Söndag i Hornstull

Febern kommer och febern går. K var frisk till fredagen och sin fest. Vi hämtade 10 barn på förskolan vid tre och hade ett kanonbra kalas. Innan dess hade en Pippi-peruk panikinhandlats eftersom det inte alltid är så lätt att förstå vilka av en fyraårings önskningar som är viktigast. Nu ligger P och sover i sin säng. Ett år idag och feber i kroppen. Ett annat fyraårskalas hos en förskolekompis skulle pågått men är inställt på grund av feber...

Om en kvart spelar Sirius hemma mot Umeå. En poäng räcker om inte ett annat lag vinner med drygt femton mål. En kvalplats står på spel och kvalfyllt är vad det är. Än värre, fast bättre, blir det om vi når dit.

Lyxutgåvan av Lloyd Coles Broken Record kom i brevlådan i fredags. Den låter bra. Riktigt. Det är synd att hans konsert på Katalin i Uppsala krockar med Teenage Fanclub på Debaser. Mycket.

Snön föll en morgon när jag var uppe 04.15 och fortsatte att falla och ligga ett tag men nu regnar den bort. Som den regnar bort.

Jag köpte någor oväntat en vinylplatta för över hundra kronor på Mickes men oj vad Monica från 1971 med Monica Zetterlund var värd det.

Jag läste i DN någon morgon om musik. Det var DN-stavning. Signad blev sajnad. Hade det inte varit bättre med kontrakterad i så fall?

Syrianska i Allsvenskan. Jag minns en match i vad som kanske var gamla divison 3 för drygt tio år sedan. Skön stämning, extremt uppklädd söndagspublik och lyxiga grillspett i paus istället för den vanligt lankiga kokkorven med bröd. Grattis!

Jag gillar Roberta Flacks version av Leonard Cohens Hey, That's No Way To Say Goodbye. Ni hittar den på plattan First Take från 1969.

Gradvall recenserade Sonic Surf Citys nya platta i DI Weekend. Som jag älskade det bandet. Ni har en Spotify-samling här: Every little now and then.



Vad är det med Herr Alarik och Stockholms servitörer just nu? Jag har ytterst ovanligt nog ätit middag ute fem gånger på ett par veckor och omväxlande mötts av otrevlighet, lojhet, ointresse, stress, ofokusering och slarv på så skilda ställen som Dovas, Matkultur, Hälsingborg och Döden i grytan. Enda stället som klarade sig utan serveringsanmärkning var lokala pizzerian Rimini. Tur att maten eller annat varit bra på de andra.

St: Eriks IPA var för övrigt en trevlig ny bekantskap liksom plattan Portland med Gary Ogan och Bill Lamb. Den gavs ut på Elektra 1972 och dyker upp i en skivkonstenpostning vad det lider.

Fler bilder kommer kanske också tids nog. Liksom länkar.