Idag är det fyra år sedan
Joe Strummer dog. Jag tänker minnas honom genom att spela Redemption Song. Både versionen från hans sista
platta och den
inspelning han gjorde ihop med
Johnny Cash. Och om jag hinner ska jag även lyssna på de två Clash-samlingarna som Jeppe satt samman.
1 kommentar:
Träffade faktiskt Joe Strummer, som fördrev tiden efter konserten med en söt punkflicka, på Åbofestivalen sommaren 1979. Vad jag minns av vårt korta möte? Framförallt Joe Strummers små, ruttnande tandstubbar, inte särskilt mycket mer. Vilket i och för sig kan ha att göra med att jag inte var mycket till godtemplare som 17-åring.
79 hade Strummer, så diplomatson han var, en tandstatus fullt i klass med Shane MacGowans, vilket troligtvis är främsta anledningen till att han aldrig log på Pennie Smiths berömda Clash-fotografier eller andra foton från den tiden. Sen gjorde någon tandläkare om käften på honom, för på senare fotografier såväl log Strummer som hade bissingar som såg fullt normala ut om än var falsk vara.
I kväll får soulplattorna vila för då ska spela mina gamla vinylsinglar med Clash, samt ta ett par whisky för JS. Fram till 82 släppte trots allt inte Clash en enda dålig singel. (Inte vidare många, åtminstone.)
Skicka en kommentar