Duffy in concert

Det finns mycket goda nyheter på Stephen Duffys hemsida (länk ute till höger). Han ska göra en spelning i sommar. Antingen solo eller tillsammans med Lilac Time. Annars är ju enda chansen att se Duffy när han spelar gura bakom Robbie Williams, och det är inte lika lockande i min värld, så det här måste verkligen tas med i semesterplanerna. I väntan på ett exakt datum får ni lite minnen från vintern 2002.

Det var ju faktiskt hur stort som helst att sitta på puben och läsa Time Out, fundera lite på om Buddy Miller + Coal Porters skulle bli helgens konsertbesök och sen upptäcka att Duffy skulle spela i Camden. Det var inte helt lätt att leta sig fram till Cecil Sharp House - The Society of British folk dance and folk music men vi hittade det när vi letade på eftermiddagen. På kvällen gick det bra att hitta tillbaka men det var inte kul att se skylten om utsålt. Tack och lov kom det upp en om returbiljetter också och jag tror att alla kom in. Publiken satt på golvet och förbandet var brittiska folkhippies med snygga projicerade mönster som nog blivit ännu coolare om man tagit något starkare än ale. Sen klev Duffy på. Lite väl beskänkt kanske men bara öppningen med Twentythree hade egentligen räckt för mig. De flesta av folkhippiesarna i lokalen verkade föredra Lilac Time låtarna men själv är jag glad att det kom så mycket från soloplattorna även om till exempel en låt som The girl who waves at trains också var helt bedårande. Kanske det årets konsert.

Jag hittade en piratinspelning på DVD av konserten på eBay lite senare. Fyra måttligt unga killar från Sverige syns väldigt tydligt under de tre fyra första låtarna där de sitter på golvet. Duffy är som sagt lite beskänkt men det hindrar inte att en av de där killarna gör helt rätt när han för bägge händerna till ansiktet under inledande Twentythree.