För några dagar sedan var jag ute och flög. 100 ml vätska får man ta med sig genom säkerhetskontrollen. Vill du ha ett glas vatten på planet kostar det 20 spänn. Har du sprit från Tax Free shopen får du ta med dig litervis ombord. Får en onekligen att fundera på hur svårt det kan vara för den som är lagd åt terror att fejka de där förslutna Tax Free påsarna? I Paris, på terminal 1, finns det ingen toalett i vänthallen vid gaten efter att säkerhetskontrollen passerats. Den som behöver pinka en extra gång i väntan på att boardingtiden för det försenade planet ska komma upp på skärmen får gå ut igen och sen ställa sig i kön till säkerhetskontrollen igen. Visst det är ett mindre problem men också ett som det borde vara ganska enkelt att lösa. Och om det inte går kanske de åtminståne kunde dölja den provocerande toiletsskylten ovanför den låsta dörren inne i vänthallen...
För ett och ett halvt år sedan köpte jag en TV-programinspelare på en affär som tror sig ligga mitt i stan när den ligger på St: Eriksplan. Jag var väldigt nöjd till den pajade efter ett år. Bytet till en ny var en katastrof. Jag fick lägga till pengar och fick en mycket sämre apparat. En som inte alls hade de funktioner som utlovats. Heder dock för att de bytte ut den när jag klagade. Och ännu mer för att de åkte hem till mig med den nya maskinen, som fungerar utmärkt, och hämtade den usla. Då har man förstått en del om kundvård och vikten av att vårda sitt varumärke.
Att mötas av en utbränd sängbotten utanför porten borde kännas lite oroande. Minst sagt.
Hur får de in alla färger i en sådan där liten färgpatron till skrivaren? Att svart får plats i en är ju lätt att fatta men alla andra tillsammans i en som inte kan rymma mycket mer än ett snapsglas.
Hur kommer det sig att dagisbarn väsnas så otroligt mycket? De skriker mycket mer än vad jag minns att de gjorde förr. Förmodligen är det för att de inte får skriftliga ordningsbetyg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar