Allting som ni bygger upp (bygget del 1)

Det byggs mittemot mitt jobb. Precis före midsommar var där en av träd och buskar omgärdad parkering. Nu är det mest grus, stängsel och maskiner. Jag är ganska peppad på att de ska börja gräva för grunden till det nya huset.

Trädgårdsdags

Det kanske inte är precis den text om Florence Valentin jag skulle ha skrivit men det är halvsnubblande nära så ta er över till Billys sida och läs och om ni är snälla håll tummarna för att jag kan gå på spelningen på Trädgården på lördag. Det har ju tyvärr gått sådär med mina planer på att se Florence Valentin de senaste gångerna.

I mina kvarter

Gymmet på Långholmsgatan tog eld idag. Lokalen blev helt utbränd. Den tjocka röken välde ut. Micke från skivaffären mittemot har precis varit med på ABC och uttalat sig. L träffade några vi känner som brukar träna där i eftermiddags. Lukten ligger fortfarande kvar i luften. Lyckligtvis verkar ingen ha blivit allvarligt skadad. Det är alltid lite skakande när sådant här händer nära en. Det känns som att tidningarnas hemsidor uppdaterar för långsamt. Som att de fokuserar för mycket på det spektakulära. Väljer sensationen framför faktan. Jag kan inte låta bli att tänka på hur det ska vara att leva i Bagdad. Att ha det såhär alldeles runt omkring sig varje dag. Med den skillnaden att där är det meningen att folk ska bli skadade och dö.

MVAB

Om några timmar serveras det tysk filmklassiker på SVT. Det är bra eftersom starten på kvällsvisningen av M för någon vecka sedan på klassiskt tablåkrocksvis tilläts att överlappa en kvart med slutet på något annat vi såg. Bägge var förstås på SVT. Ibland undrar jag verkligen hur tablåläggningen går till där.



Jag vaknade i natt av ljudet av krossat glas och springande fötter. Vaga upprörda röster. Jag var lätt svettig och efter några minuter kom ljudet av mer krossat glas, fler springande fötter och vaga upprörda röster. Jag hörde accelerererande bilmoter och däckstjut också. K rörde sig oroligt i sin säng. Jag har ingen aning om vad det var som hände men det konstigaste var egentligen en känsla av deja vu. Jag tror att precis samma sak hände för några månader sedan.



K har fyllt åtta månader. Det innebär att jag kan vabba idag. Innan hon var åtta månader innebar en sjukdag för L tillfällig föräldrapenning för mig. Det kanske inte låter som så stor skillnad men det är det. Tidigare tappade vi en inkomst för att det är karens första sjukdagen samtidigt som en föräldrapenningsdag gick åt, en föräldrapenningsdag som gav lägre ersättning än den det var karens för. Det finns säkert ett ganska lätt och snillrikt sätt för att fuska i de där situationerna men vi är inte så mycket för det. Idag tappar vi hur som helst bara L:s inkomst för föräldrapenningen. Föräldrapenningsdagen finns kvar och jag får ersättning enligt VAB. Klart bättre fast jag undrar lite över varför gränsen går just vid barnets 240:e levnadsdag?



Rubriken till postningen har alltså med Fritz Langs film och vårt välfärdssystem att göra för er vars hjärnor började tänka på gamla hits med Hanson eller oväsen med My Bloody Valentine.

Oflytt

Regnet strilar ned över Hornstull. Lekparken som igår var full med stora barn som K spänt kunde studera rymmer nu bara några ytterst tappra i färgglada regnkläder. Läste en text på Beneath a Steel Sky och insåg hur skönt det är at vi inte ska flytta just nu. Med tanke på hur garderoben i källarförrådet ser ut att vilja ge vika räcker det bra som projekt. På tal om flytt gör ju regeringen verkligen saker lättare och stabilare på bostadsmarknaden med sina utspel om vad som kanske ska gälla och kanske inte. Det enda man kan vara riktigt säker på är väl att de med stora bostadsvärden som skapats tack vare inköp för längesen gynnas. För oss andra är det mest lite vanlig bonnatombola om hur mycket skuldsättningen ska öka. Ungefär som väntat alltså.

Ofärdstid

Säg att en mamma eller pappa som är ensam med barn får ont någonstans. Säg att det gör så ont i ett knä eller en fot att sjukhus måste uppsökas. Säg att barnet måste tas med. Säg att lämplig avdelning på det närliggande sjukhuset har sommarstängt så det är en ganska lång resa. Säg att en taxiresa kostas på. Säg att vårdandet går bra. Säg att läkaren bestämmer att färdtjänst är vad som gäller hem. Säg att det är nödvändigt för att vårdinsatsen inte ska ha varit i onödan. Säg att det går att komma fram till färdtjänst efter att ha kopplats bort i växeln några gånger. Säg att taxi med barnstol inte kan beställas. Säg att det beror på att färdtjänstintyget bara är för en person. Säg att det argumenteras för att person två är åtta månader. Säg att det inte hjälper. Säg att eftersom färdtjänstintyget bara är för en person så kan bilbarnstol inte ordnas. Säg att inga argument alls biter. Säg att det blir till att betsälla en taxi själv. Säg att den inte är färdtjänst utan fullpris. Säg att det är 2007. Säg att det är Alliansens Stockholm och Sverige. Säg är det inte förjävligt?

Ready Steady Go! (Mod Monday #8)

Januari 1998 och jag hade just kommit hem från en grabbresa till London. På den då fantastiska trevåningsbegnatbutiken Beanos i Croydon hade ett videoband inhandlats. Det var Motown och då närmare bestämt diverse gruppers uppträdanden på Ready Steady Go! 1965. Jag satt trollbunden hemma i soffan och bara gapade. Supremes, Temptations, Smokey med Miracles, Martha med sina Vandellas, en femtonårig Stevie Wonder som bara skakade i hela kroppen medan han sjöng och så vidare. Allt som allt 21 låtar (varav två med Marvin Gaye från ett annat tillfälle) presenterat av Dusty Springfield, som även sjöng duett med Martha Reeves, och en alldeles otrolig charmfaktor. Avslutningen med Smokey Robinsons Mickeys Monkey med Supremes som back up, och Stevie Wonder ståendes på en sån där rund upphöjning som det alltid verkar ha funnits hur många som helst av i popprogram från sextiotalet, var helt fantastisk. Och precis i inledningen av den låten hör man Diana Ross fnittra till lite i mikrofonen. Fast allra bäst är nog ändå Martha och Dusty tillsammans i Wishin' and Hopin'. Så vitt jag vet finns den fortfarande inte på DVD men via YouTube går det ju att se det mesta så varsågoda.

Uppsamlingsheat VII

Jag var nere på Scandinavian Raceway i Anderstorp förra helgen. Åtta timmar turochretur i bil som kändes i ryggslutet. Det var STCC i omväxlande sol och regn. Mest imponerade den nya depåläktarbygget. Kommer att komma väl till pass när det är dags för FIA WTCC sista helgen i juli. Samtidigt var det väldigt charmigt med det gamla gula presshuset. Men kanske inte riktigt VM-mässigt.




Några dagar innan var jag på pressvisning av Riksidrottsmuseet. Det kändes osannolikt att de skulle hinna klart till invigningen men sådär är det ju. Det finns en del roliga saker där och en del intressant information. Jag hade till exempel ingen koll på att det hölls alternativa kvinnospel innan OS öppnades för damdeltagande.




Jag har precis läst klart Katarina Wennstams Smuts. Det var en helt ok svensk spänningsroman men lite kändes det som att hon var alltför mån om att nå ut med det hon redan gett oss i böckerna En riktig våldtäktsman och Flickan och skulden i populär form. Just nu läser jag The Skin Gods. Den verkar inte ha någon djupare vilja än att underhålla, med filmnördsmördande, men det gör den såhär långt ganska bra.



Såg sist av alla Sophia Coppolas midsommarnattsdröm Marie Antoinette igår. Den imponerade väl inte lika mycket som Casey Stoner gör i MotoGP men den var bra och framför allt snygg.



Midsommar ska enligt mig helst firas i Torsång men vi hade väldigt trevligt på vår innergård i stan också.

Ni kanske redan sett att Com Hem slutar att distribuera Eurosport och Discovery lagom till min föräldraledighet i höst om inget händer. Första september, mitt i US Open och samma dag som Vueltan börjar, är det färdigtittat för oss som bor i fel fastighet. Vad som går att göra är förstås att protestera och hoppas att de ändrar sig. Själv ska jag även börja undersöka vad det behövs för kort till den boxerbox jag vann på en slogan för några år sedan. Just nu känns det ganska bra att jag inte kommit mig för att lägga ut den på Blocket.

De automatiska radbrytningarna på de här blogspotsidorna är verkligen sådär...

Nya Nick Lowe är som ni kanske har läst hos Herr Bergström eller på Spengo väldigt bra. Inte lika bra som The Convincer men väldigt bra. Jim Fords The Sounds of Our Time känns däremot lite överreklamerad. Den är inte alls dålig, tvärtom, men inte heller riktigt så bra som förhandssnacket gjort gällande. Hans enda LP Harlan County är inte lika svår att få tag på som det sägs heller. 200 spänn räcker nog på eBay för ett fint vinylexemplar. Men det är ju sådär med myter och den kanske växer. Jag köpte både den och At my age på Cosmos Factory på Upplandsgatan.

Gungade för första gången med K i lekparken idag. Vissa känslor finns det verkligen inte ord för.

Trevlig midsommmar!

Åttatusenfemhundranittiotvå

Ok. Vi torskade. 1-3. Norping var för tunga framåt. Vårt försvar lite oroligt. Det bitvis snygga kortpassningsspelet inte tillräckligt effektivt. Avslutningarna lite tama. Men vad gör det när det var 8 592 personer på Studan och jag var en av dem. Högsta publiksiffran sen vi var i Allsvenskan 1973 och jag byggde lego istället för att gå på match. Då gjorde det inget att jag knappt såg ett skit från kurvan bakom löparbanorna och släggställningen. Eller att jag åkte bil hem med fyra norrköpingssupportrar. Eller att regnet hela tiden hotade bryta ut. Stort bonustack till de tifoansvariga för det snygga blixtarna mot den mörkt blåsvarta himlen borta över Sirius födelsestadsdel Svartbäcken. Bara en komet hade kunnat toppa det. Bra att ni spar på den tills vi är i Allsvenskan.

Tidig seriefinal

Ikväll 19.00. IK Sirius-IFK Norrköping på Studan. Det är väl inte helt otroligt att vi förlorar och att Peking rycker i toppen men det är ok. Jag är nöjd bara med att få uppleva det här. För några år sedan hade det varit en uddamålsförlust i tvåan mot Topkapi på Spånga IP som var nästa match att se fram emot. Att vi skulle ligga på Allsvensk plats inför midsommarhelgen var inte riktigt något jag vågade hoppas på när Superettan sparkade igång. Tidig seriefinal. Jag har alltid tyckt att det är ett ganska fånigt uttryck men helt plötsligt förstår jag dem som använt det när deras egna lag varit inblandade.

Förra veckans förkortning

Tidningarna har ju ibland små TV-tips intill artiklarna på sportsidorna. Aftonbladet är av ganska förklarliga skäl inte så jätteinne på att tipsa om vad som visas på konkurrenten Expressens TV-kanal Sport-Expressen. Men sändningen av Barcelonas match i den avslutande omgången av spanska ligan kunde de förstås inte helt ignorera när de nu hade en artikel inför dramats upplösning. Sport-Expressen är dock ett väldigt långt namn att stoppa in i en liten stiliserad TV. Aftonbladet löste det med förkortningen SPEX.

Painter Man (Mod Monday #7)

Det kanske inte är deras tuffaste låt men visst är det väldigt kul att se The Creation på suspekta gungor med okontrollerad rökmaskin och stråkföring. Creations How does it feel to feel var faktiskt en halvstor dansgolvshit på Kalmar Nation i Uppsala när jag spelade skivor där i början och mitten av nittiotalet. Har för mig att jag brukade spela den i anslutning till David Bowies The man who sold the world. Uppenbarligen var det fler som tyckte att det var låtar som passade i tiden eftersom bägge inom kort gjordes som covers av Ride respektive Nirvana. Något som mitt simpla plattvändande knappast kan lastas för.

Grannsamverkan (balkongerna #6)

Om grannen klär in sin balkong i hönsnät tänker jag minsann inte vara sämre rustad för att möta sommaren.

Blåklockor (låttipsen #7)

Ni kanske minns hur det var i början på 90-talet. Vinylen skulle dö och i framtiden skulle alla bara lyssna på cd. Inte ett ord om mp3 alltså men det var kanske inte den största missen i resonemanget. Vinylen lever ju rätt bra. Kanske inte när det gäller stora släpp och nya plattor men när vi pratar entusiastbolag och begagnatfynd. I den där vevan var det hur som helst många som rensade och rensade billigt. Jag minns till exempel ett par timmar på House of Kicks i Gamla Stan som resulterade i en promotolva med Dexys, en rad tolvor med Echo och en bootleg med JAMC. Allt för tio kronor styck. I begagnatskivaffären där jag knäckte extra reade vi singlar för fem till tio kronor styck. Det gick att fynda jugotonpressade Jam, Costello, Meteors och allt möjligt annat. På en gårdsloppis bakom Ungdomens Hus i Uppsala köpte jag två banankartonger med singlar för sammanlagt 200 spänn. De innehöll mycket skräp men en även toppsaker som Althea & Donnas Uptown Top Ranking och en hel del 80-talspop som Weekend, Deacon Blue och Bluebells. Jag har alltid velat gilla de där 80-talssinglarna men har inte spelat dem så ofta. Förmodligen är det produktionen som ställt sig i vägen. Något med trummorna och sångljudet jag inte riktigt kommit överens om. Jag ska dock ge dem en chans till efter att ha lyssnat på Cath hos Little Hits. Slutet på den är visserligen lite sådär men det hörs ju att de de har något som borde berättiga platsen de tar upp hemma i singelskåpet.

Gäst hos verkligheten

Idag blev det en gästpost hos Spengo om plattan nedan.

Pokerkväll i Vårby Gård

Hittade via kommentarfältet hos läsvärda Utsiktfrånnedrebotten vidare till Säkert! på MySpace. Där går det att ladda ned en omixad demo av Faller isär. Det hörs att det kan vara en bra låt men också att den behöver mixas. Så länge är plattan fortfarande en av årets bästa.



I samma kommentatorsfält framgår att min sms-rapportör och sometime skivvändarpartner Jeppe lirar plattor på Snottys i morgon. Kanske har blivit dags att ta sig dit till slut. Utekvällarna är inte så frekventa numer men i kombination med Florence Valentin på Kafé 44 känns det som det kan bli en i morgon.

Har precis som varannan tunnelbanependlare näsan i Snabba Cash under resorna just nu men det är ju bättre än att ha det som boken kretsar kring i näsan.



2-0 till Sirius igår och fortsatt med i toppstriden. Jeppes rapporter från Studan var som vanligt fenomenala men oj vad jag hade velat vara en av de 6 100 på plats.

It's The Style Council Extravaganza!

Tanken är ju inte att det här ska bli en YouTube-blogg men jag snubblade runt lite där igår och hittade bland annat de här rara framträdandena med The Style Council. Mest är det från inledningen av deras karriär när de och alla som låg på Respond Records verkade vara en enda lagom stor och lycklig familj men ni får förstås även deras framförande av Walls come tumbling down från Live Aid. 80-talet hade sina ljusa stunder ändå.

Söndag i Hornstull

Solen är lite för varm just nu men inne med fönstren öppna är det en fantastisk söndag. Det var det i skuggan på Lasse i Parken också. De har väldigt goda mackor och väldigt dåligt organiserad personal. Vi var nere på barnmarknaden på Street en sväng. Det var egentligen för varmt för shopping men K fick Allra käraste syster för framtiden. På Högalidsgatan hade någon tappat Nasse. Vi satte honom på ett elskåp.



Ett nytt fik som ser ut att kunna bli trevligt öppnar på Tobaksspinnargatan nästa vecka. Jag fattar inte hur alla kan gå runt men folk dricker väl aldrig kaffe hemma. Själva ska vi just slå till på hembakt kardemummakaka och köpt fläderblomssaft.

Köpte en platta med Mama Cass på Mickes för en tia. En sladdrig Dynaflex från 1972 med fina covers på både Beach Boys Disney Girls, Randy Newmans I'll be home och Judee Sills Jesus was a cross maker.



Två varv kvar på Catalunya och stenhård kamp mellan Rossi och Stoner om förstaplatsen. Sen väntar finalen i Franska mästerskapen mellan Federer och Nadal på Eurosport. Skaplig sportsöndag och i morgon tar Sirius emot Landskrona på Studan.

Namnändring?

Det slog väl kanske inte ned som en bomb men lite ruckade det ändå en liten del av världen. Antingen har Herr Keita bytt namn eller så har han skaffat en kompanjon vid namn Jatta Yankuba som behärskar precis samma saker som han själv gör. Texten på de gula korten är hur som helst en mindre klassiker. Den internationelle spåmannen skriver bland annat följande om sig själv: "Jag är känd runt om i världen. Jag kan lösa alla Era problem tex kärlek, hälsa, familjeproblem, affär, juridiska frågor, finansiella transaktioner, viktminskning".


Klicka på bilden för att förstora den.

Uptown Top Ranking

Det är säkert lite löjligt, ja kanske rent av ganska väldigt löjligt, men jag uppskattar verkligen att bo i en stadsdel i Stockholm som har en vägskylt som visar hur man ska köra för att komma till Uppsala.

Scooterporr

The Smiths (skivkonsten #16)

Vilka annars skulle få en andra radda så snart? Smiths omslag är ju överlag som gjorde för att hängas på en vägg. Idag har vi liveplattan Rank samt tolvtummarna Shakespear's Sister och Sheila Take a Bow bakom glas och ram.



Om någon minut är det pop-quiz med 80-talstema på Street. Kanske kan det komma någon fråga om Smiths? Jag hade tänkt gå förbi men dels har en ledig dag i värmens tecken tagit musten ur mig och dels är 80-talstema inte riktigt min grej. Kanske nästa gång.

Uppsamlingsheat VI

Det har varit en lite hektisk vecka. Där fanns en inte helt rolig nyhet och dessutom hade K sitt livs första magsjuka i onsdags kväll. Allt skulle upp och hon var så otroligt liten men också oväntat lugn. Verkade mest förbryllad över att hon skulle bada och duscha mitt i sin natt.



Mitt i allt detta skulle en fest sys ihop. 100 pers kom, åt, drack, trivdes, dansade och sa snälla saker. Väldigt kul och dessutom är det alltid skönt att få slappna av när det är över. Morgonljuset över Hornstull när jag och L rullade hem K vid fyra, halvfem natten mellan lördag och söndag var fantastiskt.

På den tid som varit emellan har jag försökt läsa Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafón och så har jag lyssnat väldigt mycket på Jackson Brownes For Everyman. Jag måste nog köpa hans plattor enligt Kritans tips, från en kommentar till en tidigare post, snarast. Dessutom betar vi fortfarande av I Mördarens Spår och This Life på dvd.



I morgon är det dags för nationalstatsfirande. Jag minns hur det var förra året. L och jag tog en promenad på Långholmen för att slippa vara en del av något slags blågult stinskollektiv som förväntas fira riksgränsen och andra förlegade kvarlevor från en värld som för länge sedan borde vara borta. På bortre långsidan började det driva över ord från Kungsholmen där ett mentalt bajsbrunt sällskap samlats. Allt gick inte att urskilja men dumheter om etnisk rensning av svenskar i Sverige och annat gick fram alldelles för bra. I år sammanfaller det hela med en EM-kvalmatch i fotboll. Heja...

Eftersom det är över ett år sedan vi gifte oss kändes det inte så viktigt med en riktig bröllopsvals. Vi inledde dansen med de här låtarna istället: Nothing can change this love med Sam Cooke, The way you look tonigt med Kevin Rowland och Love dont come no stronger (than yours and mine) med Jeff Perry. Fullkomligt fulländat.

Tyvärr hittar jag inte någon av dem på nätet men Kevins Young Man är ju alltid värd att se och höra.



Är det någon mer än jag som undrar om DN hade skrivit lika mycket om Stieg Larssons nya bok de senaste veckorna om de inte hade säkrat rätten att köra den som sommarföljetong? Själv ska jag försöka läsa den som sådan. Det blir intressant att se hur bra den är när drivet, som så ofta är en viktig del i svenska deckare, hela tiden avbryts.

När jag letade lite i källarförrådet härom sistens hittade jag mina gamla byggklossar från barndomen i en gul tygpåse. Det finns inga ritningar till hur de där klossarna ska staplas på varandra.

No ordinary word

Andakt

Tantolunden. Torsdag mitt på dagen. En försvinnande vattenpöl. Cyklister, barnvagnar och alkisar passerade på gångbanan. I över en timme låg de där. Helt obrydda av världens larm.