Jag skulle precis göra mig klar för att gå och lägga mig igår kväll. Våldsamt utarbetad och med bara vetskapen om att semestern börjar efter söndag som kraftreserv. Såg Sportnytt först. Tour de France-inslaget handlade förstås om doping. I en bisats i påan av inslaget något om att Rasmussen kastats ur Touren. Jag satt som på nålar. Inget mer om det i själva inslaget och inte efter heller. Text-Tv. Tidningarnas hemsidor. Inget än. Utom Politiken i Danmark som toppade med det. Jag tryckte gång på gång på uppdatera och det verkade klart. Rabobank hade sparkat Rasmussen. Mannen i gult. Han som just vunnit den dagens etapp och ledde Touren med god marginal och fyra dagar kvar.
Ni kan redan allt om de missade kontrollerna, om hans påstådda vistelse i Italien när han skulle vara i Mexiko, om tidigare misstankar, om rykten som surrat kring honom likt jordgetingar som fått sitt bo söndertrampat. Alla krafttag cykelsporten tar mot dopingen är förstås både bra och nödvändiga. Stålbadet måste genomföras. Ändå sitter jag här och när en liten oro och en sorgesam medkänsla med cyklisten de kallar Kyllingen. Han kan ju naturligtvis vara skyldig, kanske är det troligast. Han har garanterat varit otroligt korkad i sitt beteende, men tänk om. Tänk om han inte alls var i Italien istället för i Mexiko. Om vittnet har något att tjäna på att ljuga. Tänk om Rabobank inte har något mer att gå på än att det blev för jobbigt med medias alla spekulationer och alla rykten som surrade och surrade. Tänk om det danska och internationella cykelförbundet varit mer samspelta när det gäller kontrollerna så han inte hade fått komma till start. Om han sluppit cykla alla de där dagarna och milen i ledning.
Tänk om han sitter där nu i kväll med karriären slagen i spillror, med livet som ett svart hål, fyra dagar från att vinna det största man kan vinna i hans värld och är ren. Han har ju rimligen testats varje dag under Touren. Han har inte åkt dit än. Det betyder naturligtvis inte att han är oskyldig men det betyder att vi inte vet om han är skyldig. Om inte något av de prov Rasmussen lämnat under årets Tour de France eller innan visar sig innehålla otillåtna substanser har vi en cyklist vars sponsorer gett honom sparken för något annat. Precis när hans dröm var på väg att uppfyllas. Jag kan inte hjälpa att det gör mig alldeles, alldeles väldigt sorgsen.
Dagens skivomslag är passande nog Ables hemkörda vinylsingel The Season And The Moods EP med låttitlar som Trouble Among The Horses och Hope In Hell. Än mer lämpligt med den kanske är att omslaget bara visar ett cykelhjul och en person som sitter på marken. Ables tredje, och bästa, platta Sweetest Wind väntar fortfarande på att ges ut. Jag har haft en omastrad cd hemma i fem år nu. Vill ni höra något spår från den gå in på deras MySpace.
4 kommentarer:
Tja... Om jag hade varit två veckor (?) i Mexiko, så hade jag haft kontokortsräkning, mobilräkning, kvitton och bankomatutdrag att backa upp min berättelse med.
Hade jag flugit dit med en cykel eller två i bagaget hade jag nog kunnat få ett intyg av flygbolaget också.
Kanske till och med en gammaldags stämpel i passet?
Om Kyllingen har något av the above, så vore det här ett bra tillfälle att plocka fram det. Annars kanske han kan få konsulta för CIA, i konsten i att resa interkontinentalt utan att lämna det minsta spår efter sig.
Så är det säkert. Jag ska jobba på att lägga ned medkänslan...
Lustigt. Jag har börjat digitalisera min skivsamling och har precis kommit till Able. Blir med lite tur klar till julafton.
Har du något före Able? Det blir en lång väg att gå...
Skicka en kommentar