Drick mycket vatten!

Febern var som en storm och när den bedarrat låg det mesta i ruiner. Jag drack för lite. Ville hellre bara sova och svettas, svettas och sova. Jag skulle ha druckit mer. Igår när febern gett med sig blev det läskigt på riktigt. Jag är inte någon tungviktskung till vardags. Jag har en utomordentlig ämnesomsättning. Sen jag lade om lite kostvanor för några år sedan för att mota kolesterolvärdet till rätt sida gränsen har jag inte haft så mycket reserver att ta av på kroppen. Nu hade jag kört den lilla reserv som fanns i botten. När jag skulle blanda O'boy skakade handen så hälften av pulvret hamnade på diskbänken, när jag skulle dricka var jag tvungen att hålla glaset med bägge händerna, när jag stod upp flimmrade det för ögonen och inte sådär sekundsnabbt utan det fortsatte till jag lade mig ner. Jag vågade inte lyfta K, kunde knappt gå från soffan till sängen utan att sätta mig ned och vila. Jag var tvungen att verkligen spänna benmusklerna bara för att stå. Det var väldigt obehagligt. L lagade pannkakor och hon var tvungen att skära bitar till mig som till K. Jag satt framåtlutad med armbågen på bordet inte för att jag saknar bordsskick utan för att jag aldrig hade orkat få gaffeln till munnen annars. Rösten blev ljusare, pipigare som om kroppen försökte spara på alla resurser den hade. Nu var det inte feber utan kallsvett vid varje ansträngning. Jag har vad jag minns aldrig varit med om att vara så svag. Så orkeslös. Det släppte tack och lov. Maten tog men jag vill aldrig vara med om det här igen. Nästa gång jag har hög feber ska jag ställa klockan på ringning för vätskekontroller.