Uppsamlingsheat XVI

Äntligen! Senaste Rankin i pocket och soffan. Exit Music innebär pension för Rebus men knappast för Ian.

Det tar sig med boandet. Plankorna som ska bli nya cd-hyllor kom idag från Fredells. Jag trodde i min enfald att hemkörning för sexhundra spänn innebar att man fick grejorna till dörren. Det fick man. Inte till lägenhetsdörren men väl till husporten där de dumpades tio minuter efter att utköraren ringt och sagt att de skulle levereras. Något jag greppade först 50 minuter senare när jag ringde tillbaka för att kolla om de inte var på ingång. Tur att de låg kvar. Tur att jag hade en pirra. Tur att K tycker om att sitta i sin vagn och se pappa släpa saker. Tur att jag kan välja bort Fredells frakt en annan gång.

Jag ska ta det utförligare vid tillfälle men vi hittade fukt under diskbänken i gamla lägenheten. Tillträdet är uppskjutet en månad. Vårt brygglån lika mycket dyrare. Det är förstås skit men ännu värre är hur minimalt ansvar försäkringsbolag och byggfirmor tar. Om man inte tjatar sig till vansinne gör de inte ett skit och de återkommer inte som de lovat och de låter allt som kan dra ut på tiden. Jag hoppas slippa det här projektledandet snart. Sen ska jag skriva en egen rapport om hur allt funkat som kommer att hamna högre upp inom försäkringsbolaget än hos de som ska se till att just mitt ärende funkar.

Månadens filmer. En dag när K sov beslöt jag mig för att ligga på soffan och se film istället för att packa upp kartonger eller jaga föräkringsbolag och byggfirmor. Jag såg Badlands med en ung Martin Sheen som James Dean-lookalike och en ännu yngre Sissy Spacek. En klassiskt våldsam roadmovie som bara kan sluta med katastrof. Conan kan säkert, om han kan slita sig från TV-spelsspelandet, berätta vilka andra filmer ledmotivet figurerat i. Jag vet inte men känner vagt att det kan vara dags att se om True Romance. En annan gång, låt oss säga kvällen före dagens dag, hade vi barnvakt och gick på bio. Bara jag och L. Andra gången sen K blev familjemedlem. Vi tog oss inte så långt. Kvartersbion och Vid himlens utkant av han som gjorde utmärkta Mot väggen. Shit vad bra den var. Om inte Kritan sett den tror jag att han som istanbulle ska göra det.

Fråga mig inte hur det gick till för jag vet inte mer än att det var ett par fynd i en flyttkartong och en tiokronorsback som ledde till att veckans mest spelade är Kate & Anna McCarrigles platta från 1975, en Eagles Greatest Hits från året efter och två singelspår, Farväl till Katalonien respektive Vargtimme, med Dan Hylander. Jag tror att det är så ohipp som man kan bli men jag kan också ha träffat precis rätt i tidens pulsåder utan att veta om det. Om inte är mitt enda försvar att jag även fortsatt att lyssna mycket på London is the place for me. Den är åtminstone bara så mycket för fem år sedan.

Våren. Vi har grannar som sitter på balkongen och njuter av solvärmen. Jag försöker pressa tillbaka klimatoron och göra samma sak på promenader men det gnager därinne i huvudet. Tio plusgrader i februari är tveeggat.

Dogday och Dimma samt ett band jag inte har koll på som heter Quagmire spelar på en taverna söderöver i morgon. Det är gratis och som en bonus vänder Jeppe mp3:or. Jag vet inte om jag lyckas ta mig dit men låt inte det hindra er. Om jag visste hur man gör skulle jag lägga upp flyern men jag är för oteknisk.

Jag borde nog lägga upp fler bilder överlag men Rankin lockar mer.

Kan någon ringa språkrådet?

Jag försöker ju att inte vara så jättepetig eftersom det låter så illa när stenarna träffar glashusets insida men det är verkligen jobbigt att passera den här skylten.

It's The Ronnie Lane Extravaganza!

Jag läste Faces-artikeln i senaste Uncut när jag låg i badet igår och slogs igen av hur oerhört mycket jag gillar Ronnie Lane alldeles oavsett om det gäller tiden i Small Faces, Faces eller hans kanske mest älskvärda fas i karriären med Slim Chance. Jag är ju äldre än jag var tidigare och det är faktiskt inte så många artister jag grämer mig över att jag aldrig kommer att få se men jag hade verkligen uppskattat att sitta vid en bardisk med en pint och titta mot en scen där Ronnie spelar och sjunger. Jag hade uppskattat det väldigt mycket.

Uppskjuten uppsamling

Jag orkar inte ta tag i något riktigt uppsamlingsheat. Vi kan väl bara konstatera att de senaste två veckorna med flytteri innehållit väldigt mycket roligt och en hel del krångel som jag kanske återkommer till. Sen föreslår jag ett inköp av London is the place for me Vol. 1 om ni inte redan har den. Jag väntade alldeles för länge med att köpa den trots att tvåan är så briljant. Tyvärr verkar inte Young Tiger finnas på YouTube så vi får hålla tillgodo med en bild på en vägskylt.

Vilken lag håller du på?

Någonstans mellan olaglig nedladdning och olaglig affischering hittar vi skivbolagen.

Herr Alariks lilla guide till bokrean

Kanske har reklamkatalogerna regnat in genom era brevlådsinkast men det hjälper ju inte så mycket. Det mesta i de där bokreakatalogerna brukar ju vara lite halvljummet. Men om ni bor i Stockholm och snabbar er kan ni redan nu göra klipp på ett reabord på Bokmagasinet på Hornsgatan. Där finns till exempel Peter Guralnicks Sam Cooke-biografi Dream Boogie på drygt 600 inbundna sidor (drygt 700 med noter) nedsatt från omkring 450 spänn till 69 kronor. Det är vad några av oss brukar kalla riktig rea. En bok om London sett underifrån slog jag till på också för samma pris liksom en Sherlock Holmes-variant av Caleb Carr som skrev den utmärkta The Alienist. Det slår mig just att jag aldrig läste ut uppföljaren men någon dag kanske det också kan bli av. Sam Cooke-biografin är onödigt inställsam i de tidiga kapitlen men jag tror att den kommer att ta sig och bara det faktum att den fick mig att spela The Complete Speciality Recordings med Sam Cooke & The Soul Stirrers i helgen som snart gått är ju något väldigt bra.

Bra saker som hänt idag plus två länkar

Solen sken. K sprang utomhus. Vinylspelaren blev äntligen inkopplad. Vi är med bredband. Tacos på älgfärs. Ett glas rött. E hjälpte mig att få in lådorna i singelskåpet. Flyttkartongsberget minskade rejält. Vill ni läsa mer i denna sena timme kollar ni lämpligen in Hammarström som hittat ut i, host, host, bloggosfären. E som hjälpte till med att få in singellådorna i arkivskåpet har dessutom lagt ut sitt eget arkivskåp på nätet. Lådorna i det bågnar förmodligen, jag har inte hunnit öppna dem, av demokratisträvanden på Kuba.

Om ni inte har något bättre för er

I kväll nitton noll noll. Ni kan väl hålla en tumme om det inte är för stort besvär. Sirius möter Tillberga i Gurkstaden. Oavgjort räcker för att säkra kvalplatsen och en chans till fortsatt spel där vi hör hemma. I botten på elitserien eller så. Dessutom är det träningsmatch mot AIK i fotboll på Skytteholm. Tror det blir för kallt för mig och så har jag en fondvägg som ska rollas över.

Detta har hänt

Frågorna hopar sig. Har han åkt till Fårö igen? Har han gått vilse i betongen? Har Draken ätit upp honom? Tog flytten helt musten ur honom? Nej han missade helt enkelt det här med att fixa basfunktionerna. Lägenheterna överlappade för mycket och där stod vi i den nya utan fast telefoni och internetuppkoppling men med mängder av flyttkartonger med ouppackade skivor och böcker i. Tur att det går framåt. Nu är telefonen på plats och senast nästa vecka ska vi ha tillgång till cyberrymden också. Böckerna är i hyllor fram till författare på w. Takhöjden är lägre. Vi behöver en Billy till och färre ovanpåhyllor. Dock inte många färre då några blev mos i flyttbilen. När internetet är med oss kommer det ett längre uppsamlingsheat än vad jag hinner få ur mig på Herr Bergströms dator medan han underhåller K och V. Sen kanske det rent av blir vanlig fart på uppdaterandet här. Det känns som att jag levt upp väl mycket till devisen under bloggnamnet ett tag nu. Hoppas ni är kvar.

Dra dit kryddpepparn växer!

Kan den lille skämtglade gynnare som placerat kryddor som gick ut för femton år sedan i vårt köksskåp vänligen räcka upp handen och sen pallra sig över hit och gå ut med soporna.

Tillfälligt avbrott V

Packar pappas kappsäck.

Ännu en hedervärd förlust

Jag är verkligen sjukt trött på att vi nästan räcker till mot topplagen, men utan att få med poäng förstås, och sen torskar mot de andra strykgängen. Det känns som att elittåget är väldigt nära att gå nu medan Sirius fastnat i någon av groparna som ska bli nya resecentrum.

Istället för kartonger - Alla Kvinnors Hus

Ja jag kommer ju att stå och packa kartonger hela kvällen men för er som har lite mer fri tid att disponera är det stödgala för Alla Kvinnors Hus på Debaser Medis. Jag har inte så bra koll på Alla Kvinnors Hus men de fyller 30 år och har skrapat ihop en skaplig samling artister eller vad sägs om till exempel Florence Valentin, Anna Järvinen, Moneybrother och Ane Brun för en futtig hundring.

The Tuesday of 69

Nej det har inget med Bryan Adams att göra men två tisdagar i rad har 69 personer gått in här och läst. Det är de två klart högsta noteringarna under perioden. Undrar om det är exakt samma 69 personer bägge gångerna som satt ett tisdagsbesök hos Herr Alarik i system? Jag väntar med spännning på nästa tisdag.

It's the XTC Extravaganza!

Ni kanske har massor av grupper och artister på X men jag har bara XTC. Åtminstone på CD. Mitt förhållande till XTC är lite kluvet. Jag älskar en del saker det har gjort men saknar samtidigt plattor som nog anses vara centrala i deras karriär. Jag har läst en bok som går igenom alla deras låtar innan de gick in helt i sin egen värld, i den har jag bara delvis följt med till Apple Venus, där pensionsförsäkringen heter mängder av släpp på eget bolag till japaner och britter med skivköparsjuka men idag när jag spelade samlingen Fossil Fuel slog dig mig att jag kanske aldrig sett en video med XTC. Det där är ju lätt åtgärdat med YouTube och nedan har ni några av mina favoritlåtar ur deras digra produktion och någon som jag aldrig hade hört dem göra. Om ni frågar mig så är det helt fantastiskt att man kan få se videon till Love on a farmboys wages bara så där för att inte tala om en version av Bob Dylans All along the watchtower. Mayor of Simpleton. Dear God.

Indierockdans och djupa andetag

Skivpackandet har nått bokstaven V och böckerna historia och poesi. Vi närmar oss klart. För att göra det hela lite roligare försöker jag spela en låt från en artist/grupp på varje bokstav. På V blev det något oväntat Veruca Salt med låten Seether. K såg ut som att hon aldrig gjort annat än att skaka loss på ett indierockdisco. Poesiläsning hinner vi inte med annars kanske vi hade gått loss på Ett andetag djupt är livet av Paul Andersson.

Rödbetsbiffar och det som inte skrivs

Ibland förvånar jag mig själv. Idag lagade jag till exempel rödbetsbiffar. Straight outta Anna Bergenströms kokbok Nya Annas Mat. Med quinoa till. Det blev gott men oj vad kladdigt det är att riva kokta rödbetor. Det stod det inget om i boken. Det gör det aldrig.

Love Hit Me (Soul Monday #10)

Tack vare en gammal Hi-Five-lista vet jag att det var i december 1998. Mynt och Musik låg fortfarande vid tunnelbaneuppgången mot Långholmsgatan i Hornstull och det var där jag gick in. Jag hade under hösten lyssnat väldigt mycket på Maxine Nightingales slagskott till souldänga Right back where we started from. Dels på en Kent-samling (skivbolaget inte depprockarna från Eskilstuna) med samma namn och dels på hennes egen platta och sen några veckor på en singel som inhandlats just på Mynt och Musik som vid den här tiden alltså konkurerade med Mickes om skivköparnas pengar i området. Av någon anledning hade jag struntat i att köpa samma sångerskas singel Love hit me för en femma men nu skulle det rättas till. Jag fick leta runt en bra stund men hittade den till slut på snurrstället och slog till och jag hade svårt att stå still när nålen väl träffade vinylen och musiken började stompa ut ur högtalarna. Om man vill vara elak kan man säga att Vince Edwards som var med och skrev Right back... inte har gjort mycket mer än att plocka fram karbonpappret den här gången. Men vem vill vara elak inför något sådant här. På YouTube får man dessutom Maxines rosa myssnickarbrallor som bonus.

Självläsande och utförsåkning

Jag packar, stuvar, rumsterar, demonterar och monterar och läser Pol Pots Leende av Peter Fröberg Idling. Det känns som att jag skrev något liknande om en annan bok med beröringspunkter för ett tag sedan men det är ju så att den är lättläst men inte lättsmält.

Snön föll över Hornstull igår. Idag smälte den medan något blötare föll. I luckan hann jag och K åka pulka. Det var hennes debut. Vi hade kul. Jag brukar inte vara någon stor vinterman men jag önskar snö och kyla nu.

Bodies in troubles (Låttips #24)

Att vissa saker fastnar i hjärnan och tar upp plats är både fascinerade och ibland irriterande. Jag kunde ju till exempel ha haft något viktigare liggande i den hjärnbark som minns att Jan Gradvall skrev en översvallande recension av Mary Margaret O'Haras platta Miss America i gamla Slitz. För att inte tala om att jag tror mig minnas att han lite sorgset sågade Style Councils tredje platta i samma nummer. Plattan Miss America är bara en av dem som åkt på spelaren för att en allt större del av skivsamlingen, framför allt cd, hamnat i flyttkartonger. När jag rev runt i källarförrådet idag hittade jag för övrigt en låda med just gamla Schlager/Slitz. The things vi samlar på oss... Jag hade inte hjärta att slänga dem idag men en trave Q/Select/The Face gick raka vägen till pappersinsamlingen utan att passera gå.

Jag vill ha ryggen fri

Grannarna har gått från den sedvanliga fredagslåten med Cohen till Lundells Ryggen fri. Jag tror att det är ett tydligt tecken på att det är läggdags på Högalidsgatan. Näst sista fredagen sen vet vi vad de spelar i Draken efter På Spåret.

William Bloke revisited or not

Ni har ju säkert redan sett och hört att Billy Bragg har en ny skiva på gång och att han kommer till Stockholm i april. Jag borde ju vara uppspelt men det känns mest som en axelryckning. Trots att Lokko hyllade den där låten han gör med Robert Wyatt i Svenskan idag. Fast jag har ju aldrig varit någon stor wyattkille. Det hjälper inte att han spelat in låtar av Costello och plockar med Weller som gitarrist. Billy Bragg kompad av The Blokes på Södra Teatern. Det blir säkert bra men jag känner inte suget. Jag har nog sett honom för många gånger och så lyssnade jag ju faktiskt på förra plattan England, half English. Det är ju lite bättre att läsa Colin MacInnes bok med samma namn om vi uttrycker oss milt. Skivan var löjligt stabbig. Det hjälper inte att organisten heter Ian MacLagan och spelat i Small Faces, den var tokstabbig. Sen dess har vi fått en gratislåt som hatar Bush på hemsidan och Johnny Clash-singeln. Bägge bättre som idéer än låtar om sanningen ska fram. Nya plattan kommer som en limiterad dubbel med låtarna både i band- och soloversioner. Jag tror det är den man ska satsa på. Billy på Södran. Jag borde verkligen vara peppad men det känns mest som ölmage och gamla skämt. Fast det är väl bra med lågt ställda förväntningar, han får chansen att överraska positivt. Ge mig en dag eller två så kanske jag köpt biljett rent av. Kollade just och det är visst slutsålt. Glädjande och förvånande. Hoppas ni får en bra kväll.