Rapport från en lunchrast

Kanske har det vänt. Sushibitarna på den lilla sushin krymper åtminstone inte längre. Kanske är det dags att binda rätan. Jag läste Hylinger igen. Kanske har det vänt. Igår efter middagen lekte jag och K en timme på madrassen i rummet vi kallar biblioteket. Vi hoppade upp och ned och landade på rumpan. Vi lagade låtsasmat. Det smakar inte bra, vi måste ha mer socker. Vi trillade lite mer. K skrattade som ett barn. K skrattade så hon grät. Pappa det kom en tår!? Jag skrattade. Kanske har det vänt.