Söndag i Hornstull

Helgen blev långt mycket längre än vi trott. Jag jobbade hemifrån i fredags och hann med både Dellon och Mickes på lunchen. Kom ut med en välfylld påse för en knapp femhundring. Allt från The Moments Nine Times på vinylsingel med bildomslag (kostymerna! ansiktsbehåringen! frisyrerna! men viktigare förstås rösterna!), Johnny Cashs första med Rick Rubin (hur har vi kunnat vara utan den), ett par Aretha-singlar, Mats Olssons pubrocksamling i Feber-serien, andra Phillip Mitchell-samlingen, en LP från 1971 med The Men Of No Property, Solen Skiners platta på MNW från 1976 (jag kom förstås aldrig iväg på proggaffischutställningen på Nordiska Museet men många av affischerna där lär ska vara från trummisen Håkan Agnsäters samling), ett gammalt nummer av Mojo Collections och en drös annat.



Det är goda fyndtider för oss som ännu inte helt gått digitalt. Mest oväntade köpet kanske var Elton Johns Tumbleweed Connection men omslaget är så snyggt och det är en del riktigt bra låtar på den. Eller också var det återköpet av Pink Floyds When the tigers broke free men den kostade ju max en tiondel av vad jag fick för den en fattig höst (fast nu var det å andra sidan inget utviksomslag). På tal om skivpriser visade det sig när jag snabbkollade på Tradera att vissa plattor hemma är värda mer än jag trodde. Börsutvecklingen kan ganska säkert slänga sig i väggen. Kanske får bli en liten försäljningsomgång framöver.

Igår var vi på treårskanal hos V. Egentligen bara för släkten men K räknas uppenbarligen dit. Väldigt trevligt men min mage var shot to pieces efter alla bakverk och kaffet.

K har haft mormor här i några dagar och vi har plötsligt uppsydda gardiner, fisksoppa i kylen och målade möbler. Det är förövrigt fantastiskt at följa språkutvecklingen hos K och höra vad som är det naturliga böjningsmönstret bortanför grammatikböckerna. Dom sovde i vis säng. Det känns konstigt att hon snart fyller tre och vi ska bli fyra.

Min läsork tog slut. Hylinger ligger där han ligger och inget annat lockar riktigt heller. Kanske får försöka starta om med en novellsamling. Både Jens Liljestrands Paris-Dakar och Einar Askestads Det liknar ingenting väntar ju i hyllan.

Sirius är ju ett kapitel för sig men jag hoppas på kval även om det kommer att kännas konstigt om fotbollen och bandyn överlappar varandra. Det var fotboll i kortbyxor på Zinken såg jag idag när jag och K tog oss till och från järnaffären på Hornsgatan. Kortbyxor och konstgräs och om tre veckor ska det spelas elitseriebandy där...

Sverige-Danmark. Jag orkade aldrig riktigt engagera mig. Monterade ett cd-hyllplan till på väggen istället. Nu finns det en dryg hyllmeter att fylla. Sen är det fullt. Väggen lär ju knappast bli större.

Det är så vackert i Tanto nu. Frosten på taken när vi vaknar och trädtopparna som precis börjat brinna. Kanske är det därför jag fastnat lite i cd 8 och 9 av Under Vulkanen igen. Ofta i duetterna Det vi aldrig lät oss få och Jag saknar dig men allra mest i de knappa tio minuter som är Om sommaren, om vintern våren och hösten med.

Tre veckor kvar. Möjligen.