Söndag i Hornstull

Tjejerna faller som käglor. Först K som somnade med lilla P i knät redan under Bollibompa. Sen P som vanligt efter en rejäl måltid. Och nyss var L förbi fåtöljen där jag sitter och lyssnar på Ron Sexsmith medan tankarna får fara fritt och sidorna i Huset vid Flon vilar och undrade om det är ok att gå och lägga sig fast klockan inte är åtta. Jag sa ja. Vi var en tur förbi Högalidskyrkan i eftermiddags. Tänkte tända några ljus i mörkret. För ett hopp som inte behöver ha mer än kyrkorummet gemensamt med kyrkan. Minneskonsert pågick för församlingens döda under året som gått sedan förra Allhegona. Vi stannade i tio minuter ungefär. K stod i sin kyrkbänk och dirigerade kören från näst bakersta raden. Ljusen lös för oss med rötter i den uppländska myllan, lyste för er andra. K strålade klarare. Jag tänkte inte då på alla rapporter om bomdåd från världen men jag gör det nu. Jag gör det nu. Bilden på barnet i ena morgontidningen härom dagen. Hur klarar man det? Ron är utbytt mot Uffes gamla demos igen. Från tiden runt Kär och galen. Var det en bättre tid? Tydligare kanske. Jag vet inte. Inte. Vi åt köttbullar, hemtrillade för mig och L - köpta för K, och stuvade makaroner till middag. Ulf sjunger att han sett hur sveket slagit rot, att han sett revolter falla och försvinna. Jag borde väl inte men jag lägger mig nog i badet före sängen. Låter kanske Kjell Johanssons bokstavsbilder vila och tar med mig Richard Yates Disturbing the peace istället. Vi såg De ofrivilliga på en dvd lånad från det lokala biblioteket som får vara kvar igår. Den var bitvis tung, väl tung, men också bitvis väldigt bra. Som ett par snabba tvärsnitt in i livet hos karaktärena. Eftersom det här i allt vanligare ordning bara är lösa trådar lämnar jag er här utan ens ansats till att knyta ihop.