Det är alls inget att skämmas för. Alla har rätt att längta en rubrik. Jag sitter i soffan. P sover på balkongen. L och K leker i parken. Senaste Lucinda Williams snurrar. Den låter bra både i den mer producerade versionen och den som är hemifrån köksbordet. Vi ska låna ut en stödpinne till en pappa och dotter från parken om en timme. K cyklar ju obehindrat på plan mark nu och alla behöver inte äga allt.
Börsen? Kursen? Jag antar att det är som vanligt. Ha bara pengar ni har råd att förlora där. Tyvärr är en stor del av de där pengarna våra kommande pensioner. Jag vet inte riktigt vad det säger om de tider vi lever i. Kanske att alla så gärna vill vinna att bara ett fåtal tänker på vad som finns att förlora.
Vi såg en deckare som var sådär på TV i går jag och L. Alan Banks. Jag tror att jag läst en bok där han var med. Den var nog också sådär. Kan det ha varit Peter Robinson? Jag ids inte googla.
I morgon börjar P på förskolan. I går kväll tog hon ett steg utan att hålla i sig. Våra stora lilla tjej. Det innebär också att föräldraledigheten snart tar slut. Det här underbara, omtumlande, året.
Vuelta Espana började i går. Jag har inget sett men hoppas kunna göra. Kanske redan i dag.
Sirius kryssade mot Frej och det håller förstås inte i längden. Det är ett getingbo där i toppen av division 1 norra och jag undrar om vi mäktar ta den där direktplatsen till Superettan.
Jag började just läsa Sven Lindqvists En älskares dagbok. Jag vet inte varför jag dröjt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar