Jag stod där i måndags kväll. Jag, K och P stod där. Vi hade just läst i tidningen att månadskortet på SL höjts till 790 kronor och nu stod vi där utanför Karolinska Sjukhuset och väntade på bussen. Buss nummer 3. En av de blå stamlinjerna som binder ihop Sveriges huvudstad ovan jord. Klockan var sex på kvällen en vanlig måndag och det var 23 minuter tills nästa skulle avgå och jag tänkte inte då på den här texten, bara på att jag ville hem till K, men jag gör det nu.
Jag stod där i tisdags kväll. Jag och den större Magnus från stod där. På Gustav Adolfs Torg. Kulturfestival i huvudstaden. Martha Reeves & The Vandellas stod på scen. Jag tänkte på hyllningsorden efter hennes konsert på Berns för ett halvår sedan. Jag tänkte på om tyckarna gått på tunga droger eller om det var så mycket bättre då. Vi skakade våra huvuden men jag framhärdade i att vi skulle höra en låt till. Jag gjorde det fem gånger. Framhärdade. Minst. Till slut bara skakade vi på våra huvuden igen och gick. Varför wailandet? Varför The Girl From Ipanema? Varför så stelt? Varför sånt som rösten inte höll för istället för att bara göra låtarna så rakt som möjligt? Vi gladdes åt att hon kan få åka runt och tjäna lite pengar men det var också allt.
2 kommentarer:
SJ har inte kört någon busstrafik från Karolinska sjukhuset sedan januari 1969.
Ni ska läsa vad jag menar och inte vad jag skriver, men tack för tydlighetens skull ändrar jag till SL även om förseningen var klart SJ-mässig.
Skicka en kommentar