Det kommer nya dagar

Ni får ursäkta. Jag har inte något mer att komma med här. Inte just nu. Jag har fullt upp med att sitta i soffan och lyssna på samma gamla låtar med Van Morrison. Jag har filten på mig.

Söndag i Hornstull

Dagen dominerades av den stora årliga loppmarknaden i Hornstull. Herr Alarik hade ett regnoväder och två barn att ta hänsyn till men hann ändå sätta sprätt på en hundralapp. Ni ser resultatet av den investeringen nedan. Ja ok då. Herr Alarik satte sprätt på trehundra till så nu har hushållet en ny mixer också. Varianten som står mellan skivspelare istället för i ett köksskåp. Hej då sprak och knaster.

Lördag i Hornstull

Sirius vann med 3-0, vi såg Clownen Manne uppträda vid kyrkan, åt våfflor med farmoderns hemgjorda sylt, gick på fyraårskalas, upplevde att huliganer försökte ta över Draken för ett av sina patetiska slagsmål och såg lite Håkan Hellström på TV. Mestadels en bra födelsedag att dela med Prince Buster. Bäst var att få veta att någon svarar på behandling.

Ursprungliga prejudikat (Låttips #122)

När K får välja musik vid stereon blir det i 99,9% av fallen antingen Abba som sjunger Mamma Mia på spanska eller Povel Ramel-klassikern nedan. Fast precis nu när jag skrev det så önskade hon faktiskt "den där Mumin" så nu bär det rakt in i singelskåpet för att leta efter Lilla Mys visa.

Återkommer

Bara så att ingen blir orolig. Vi har det bra. Förskolan har stängt för planering. Annat än skriveri måste prioriteras. Det leks, det äts glass och jag har desutom läst ut en svensk deckare i tämligen raskt tempo. Bloggfrekvensen kommer att öka. Snart.

Scattered (Låttips #121)

Senast jag försökte fick den inte bäddas in men nu är det visst helt ok för er att kolla videon till Kinks fina Scattered från 1993. Jag tycker föga förvånnande att ni ska göra det. Jag såg Kinks i just den vevan och hela förbandet Blur kunde ses digga våldsamt i publikhavet. Anledningen till att låten dök upp här just nu är att jag kollade låtlistan till ett blandband över hos This is Pop?. Precis så där som det ska funka. En annans låtval, i det här fallet Did Ya, inspirerar till lyssnande på ännu en låt och kanske går jag med tanke på minnet ovan vidare till Blurs Popscene sen och så vidare till ännu en och ännu en och...

Scattered tog sig faktiskt in på min personliga Tio i Topp med Kinks för ett antal år sedan och jag tror banne mig att den ligger kvar där även i dag.

Hit skickar ni ungarna i sommar

Jag vet ju inte om det finns någon därute i läsekretsen, denna fina lilla krets, som har barn i lämplig ålder, 12-17 eller så, men om och om det är så att ni undrar vad de ska göra de där sommarveckorna när skollov och semesterveckor inte möts så ska ni låta dem åka till Hamregården. Om ni har en kör som behöver ett rimligt boende för repetitioner och så ska ni åka till Hamregården. Om ni har ett företag vars medarbetare behöver svetsas samman ska ni åka till Hamregården. Om ni har en lägerskola, ett idrottslag, en förening eller annat tar ni med er den till Hamregården. Om ni har en tia över som ni inte vet vad ni ska göra med ska ni skicka den till Hamregården.



Nedan en text som jag skrev till ett nummer av Hamregårdstidningen för några år sedan, innan P fanns inser jag nu för det är ju två små tjejer jag vill ge chansen. Jag måste höja autogirobidraget, jag måste bada i Kulltjärn. Vissa av orden kommer inte att betyda ett smack för er men jag hoppas att en del av känslan går fram. Jag hade aldrig varit den jag är i dag om det inte hade varit för Hamregården. Jag vet inte men jag tror att jag hade varit en mindre hel människa. Om ni kan, stöd den där fantastiska lägerverksamheten i Hornberga norr om Orsa. Gör det. Det behövs. Den behövs.



HAMREGÅRDEN

Hamregården. Pojk & Flickbyn. 300 ord. "Sommarminnen", "spökerier", "minnesvärda händelser" som ledord från Klas. Vad har jag gett mig in på? Hur ska det låta sig utsorteras? Jag har tillbringat en bra bit över ett år av mitt liv på Hamregården. Närmare 100 läger. Jag har varit ordförande i Uppsala Hamregårdare, jag är döpt i bäcken uppe vid Hornberga kapell och konfirmerad därinne. Jag har rest till London med Hampan och träffat flickvänner och bästa vänner genom Hamregården. Den har varit en tillflyktsort, ett andra hem.

Minnen. Jag har hur många som helst. Ibland roar jag mig fortfarande med att rabbla namnen på alla stugor och rum i huvudet. Tackåskammaren, Konkursboet, Arstugan. Jag sov aldrig i gamla Kontoret. Annars nästan överallt inklusive ett läger ovanpå akvariet i Lisastugan. Mitt första läger var i Andersstugan vintern 81/82. Vi bodde i Västra som i närmast vägen. Det var kallt ute. En sådan där riktig vinter som bara finns i ens barndom.

Minnen. Jag minns hur vi blandade spyhink för skurövning till medarbeterlägret, en funkjakt gömd längst in under Gäsmyr, en säck med 25 kilo lök att hacka, en promenad från Orsa till Hamregården, att jag faktiskt aldrig badat i Kulltjärn, ett väl bra spökeri med gråtande lägerkillar som resultat, hålor och kompletorier, ett evighetsprojekt med att ordna böckerna i biblioteket, trappspikande vid Staffansgården, cementblandande, anmälningslapparna i hamregårdstidningen som alltid lästes från första til sista ord hemma på Källarbäcksvägen. Jag minns hamreolympiader, schackpartier, bridge, tekopparna med blå rand, pulkafärderna utför skolbacken, slyrensande, insamlande och utförande av AG-jobb. Stod det för allmänna göromål?

Jag minns avancerande jobbscheman inför komfirmationshelgerna och Hampans
högar med likadana vinröda skjortor, jag minns konflikter och skrattkramp, matklockorna och stugkollen, loggböckerna och kartotekskorten. Jag minns lukten av fenom, musiken, rastplatsen i Hedemora, blåbärssoppa med klimp, hawaiikräm, köksgäng och festmåltider vid jubileer.

Jag minns kylan i omklädningsrummen vid badet på vintern, första gången jag träffade Hampan i Gottsundakyrkan och sista gången jag av en slump mötte honom på en krog vid Fridhemsplan. Jag önskar att vi hade pratat mer då. Jag minns begravningsmarchen till kyrkan i Orsa och jag betalar varje månad, för lite, pengar via autogiro för att en liten tjej hemma kanske en dag ska kunna få ett förhållande till Hamregården. Och för att alla de som idag är lägertjejer och -killar ska få fortsätta att samla sina minnen. Bland allt jag minns är nog det viktigaste ansikten, ansikten och namn. Människor, möten. Jag skulle kunna berätta så många minnen om så många men vi är visst redan över 400 ord. Hoppas det är ok Klas? Det är ändå för lite.

Skriet från barnsängen

Jag vaknade av ett skrik mitt i natten. Det var P som skrek. Vi hade varit hemma från sjukhuset i någon vecka. Klockradions gröna siffror visade 02.32. Jag var snabbt uppe ur sängen. L kan ha varit snabbare. Jag minns inte vem som lyfte henne men att jag höll henne. Hon skrek, mitt hjärta slog som om jag sprungit maraton i 100-meterstempo. Jag höll henne och hon lugnade sig. Precis som då. Mitt hjärta slog lika snabbt. Jag lade ner henne på skötbordet. Hon skrek igen. Precis som då. Jag gick rationellt igenom det i huvudet. Två procents risk för ny blödning under första året räknat på hela statistikunderlaget. Barn och vuxna. En tolftedel av två procent för oss sade min hjärna. Spring fortare skrek mitt hjärta. Tänk om det är den tolftedelen av två procent vrålade paniken i mitt huvud. Lugn, lugn, lugn manade förnuftet. Jag bytte blöjan, jag tog upp henne, jag höll henne, hon lugnade sig. Inte jag. Jag försökte se hennes ögon, känna om hon kändes annorlunda. Jag gick med henne genom den mörka lägenheten och undrade om vi borde åka in, ringa in. Alternativen, riskerna, scenario efter scenario, snabbspolades framåt i min hjärna. Jag räknade igen, jag försökte tänka, jag intalade mig och jag reviderade. Sekunder långa som. Tankar om. Hon gjorde sätt-ned-mig-på-golvet rörelser. Jag satte ned henne på golvet. Hon rumphasade iväg. Det var vad hon behövde, det var vad jag behövde. Det var falskt alarm. Jag lyfte henne igen. Gav henne välling. Hon somnade om. Mitt hjärta gick långsamt ned i varv men jag låg vaken en timme och en halv och lyssnade på hennes andetag. Såg natten ute i Tanto bli ljusare genom persiennspringorna.



Till nästa PAL

Söndag i Hornstull

Allt behöver faktiskt inte dokumenteras. Det har varit fina dagar. Här hemma i betongen. Vi nöjer oss med det.

Vem troru ru e? (Låttips #120)

Vi gick en sväng. Jag och P. Ned förbi Strand där Saint Etienne spelar i kväll. Jag vet att jag såg dem någon gång. Tror mig veta. Lollipop? Vattenfestivalen? Hultsfred? Allihop? Jag stannar hemma i kväll. Kanske bläddrar lite i plattvändaren Andres Lokkos 1989-2009 istället. När vi kom upp vid Bio Rio tog det emot. Vi hade punkterat vänster bak på barnvagnen. Andra gången på 4,5 år så jag kanske inte ska klaga fär mycket men det var tungt och varmt att köra vagn och bära P samtidigt. Sluta slå sönder era flaskor när ni druckit ur dem så är ni snälla. Dessutom vet man aldrig vad som kan hända. En hund kan få glaskross i tassen. en barnvagn kan få punktering. En tillsynes balanserad medelålders man kan gå Falling Down on your ass och vira barnvagnen runt halsen på dig och då blir det svårt att dricka mer i sommarvärmen.



Jag var inne på Papercut och köpte filmen Big Wednesday i går. Jag ser fram emot att se den. De hade även nya Modernista-upplagan av Lars Gustafssons Tennisspelarna. Ni kan se det som ett bra lästips nu när Franska mästerskapen i tennis står för dörren. I år ska jag banne mig lyckas se en 3D-sändning.

Jag spelar Wild Swans på stereon nu istället för i datorn. Ni har något att se fram emot.

Are you with me

Lampan i hörnet darrar. Jag sitter i soffan. Familjen har somnat. Jag spelar musiken så högt som jag vågar. Så högt som öronen tål. Jag har nya Wild Swans i hörlurarna. Jag beställde den för en knapp halvtimme sedan. Det dröjer ett par veckor till innan den fysiska skivan landar på hallmattan men jag har använt nedladdningslänken och har mp3-versionen av The Coldest Winter A Hundred Years i datorn. Det låter förstås fantastiskt. Jag har gåshud på låren när jag skriver det här och lyssnar på tredje låten Chloroform. Rubriken där ovan är från första låten Falling to bits. Det hade gått att plocka andra fraser. Många. Du beställer förstås ditt exemplar direkt från Occultation. Se till att få med en bonus-EP också.

BAD (Popskyltarna #40)

Popskylt nummer 40. Ett litet jubileum. Vi firar med en dubbel. Minst. BAD. Det kan förstås vara Michael Jacksons storsäljande platta men jag lutar åt förkortningsvarianten. BAD. Big Audio Dynamite. Bandet Mick Jones bildade när han inte längre var medlem i The Clash. När jag började med Popskyltarna fanns det förstås en hel del som jag visste skulle kännas bättre än andra att hitta. En av dem, TSC, har jag sett tre gånger utan att lyckas foto men BAD tänkte jag faktiskt aldrig på. Jag tror till och med att jag gått förbi den någon gång och struntat i den. Men nu känns det väldigt bra att ha den på plats.

Vad lyssnar du på nu för tiden?

Kajsa Grytt - En kvinna under påverkan (cd)
Waterboys - A pagan place (cd)
Dave Hamilton's Detroit Dancers (cd)
Meet The Supremes (cd)
General Johnson - The Best of the Arista Years (cd)
Kasey Chambers - Little Girl (cd)



Bettye Swann - The Money Recordings (cd)
Eldkvarn - Stans bästa band (cd)
Prefab Sprout - When love breaks down (12)
Lee Dorsey - Night People (låt)
Esther Phillips - Into the Mystic (låt)
Gladys Knight & The Pips - Claudine (lp)
Göran Söllscher - Augustin Barrios, John Dowland, Mañuel Ponce (lp)

Vården, transporterna, pengarna

Jag läser om ambulanserna som inte kom i min morgontidning. Det är bra att det utreds. Absolut. Det betyder att något fungerar. Det måste vara ett väldigt svårt jobb att sitta där och avgöra vem som ska få en ambulans eller inte. Man kan förstås tycka att om en sjuksköterska ringer in och begär ambulans ska den skickas, man kan förstås också tänka att få har så stor möjlighet att på ett säkert sätt ta sig till sjukhuset själv som den som har en sjuksköterska med sig. Det är svårt. Vill vi ha fler ambulanser, bättre garantier? Kan det lösas enbert genom bättre rutiner och effektivisering? Eller måste vi avstå en smula från jobbskatteavdraget? Jag vet inte. Men det tål att tänkas på. Personligen skulle jag gladeligen slänga in hela slanten om Reinfeldt, Borg och de andra vill omfördela lite.

Vi åkte ambulans för 45 dagar sedan. Eller vi och vi, P. Från SÖS till Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Med en intrakraniell blödning i basala ganglierna vänster. Läs gärna den meningen en gång till. Så ser det ut helt kliniskt på ett papper. Så här var det. Jag är oerhört tacksam för att det fanns en ambulans just då. Jag vet inte om någon ute på stan hade nekats för det skulle finnas en kvar om någon som P behövde åka. Jag hoppas inte det men om så är det ett beslut som jag kan se rimligheten i. Det är inte enkelt.



Även när vården är skattefinansierad och ersättning finns att få kostar det med sjukdom. Vi väntar fortfarande på att vårt ärende ska behandlas av Försäkringskassan. Att jag och L ska få besked om att vi får den där ersättningen, tillfällig föräldrapenning för ett allvarligt sjukt barn som inte fyllt 18 år, som läkarna tycker att vi ska ha. Upp till 30 dagar kan ärendet ta att behandla. Det kunde varit värre. Det kunde ha drabbat någon fattig, eller någon rik utan buffert. Vi har sparpengar att ta av så länge. Vi klarar oss. Vi tappar bara några räntekronor. De pengar de vid beskattning hade kunnat ge statskassan är verkligen försumbara. Men hur fungerar det om man inte har sparpengar? Det är också värt att fundera på. Det och om vi vill ha det så.

Det är delvis en helt annan sak men jag undrar verkligen över hastigheten när SvD skriver att soldaten körts i ilfart. Hur snabbt är egentligen ilfart?

Till nästa PAL

Över Kilsbergen (Låttips #119)

Några av er kanske tycker att det har varit lite väl mycket tjat om Parker Lewis och låten Över Kilsbergen men det är berättigat. Kolla bara på inspelningen nedan för PSL om ni tvivlar på att killen som gjorde förra (eller var det förrförra?) årets bästa svenska EP också kommer att göra en av årets bästa fullängdare.



Tack Billy för tipset.

Söndag i Hornstull

Man ligger i sin säng. Gjorde i går kväll. Det är sent. Man har lyssnat på Göran Söllscher trakterandes en 10-strängad altgitarr stämd som en renässansluta istället för att ryckas med i Melodifestivalandet. Man känner fortfarande doften av grill nerifrån parken. Hör rösternas sorl. Man tänker att det får man bjuda på.

Man sitter i soffan dagen efter. Driver en smula med man-sjukan. På morgonen i parken. Flaskor plockades, burkar plockades, engångsgrillar plockades, skräp plockades, lades i papperskorgar. Det var jag och K som gjorde det. Ett stilla duggren föll, P grävde i sanden. Tröttheten som kom över mig. Den var inget mot när jag såg det sönderbrutna staketet. Insåg att det var det tryckimpregnerade virket barnen ska hålla sig i när de går uppför den branta asfaltsbacken idioterna eldat i natt.

Det är målgång uppför i dag. Vi har bytt ämne. Giro d'Italia. Målgång uppe på Etna. Denna mäktiga vulkan. Först 159 km från Messina som innehåller en klättring till uppför berget. Textrapporteringen är redan i gång. Jag ska se i dag. Jag ska se i dag.

Sirius vann i går. Tack för det.

Lindisfarnes tredje platta Dingly Dell på stereon. Ett så kallat 10-kronorsfynd från veckan som snart är all. Den var värd det. Jag har för övrigt återinstallerat Spotify. Omslaget ser annorlunda ut där än här hemma på soffbordet.

Lördag i Hornstull

Kvällen i går slutade på Snottys. Vi hade firat att kollega P ska gifta sig. Det började med att jag för första gången tog ett dopp på Liljeholmsbadet. Efter närmare tio års boende i Hornstull. Vi fortsatte med middag på Moldau. Den där stora schnizeln och snaps kryddad med alpörter. Det blev en bra kväll. Trots att regnet och humöret föll strax innan.

Dagen i dag. Jag stod i rabatten. En grep i handen och brännässlor att bekämpa. Solen tittade fram. Det var en helt annan stund men bra den med. Människor som arbetade sida vid sida för något gemensamt om än något så banalt som en bostadsrättsförenings gemensamma gård.

Blogger tog pausen några dagar och därför gjorde bloggen samma sak. Ni missade poster om att Wild Swans fullängdare äntligen är på gång, om hur jag vaknade tidigt en morgon, väcktes tidigt en morgon, läste för P i biblioteket och sen när hon somnat om tack vare en geting som flera dagar tidigare motats ut genom vädringsfyndet hittade några bra texter i det gammla nummer av Perfect Pitch som då användes som påtryckningsmedel.

Sirius har just nu tappat ledningen borta mot Dalkurd. 1-1 med halvtimmen kvar.

Vi spelar Vegas version av She just nu. Den låter väldigt bra. Spotify försvann när jag blåste om datorn. Jag saknar det knappt men det kommer nog att få till följd att jag köper min första låt på iTunes. Det blir förstås Över Kilsbergen med Parker Lewis. Vi har spelat Babylon Blues platta I labyrintens hjärta en hel del också och jag har till slut insett att Van Morrisons Redwood Tree som jag trodde var en bortglömd albumpärla i själva verket var en mindre singelhit (med Jackie Wilson Said (I'm in Heaven when you smile) på andra sidan).



General Johnson dog ju i vintras och nu finns Arista-plattan han själv ogillade äntligen på CD. Bland bonusspåren hittar ni discomixen på Let's fool around som jag för ungefär tio år sedan köpte på tolva på numer nedlagda Dance Tracks i New York. Då var dollarn dyrare än pundet är nu och den kostade mer än dubbelt så mycket som den cd jag i går beställde begagnat från Amazon. Då har jag inte räknat med flygbiljetten.

Medan jag stod i rabatten med grepen och brännässlorna fyndade familjen hos den fina lilla loppiskvinnan. Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin och Farbror Blå till K, ett kakfat till oss vuxna och en så fin räkneleksak till P. Lilla P. Hon svansar omäxlande vid mormors och mina fötter just nu.



Tiden går fortare än jag skriver tecknen. Vi spelar Let's fool around nu. Gör det.

Follow that Van

Det kanske är för mycket att begära av läsekretsen men om någon känner till om det finns någon samling med soulcovers på Van Morrison-låtar kan den väl säga till. Det är så förtvivlat stökigt att googla fram när karln själv gjort så många covers på soullåtar och dessutom haft ett kompband som heter The Caledonia Soul Orchestra. Om ni inte har koll på det men bara så där kommer på fler covers än Esther Philipps version på Into the mystic, Martha Reeves Wild Night och, och, och visst har jag någon mer sjungandes Wild Night? Ni ser, hjälp behövs.

Another day, another marabout

Mr. Sofian damp ner på hallmattan tidigare i dag. För den som undrar över bildkvaliteten kan meddelas att datorn må vara räddad men att digitalkameran brutit samman. Bilden nedan har jag så gott det går överfört med telepatisk kraft. Ni får ursäkta att den blev suddig men det är jobbigt nu när det är så varmt.

Strandad i bokfloden och annat

Är det bara jag eller har den person som en gång i tiden skrev baksidestexter på videoactionfilmer så att allt framstod som skit, även de som inte var det, fått jobb på samtliga bokförlags deckaravdelningar? Jag går in på biblioteket, jag tittar i bokhandeln och jag letar på nätet men så fort jag vänt på en deckare och läst texten som står där försvinner läslusten som ett felsänt e-mail i cyberrymden. Och det är verkligen inte det att jag förlorat lusten att läsa. Jag missade att gå av 3:ans buss både vid St:Eriksplan och Fridhemsplan i dag för att jag satt med näsan i Elvis-biografin.

Jag och P var precis nere på Konsum Zinken och häpnade över det tillfälliga blåvita sortimentet. Jag fattade aldrig varför Konsum gjorde sig av med blåvitt och nu gör det ett gästspel som nostalgisk kitsch. I just wasn't made for these times. Vi häpnade över hettan på Hornsgatan också och just i detta nu häpnar vi över att vi lyssnar på den relativt nya bibliotekslånade Eldkvarn-samlingen som marknadsförs med den barmagade matlagaren Plura på omslaget och att jag nog till slut i stort sett har förlikat mig med hans röst.

Grillpremiären klarade vi ju av medan snön ännu låg men jag misstänker att det blir korv i Drakenparken till middag i dag. Sojavarianten är billigare på lilla Ica än stora Konsum.

Mauro Socco-intervjun i senaste Situation Stockholm är ett försäljningargument så gott som något.