1. Days ’68
2. Celluloid heroes ‘72
3. The village green preservation society ‘68
4. Two sisters ’67
5. Death of a clown ’67
6. Waterloo sunset ’67
7. I’m not like everybody else ’66
8. Scattered ’93
9. Dedicated follower of fashion ‘66
10. Tired of waiting for you ‘65
Några lp-tavlor får ni också.
Och fem bubblarlåtar.
Did ya?
Dandy
Village green
Well respected man
Oklahoma, USA
6 kommentarer:
Är väldigt svag för låten Walter från Village Green Preservation Society, fick tårar i ögonen när jag hörde ray Davies köra den låten live förra året.
Det är en väldigt bra låt. Apropå Ray Davies live saxar jag från en Hi-Five lista från 21 oktober 2004.
Ray Davies på Cirkus var väldigt ojämnt och med den mest okänsliga gitarrist jag hört (och sett - är inte den där platta pudelfrillan utrotad?) på länge men där fanns fina stunder som i första extranumret ”Celluloid Heroes” och inledningen av ”Days” samt i en del klassiska Kinks hits från mitten av sextiotalet. Jag hade dock hellre sett turnén när han for runt själv med en pall och akustisk gitarr. Fast samtidigt var det lite coolt att han så konsekvent vägrade att vara konsekvent. Tillmötesgående allsångsnummer för de stora antalet flintar i lokalen blandades med arenarocken i ”Low budget” (!), snygga akustiska framföranden av låtar som ”Village Green” och ett helt osannolikt tre minuter långt rundgångsintro i en av de nya låtarna. Han satte själv tonen för kvällen genom att öppna med outsiderklassikern ”I’m not like everybody else”.
Fast Low Budget är nog den bästa AC/DC-låt som AC/DC aldrig kommer att skriva.
Jag har alltid varit lite dålig på ellära men skolpojksuniformskopplingen fick mig att spela Schooldays. Just idag hade den nog bubblat.
Schoolboys In Disgrace, den av Kinks 70-tals plattor om vi bortser från Mushwell Hillbillies som jag är svagast för. Trots att plattan har ett alldeles för fyrkantigt hårdrockinspirerat sound så är det något hos den som gör att jag faller för den, måste förmodligen vara texterna. Baksidestexten på omslaget til Schoolboys In The Disgrace brukade jag använda på ett annat community när jag skulle presentera min character The Vince!!!!. Byte bara ut The Flash mot The Vince!!!!, så passar beskrivningen bra in på mig själv också.
Once upon a time there was a naughty little schoolboy. He and his gang were always playing tricks on the teachers and bullying other children in the school. One day he got himself into very serious trouble with a naughty schoolgirl and he was sent to the Headmaster who decided to disgrace the naughty boy and his gang in front of the whole school.
After this punishent the boy turned into a hard and bitter character. Perhaps it was not the punishment that changed him but the fact that he realised people in authority would always be there to kick him down and the Establishment would always put him in his place. He knew that he could not change the past but he vowed that in the future he would always get what he wanted. The naughty little boy grew up... into The Vince!!!!
Det är nog dags att du drar igång din blogg Vince. Det sprutar ju text ur dig. Men så länge är du förstås välkommen i kommentatorsfälten här.
Skicka en kommentar