På plats:
1. Susanna Kallur vinner EM-guld på 100 meter häck i Göteborg. Så otroligt säker från första löpsteget i försöken fram till hon passerade mållinjen i finalen.
2. Jonas Björkman och John McEnroe fick inte mycket motstånd mot ett hastigt ihoprafsat par med en tröttkörd Söderling och någon annan (efter att Johanssonarna tvingats dra sig ur) men, hej hallå, det var McEnroe på en bana i Kungliga Tennishallen och jag satt på läktaren.
3. Sverige - Kazakstan. Det var ju aldrig någon match när Sverige vann med 7-1 men det var OS och jag var på plats i Turin i några dagar och hann se en enda match och det är stort nog för mig.
På avstånd:
1. Vi hade bara varit hemma några dagar från BB när Väsby och Sirius skulle göra upp om en plats i Superettan. Klart jag inte kunde ta mig till Vilundavallen för returmötet men jag hade det väldigt nervöst med unt.se, goalwire och sms-uppdateringarna från Jeppe. Nästa år fyller Sirius hundra år och spelar i Superettan.
2. Arsenal - Barcelona i Champions League-finalen. Jag satt uppflugen i trappan på en liten bar ganska nära Place d'Italie i Paris där hela personalstyrkan och de flesta gästerna höll stenhårt på Barca och försökte följa matchen på en alldeles för liten TV utan att få nackspärr. Min franska är extremt begränsad med efter slutsignalen räckte det med att vara svensk och kunna säga Larsson. Bonustips. Om ni skulle råka vara i krokarna av Place d' Italie någon gång så missa för allt i världen inte den fantastiska lilla restaurangen Le Temps des Cerises.
3. Sverige - Paraguay i VM. Jag spelade gamla countryskivor på uteserveringen på Street i Hornstull och sprang mitt i varje låt till dörröppningen in till stora hallen för att kolla hur det gick. Det var otroligt frustrerande men också otroligt förlösande när Ljungberg nickade in målet. Lokalen dröp av kondens från alla packade kroppar efteråt.
4. VM-finaltittande på video. Vi såg finalen i fotbolls-VM i Umeå men det var videoinspelningen från TV-tittandet på Café Dello Sport som jag såg veckan efter som var den stora behållningen med finalen. Galet nervös personal, "stå inte på glasdisken", sjukt mycket folk, 65 grader varmt i lokalen, "öppna inte champagnen mot videokameran", champagnestrålen som skjuter mot kameran och så vidare. Det hade varit kul att vara där.
5. Barcelona vinner ligan. För att inte hålla närmare på Barcelona (även om de nog är mitt spanska favoritlag) har jag varit väldigt nära deras segrar i år. Vi såg en match på en bar i Barcelona i maj med Krille, under vår bröllopsresa, och när ligaguldet firades efter sista hemmamatchen på Camp Nou kunde vi se fyrverkerierna från takterassen på hotellet.
Segrarna:
1. Björn Lind känguruskuttande och på ett ben över mållinjen i OS-sprinten.
2. Ken "Dubbelräven" Doherty vann äntligen en snookerturnering, Malta, som jag såg på Eurosport. Så skönt att republikens nervösa hopp höll hela vägen som omväxling.
3. Roger Federer kanske inte är tidernas roligaste tennisspelare men han kan mycket väl vara den bäste. Så vansinnigt överlägsen att det krävs dubbla mostånadare i form av Rafael Nadal och grusunderlag för att han ska få problem.
Förlorarna:
1. Valentino Rossi gjorde en osannolik upphämtning i Moto GP och ledde till slut VM-serien inför sista loppet, med chans att ta sin sjätte raka VM-titel i tyngsta klassen, och då vurpar han. Nästa år blir han världsmästare igen.
2. Ronnie O'Sullivan räckte fram handen till en paff Stephen Hendry efter fem frames i årets UK Championships i Snooker och lämnade matchen. Läs Billys text om det hela här.
3. De svenska stafettherrarna i OS. Ett felskär på upploppet från medalj.
Comebacken:
Martina Hingis skulle aldrig kunna slå sig in i toppen igen hette det men helt plötsligt var hon där ändå och vann titlar och tog sig ända till WTA-slutspelet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar