In i väggen och igenom

Det har knappast undgått ens sporadiska läsare att vi flyttat. Vi trivs. Men väggarna är hårda nog för att stå emot en direktträff från en SS-20 eller modernare varianter. Om vi inte hade fönster skulle det nog gå att slutförvara kärnavfall här. Det första hålet jag borrade för att säkra en bokhylla i väggen tog en kvart. Jag använde E:s slagborr.

Vi har en verktygspool ihop. Han har slagborr, jag sticksåg. Det har aldrig varit problem innan men nu. Armarna skakade, svetten rann. Lånade P:s något effektstarkare slagborr för hål nummer två. Det tog en kvart. Armarna skakade, svetten rann. Misströsten låg på lut. Pappa kom förbi. Med farfars gamla slagborr i en toksnygg plåtlåda.

Lite effektsvagare men tyngre och med bättre stödhandtag. Jag köpte nya borrstål till. Ett badrumsskåp kom upp. Det tog tid. En stringhylla. Fyra små hål och borrstålet var mos. Sparringhyllan för cd-skivor återstod. Misströsten var ett faktum. Jag träffade granne M ien källargång. Efter någon minut förstod vi att vi bägge gillade vinylskivor och alltså var värda att fortsätta samtala med. Vi höll nog på så länge som det tar att slagborra ett hål här. Jag beklagade mig över läget. Han hade varit med om detsamma. Jag skulle få låna hans borrhammare. Idag fick jag den i min hand. Köpte nya borrstål. Satte den mot väggen och det var som fiskarna och bröden. Det var nåden. Den bara skar rakt in i fulbetången. Nio hål på färre minuter och händerna är helt stadiga. Det gör inget att vattnet är avstängt till klockan sex i morgon bitti. Inte en svettdroppe. M:s maskin är veckans mirakel.