Set list Pet Sounds Bar

Den är verkligen inte i ordning spellistan nedan men det är så långt mitt minne räcker de låtar jag hann spela under mina 2,5 timmar på Pet Sounds Bar i lördags. Skoj var det men oj så mycket det var som inte fick plats ser jag nu när jag sorterar tillbaka singlarna. En del av låtarna hittar ni här: Herr Alarik PSB 1.

Johnny Thunders & Patti Palladin - She Want's to Mambo
Sylvain Sylvain - Without you
Jonathan Richman - This kind of music
The Brouges - I ain't no miarcle worker
Mink DeVille - Mixed up, shooked up girl
Guy Lombardo - Enjoy yourself (it's later than you think)
Monica Zetterlund - Du mitt liv
The Moquettes - Right string baby, but the wrong mojo
George Harrison - What is life
Laura Lee - Rip Off
The Trammps - Hold back the night
Clarence Reid - Baptize me in your love
Reflections - Romeo & Juliet
Maxine Nightingale - Love hit me
Dave and Ansel Collins - Double Barrel
Prince Buster and All Stars - Train to girls town
Tenoshi - 25 miles
Big Youth - Roots Foundation
Althea & Donna - Uptown top ranking
Aztec Camera - Somewhere in my heart
Barracudas - (I wish it could be) 1965 again
Beatles - Bad boys
Stiv Bators - Circumstanstial Evidence
Elvis Costello - Welcome to the working week
Tennesse Earnie Ford - 16 tons
Go-Betweens - Right here
Hindu Love Gods - Raspberry Beret
The Jam - When you're young
Joboxers - Boxerbeat
Greg Kihn - For You
Ronnie Lane - Kuschty Rye
Lord Large feat. Dean Parrish - Left right & centre
Kirsty MacColl - Free World
Mandrake Paddle Steamer - Strange walking man
Monochrome Set - Ten don'ts for honeymooners
Dave Phillips & the Hot Rod Gang - Tainted love
Rockpile - Teacher teacher
Paul Simon - Kodachrome
Small Faces - My minds eye
The Squares - This is Airbeat
Squeeze - Is that love
Joe Strummer & The Latino Rockabilly War - Trash City
Talking Heads - Road to nowhere
The V.I.P.'s - The Quarter Moon
Jane Wieldin - Rush hour
Docenterna - Fattigsverige
Sator - World
Bottle Ups - Boppalina goes West
Blossoms - A.P.B.
Jimmy Brisco & The Little Beavers - Why do fools fall in love
The Caboose - Black hands white cotton
Drifters - Kissin' in the back row of the Movies
Herbie Mann - Hijack
Harlem River Drive - Need you
Honey Cone - While you're out looking for sugar
Sjusovarna: John Blund

Kommer tids nog (För sju veckor sedan)

Klumpen i magen. Den klumpen. Det har regnat och varit solsken under dagen i Hornstull. Vi lämnade K på förskolan klockan åtta i morse. Tog bussarna till Astrid Lindgren. Jag, L och P. Lilla P. Vi satt på ett litet läkarrum klockan nio och den svenske experten ritade på ett helt vanligt randat kollegieblockspapper. Han ritade artärerna, kapilärerna och venerna så som det ska se ut och så som det ser ut på ett ställe i huvudet på P. Han visade oss röntgenbilderna på hennes blodkärl, pekade och förklarade och visade de senaste magnetkamerabilderna. Han sa det som andra sagt om att limma, stråla eller använda öppen kirurgi. Han visade vad de vill göra, vad de vill stänga. Hur de åtminstone vill minska flödet som hela tiden hotar att spränga hennes blodkärl från insidan. Han berättade om riskerna som finns men som är värda att ta eftersom det är en ännu större risk att inte göra något. Han berättade om fransmannen. Han sa att världens bästa händer kommer att utföra det och tårarna steg i mina ögon.

Det känns bra, det känns fruktansvärt. Enda anledningen till att jag inte grät är att jag bet ihop så hårt att inga tårar kom. Lilla, lilla, P. De där tårarna kommer tids nog. Det är en och en halv månad kvar. Jag tror att riskerna känns så mycket hemskare för att hon mår så bra just nu men om de hade kunnat göra det det vill göra nu just då och där när hon låg på BIVA efter hjärnblödningen hade det ju känts fantastiskt och det är för att undvika att vi hamnar där igen de ska göra det här.

Det är bra, det är bra, det är bra. Det är så vidrigt och hemskt att det stramar i hela kroppen. Hon tog tre steg i går, gjorde om det i dag. Hon trivs så fantastiskt denna sin andra förskolevecka och har lärt sig rörelserna till Imse, Vimse, Spindel. Hon blir så uppspelt att hon gör dem för fort. Hon är så stor och så liten och om en och en halv månad ska de gå in med instrument via hennes ljumske, söka sig upp genom blodkärlen och förhoppningsvis nå fram så de kan stänga ett litet bråck och ett kärl. Stänga helt eller delvis. Det är bra, det är bra, det är bra.

Det är bra men det enda jag hör är hans röst och orden om riskerna med ingreppet. Blödning. Propp. Blödning. Propp. Blödning. Propp. Blödning. Propp. Jag kan inte skriva det så många gånger att ni helt förstår om ni inte varit precis just här. Jag hör dem och jag ser P framför mig. Hennes tre steg, hennes händer som gör Imse-rörelserna, hennes skratt när hon busar med K. Hennes blodkärl är en tickande bomb med okänd detonationstid och det är klart att de måste försöka desarmera den men jag är så alldeles förskräckligt, vanvettigt, förlamande rädd för att det ska säga pang när de gör det. Blödning. Propp.

Vi säger till varandra att det blir bra. Att det måste göras. Att allt blir bra. Måste tro. Måste hoppas. Men om det inte blir det då? Blödning. Propp. Dripp, dropp. Tårarna som blivit till en klump i magen.

Till nästa PAL

Över förväntan (i dag)

P ligger och sover här bredvid mig på sjukhussängen. Rum 16. Sängplats b. Avdelning Q82s. Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Just i dag finns det inte ord för den tacksamhet jag känner över att leva i ett samhälle som än så länge har en kollektivt skattefinansierad sjukvård. Inte heller finns de ord för den ödmjukhet jag känner inför vad Europas, om inte världens, bästa händer har gjort med blodkärlen längst inne i hjärnan på P. Om jag ändå ska försöka blir ordet tack. Tack.

Hon får förmodligen åka hem redan i kväll. Den närmsta tiden kommer det att komma lite läsning här om tiden mellan den där dagen då vi fick veta att en fransman också skulle se på bilderna och den dag som är i dag. Den läsningen är inte precis en skrattfest men när ni läser det tänk på att mellan skrivandet av de där texterna fanns många ljusa stunder av förvånansvärt vardaglig vardag. Tänk på det här ögonblicket med P sovande bredvid mig i sängen. Tack.

Till nästa PAL

Söndag i Hornstull

Vi stod en dryg meter ifrån en hare. Den gömde sig bakom en sten. Innan räfsade vi löv. Efter också. Familjen kom hem i går morse. Hem från norr. Sirius vann med 5-1. En omgång kvar och ett mål från kvalplatsen. Jag spelade skivor i går. På Pet Sounds Bar. Det gick bra. Det var kul. Kanske kommer en låtlista. Det finns mer men det får komma senare. Kvällsfika stundar.

Lite indirekt reklam

Samtidigt handlar det om morgondagen över på Spengo.

Ge mig lite mer tid (Låttips #129)

Jag har inte riktigt tid så helt kort bara. Det gick bra. Pop Quizet. Vi kom trea. Av 22 lag. Jag kunde rent av hjälpa till med några saker. Och klara en låt, den ni kan spisa med helt annat intro nedan, av 25 i introdelen som ingen annan i mitt lag kunde. Så. Kul.



Nu. Annat. Jag lämnar er med de här texterna så länge.

Det är det som är den djupaste tragedin i detta. Samhället har blivit så som borgerligheten vill ha det: Allt är privatekonomi och privatmoral i en demokrati som blivit en åskådardemokrati.

Sorgen man känner över den spillra av sitt forna geniala jag han har blivit bleknar när man hör de allra första tonerna av nästan vilken sång som helst från de första 15 åren av The Beach Boys karriär.

Rapport från en lunchrast

Jag gick själv till Åhléns. Luften var höstkall och jag höll Christoffer Carlssons Den enögda kaninen i handen. Kön till kantinen var lång så jag tog ett varv. Kollade barnböcker, leksaker. Väl tillbaka var den fortsatt lång. Läste i kön, fick min mat, betalade, hämtade rårivna morötter och märkte att mängder av kollegor anslutit. Boken fick vila. Ärtsoppan var bästa hittills i år men pannkakorna degigt sämst. I kväll ska jag begå Pop Quiz-premiär på Pet Sounds Bar. Jag vet. Ni har hört det förut. Men den här gången tror jag faktiskt att det kan bli av. Sirius leder öppningsmatchen i bandyns World Cup med 4-0 i halvtid.

Onsdag kväll i Hornstull

K ringde just från norr. Det är fyra dagar dagar sedan vi sågs. Hon berättade att hon saknar mig. Att hon vill att jag ska läsa för henne. Att hon snart kommer hem. Att hon längtar. Som jag. Det kan ha varit det finaste telefonsamtalet i mitt liv. Snart fyller hon fem.

Det måste verkligen finnas någon väg ut

I morse. Jag gick Järnvägsgatan fram. I Sumpan. Jag och alla de andra morgonjäktade pendlarna. I går kväll. Jag gick Järnvägsgatan fram. I ett hav av orange. De holländska supportrarna hade av någon anledning valt Falconer som pub och parkerat en orange dubbeldäckarbuss utanför. Det var folkfest. Sen vann Sverige. Vi är i EM. Det kändes bra i går kväll framför TV-apparaten. Nu känns det ganska likgiltigt.

Jag följer inte partiledardebatten mer än via sporadiska utrop på Facebook och Twitter. Juholt. Jag vet inte. Det är som att så väldigt mycket i svensk politik just nu känns som överblivet extramaterial från Parlamentet som TV4 försöker kränga till mängdrabatt. Jag hatade verkligen Parlamentet. För hur de försökte förlöjliga männsikor som vill något med vårt samhälle. För hur deltagarna där pekade finger och gjorde långnäsa medan allt de själva gjorde var att inkassera skratt, applåder och lönecheck. Bildt. Lundin Oil. Annie Lööf och Thatcherismen. Jag vet inte. Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna som tror att det blir bättre om de byter partiledare. Jag vet inte. Inte mer än att det gör mig så trött och att jag vill att någon ska krossa narrspegeln med en vilja till förändring där inte de enda drivkrafterna heter pengar och egenintresse.

Jag köpte en Undisputed Truth-platta med en dryga 10 minuter lång version av Temptations Ball of Confusion (That's What the World is Today) i veckan. På andra sidan har den en cover på Dylans Like a Rolling Stone också. Den känns onekligen som ett ganska perfekt soundtrack till denna onsdag i oktober 2011.

White Pony (Låttips #128)

Jag hittade den här fina nya låten med Roddy Frame på Lokkos blogg och sen var det ju inte mycket snack. Den rösten. Klart det är dags för ett låttips igen. Jag önskar att jag kunde få se någon av spelningarna han gör i England nu men läget är, som vi säger, inte helt optimalt. Jag tröstar mig med den här och minnet av spelningarna på Hultsfred och O-baren. Samt den där gången när vi drack te och pratade för en intervju som aldrig blev till artikel i takvåningen på gamla Lydmar Hotell. Jag önskar att kameran hade fungerat bättre då och att jag inte hade varit för blyg för att tacka ja till en lunch. Jag ångrade mig redan i kylan ute på Stureplan.

Två omgångar kvar

Den huvudlösa huvudstaden

Vi pratade om det i veckan. Om bilden av Stockholm. I oktober 2011. Om att den var en buss där människorna sitter en och en på dubbelsätena och stirrar stint på sina smarta telefoner. Om blickarna som aldrig höjs. Om löven som skiner gula, brandgula, röda, där utanför. Senare. Jag fick revidera den. Bilden av Stockholm. I oktober 2011. Den är en illaluktande toalett där ljuset lyser blått för att nålen inte ska hitta sitt kärl. Den är en man med nedhasade byxor vid pissoaren. Strålen som träffar plåten och den andra handen som oupphörligt fingrar på iPhonen. Blicken som varken höjs eller sänks. Dansgolvet där utanför. Ljusen som skiftar i gult, brandgult och rött.

Söndag i Hornstull

Familjen for norrut. Jag vinkade av dem på tunnelbaneperrongen. Gick på Parker Lewis på Strand. Det var bra. Uppsalabekanta Rigas också. I morse vaknade jag sju fast inga barn bökade i sängen. Läste tidningen tog det lugnt. Jag tar det fortfarande lugnt. Sirius vann. Två gånger om. Damerna är klara för uppflyttning. Herrarna ligger trea. En poäng från direktplatsen till Superettan med två omgångar kvar. Jag gick en sväng i höstkylan i eftermiddags. Passerade Dellon och gick in på Mickes. Kom ut med 29 singlar. Vissa av oss är bara som vi är. Det är tomt här utan familjen. Så tomt att jag ännu inte haft hjärta att städa bort garaget K byggde i går kväll. Fast snart kommer jag att vilja lägga en av de där filtarna över benen. När jag sätter mig i soffan för att läsa Den enögda kaninen. Den här hostan som flyttat in i min hals får gärna röra sig vidare.

Rapport från två lunchraster

I går på lunchen. Stod på Stadsmissionen efter maten. Klockan var kvart i ett. Senare på kvällen var jag ganska säker på att jag sett en cd där Stina Ekblad läste Tomas Tranströmer. Mannen som en halvtimme efter mitt skivbläddrande mycket välförtjänt fick nobelpriset i litteratur. I dag var jag tillbaka. Skivan var kvar. Det var Edith Södergran hon läste. De spratt minnet spelar oss.

Både i går och i dag föll ett episkt regn över Sundbyberg när jag skyndade tillbaka till jobbet. Hösten är tillbaka.

Herr Alarik vänder plattor för dig

I går på Myrorna i Sundbyberg. Loppislunch. Jag bläddrade lite hågöst bland vinylsinglarna. Bläddrade förbi något. Reagerade. Bläddrade tillbaka. Skildes från fyrtio kronor. Gick ut med Squeeze fantastiska Is that love i påsen. Med Greg Kihns fina cover på Bruce Springsteens For You också. Och Daniel Sjölins bok Oron bror. Den förstnämnda av dem kommer definitivt att kunna höras på Pet Sounds Bar i Stockholm lördagen 15 oktober. Närmare bestämt någon gång mellan klockan 20.00 och 01.00 när jag gästar mannen vi brukade kalla Skånemagnus den store men som i de här sammanhangen går under namnet DJ Skåne bakom skivspelarna. Jag lovar banne mig att spela minst 90% vinylsinglar och inte så mycket som en endaste mp3. Jag kommer inte heller att deklamera ur Oron bror men kommer nästan säkert att spela For You. Jag kommer garanterat att spela för dig. Kom dit.

Right in the eye of the right

Billy Bragg släpper en ny platta nästa vecka. Bara sådär. Out of the blue fast han verkar lika röd som vanligt. Jag har ingen aning om hur den låter, fast jag kan klara en kvalificerad gissning om jag blir pressad, men den ser åtminstone väldigt fin ut. Så nu är det väl bara för mig att gå in på hemsidan och beställa Fight Songs.

Tisdag morgon i Hornstull

Löven i Tanto skiftade i rött och luften var så tidig oktober som den blir. I morse i parken. Jag och K. Stora gungan. Vi tog den högsta farten någonsin och satte snurr. Vi hade 20 minuter före förskolelämningen. L och P var på annat. Vi pratade. Hon funderar så mycket kring att börja skolan och kring sitt kalas. Hon fyller fem år om några veckor. Hon är så underbart nyfiken på världen och så förståndig när hon får tid. Vi såg en hund och hon skojade om att den skulle äta upp henne. Hon är så underbart fantasirik och snabb i vändningarna. Det var en fin liten stund. Vi ska göra det oftare. Ta högsta farten, sätta snurr. Ta oss den tiden i vardagen. På vägen till förskolan höll hon mig i handen.

Lord Uptown and rockers meets in Hornstull

This is for all you club heads and kids among the readers! Skojade bara. Men faktum är att det kan vara värt att masa sig ned till Judit & Bertil här i Hornstull i morgon kväll. Baktakt utlovas av trevliga människor. Om barnen somnar snällt kanske rent av Herr Alarik kan ses barhänga lite med Lord Uptown.

Rapport från en lunchrast

Tallriken med havregrynsgröt lekte atombombsprov i vänstra micron men jag kan titta ned på byggandet av tvärbanan från fönstret och den här ljuder ur högtalarna så jag tycker nog ändå att vi kan säga att veckan börjat ok.




Att lägga ett baktaktsbeat på Edwin Starrs 25 Miles och kalla skivbolaget för Skamla Motown. Om inte det är genialt så vet inte jag vad som är. Kanske att lägga en reggaeversion av Temptations Papa was a Rollin Stone' på b-sidan och kalla den Papa was a Rolling Stoned, Vinylsjuan ska via vänlig bulvan vara på väg med posten.

Söndag morgon i Hornstull

K och L försvann iväg för en stund sedan. K är på sitt livs första organiserade sportaktivitet. Fråga inte mig hur tiden kan gå så fort. Jag minns fortfarande så tydligt hur hon låg på min mage och övade sig på att lyfta huvudet. Jag och P hänger. Hon vid dockskåpet, jag vid datorn. I morse när jag sjöng sången om henne sjöng hon med själv, som om det varit Lilla Snigel eller Pippi Långstrump. Fråga verkligen inte mig hur tiden kan gå så fort.

Vi hade vänner här på middag i går. Jag har blivit bättre på att dillstuva potatis. Innan dess gick jag Hornsgatan fram. Det var morgon och jag slogs av hur sent affärerna öppnar. Jag hann ta en kaffe med F på Rival i väntan på att köpa en cykelventil. Tänk att det fanns en tid när vi fikade i stort sett varje dag. Jag fick en deckare som ska vara bra. Annars läser jag till slut Underdog. Den är bra.

Sirius har fortfarande chansen i Norrettan men jag tror att den försvinner borta mot Väsby på måndag.En liten lite fånig del av mig hoppas att jag genom att ha skrivit den menigen något har jämnat ut oddsen. Allt kan inte förklaras.

Jayhawks ger bort konsertupptagningar på sin hemsida. Jag ser fram emot konserten i mars.

Vi såg första delen av Bron/Broen och tyckte att det hade varit bra om danskarna hade fått göra den själva men sen såg L del två också och tyckte att den verkade vara värd en chans till så den ska få det.

På tal om Pippi Långstrump så slog det mig i morse att av all fantastisk musik som Jan Johansson skrivit och spelat så är det den melodin som kommer att leva längst. När ingen längre minns ens Jazz på svenska så kommer det att stå något litet barn där och hålla sig i håret för att markera flätor och sjunga om Herr Nilsson och Villa Villekulla. Det finns sämre saker att bli ihågkommen för. Mycket.

P hojtar i hallen. Vi ska magsurfa lite på golvet och sen städa toaletterna. Solen är på väg att bryta igenom någonstans ovanför SÖS.