måndag 10 oktober 2011
Den huvudlösa huvudstaden
Vi pratade om det i veckan. Om bilden av Stockholm. I oktober 2011. Om att den var en buss där människorna sitter en och en på dubbelsätena och stirrar stint på sina smarta telefoner. Om blickarna som aldrig höjs. Om löven som skiner gula, brandgula, röda, där utanför. Senare. Jag fick revidera den. Bilden av Stockholm. I oktober 2011. Den är en illaluktande toalett där ljuset lyser blått för att nålen inte ska hitta sitt kärl. Den är en man med nedhasade byxor vid pissoaren. Strålen som träffar plåten och den andra handen som oupphörligt fingrar på iPhonen. Blicken som varken höjs eller sänks. Dansgolvet där utanför. Ljusen som skiftar i gult, brandgult och rött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Genast tänkte jag - vad jag är glad att jag bor i Uppsala. Inte för att det är en problemfri bubbla, men ändå så mycket skönare än Stockholm. Inte lika mycket misär, inte lika mycket bråk, inte lika mycket väktare, inte lika mycket hets. Varje dag när jag kliver av tåget hemma i Uppsala känns det skönt att komma hem till min stad igen.
Och odon finns det att plocka också. Ibland saknar jag verkligen den där hemstaden.
Skicka en kommentar