Jag var in på Mickes Skivor igår. För er som missat det har han kommit igång så smått med sitt bloggande igen. Inte helt oväntat resulterade besöket i några tiokronorsskivor. De var av varierande slag men bra. Först ut till vänster i den här tiokronorsfestivalen, som inte håller ihop så bra utseendemässigt men tiokronorsfestivaler gör sällan det, har vi en gopselplatta med The Golden Gate Quartet. Den är i EMI:s gamla Portrait-serie som jag tror var något slags lågprisserie. Perfekt skick och tokbra musik. Bara versionen av öppningslåten Sweet Georgia Brown var värd pengarna. Dessutom ser de väldigt coola ut på omslaget. I mitten har vi en tolva med Slippery People. Jag köpte den dels eftersom jag nämnde dem i den här texten på Spengo nyligen och dels för att den utmärkte soulsångaren Leroy Burgess är med. Det är inte helt min grej med houserelaterat med jag tycker att den var klart hörvärd. Låten heter Sweet Thing och får jag välja väljer jag a-sidan framför remixerna. Sist men inte minst Bob Hinkle och hans katt med plattan Ollie Moggus. Året är 1971 och det börjar nästan kännas som en klar köprekommendation även om det kom mycket som var sådär också. Jag har aldrig hört talas om Bob innan men det här är riktigt bra utan att på något sätt vara fantastiskt. John Sebastian kan nog vara en referenspunkt. Det är lite country, kanske något jug band, en del folk, några nypor soul. Anledning till att han förmodligen är närmast helt okänd som artist är förstås att han bara är bra där så många andra var bättre. Lite letande på nätet visar att han dels har en skådespelande namne och att han varit manager för kändare artister som Chris Stamey, J. Geils Band och Manfred Mann. Säkert ett klokt yrkesval men det känns som att han kanske skulle ha gett den egna karriären någon mer chans. På så sätt hade världen kanske dessutom sluppit skivor från The Olsen Twins.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar