Women in the plåtskåp

Det kändes bra att se henne igen. Och att hon fått en vän. Men var är hennes handväska?

Söndag kväll i Hornstull

Vi har hängt med vänner, varit på bröllop. K sover, nybadad. Golven är skurade. Sirius vann med 5-0. Lyxutgåvan av Prefab Sprouts Steve McQueen snurrar. Det är väl så rustad man kan bli för en ny vecka och stundande höst.

Ibanestokepsen (Cykelomlag #25)

I morgon dunkar årets Vuelta a España igång i .... ja Nederländerna (och det var ju ett tag sedan de var spanska). Lite märkligt kan tyckas men det är ju populärt bland de stora tourerna att göra sådant där och målgång blir det traditionsenligt i Madrid. 20 september. Jag håller förstås en tumme för att det går bra för Fredrik Kessiakoff. Inte bara för att han är svensk utan även för att han, också, har ett eget kaffe som heter KessiaCoffee. I väntan på att det hamnar i kaffemaskinen på jobbet sätter vi en Ibanestokeps på killen i receptionen.



Vi har beställt en ny digitalbox också så nu ska det väl gå att kolla på TV också och inte bara i datorn. Om inkopplandet går bra vill säga...

Time of the season

Hågkomst och åtrå

Ni kanske redan har sett att den finns men om inte så är sidan för filmen om Stephen Duffy & The Lilac Time upp nu. Det finns tre korta klipp där från Memory & Desire. Chansen att den går upp på biograf, eller ens filmfestival, i Sverige är väl tyvärr ganska liten så det bästa är väl att stålsätta sig och vänta på DVD-släppet som är planerat till 2010. Januari snarare än december hoppas jag.

En helt annan sak som jag just fick reda på. Ellie Greenwich är död. Hon är väl mest känd för att ha varit med och skrivit några av världens bästa poplåtar som Be My Baby och Da Doo Ron Ron men för mig är hon också soundtracket till soliga eftermiddagar på plankgolvet i ett av de bästa vardagsrum jag någonsin upplevt. Om ni inte redan har CD-samlingen I Can Hear Music - The Ellie Greenwich Collection tycker jag verkligen att ni ska försöka leta reda på den.

Samtidigt som skivkonst - förvirring

Jag tyckte att det var något bekant över min senaste hängning av skivomslag. Men jag kollade alla gamla skivkonsten utan att hitta någon Dylan. Tills nu. Och den var verkligen snarlik. Bara en liveplatta utbytt mot en annan. Den förra hade dessutom samma nummer som en annan. Två nummer 22. Den som fick skivkonsten som label var Jonathan Richmans. Dylans blev utan. Tills nu. Dessutom hittade jag en ny morgon.

Hur lät 00-talet?

Billy ger ett delsvar här. Hans 100 bästa låtar (73 fanns på Spotify 100 bästa). Mitt 00-tal lät mestadels annorlunda och om jag händelsevis skulle hitta tiden någon gång, någonstans så lovar jag att kontra. Inte något särskilt förpliktigande löfte alltså. Borde nog börja med bilder här igen. Hur var det nu med tiden?

Rapport från en lunchrast

Jag åt ute. I skuggan. Pannbiff. Det var ok men lite kallt. Hade lämnat jackan på kontoret. Köpte två novellsamlingar på Stadsmissionen. 30 spänn för kombon Einar Askestads Det liknar ingenting och Jens Liljestrands Paris-Dakar. Får se när jag läser. Om. På väg till jobbet i morse i den extremt slöa trafiken började jag läsa Richard Yates A good school. Jag åker alltså kollektivt. Fler borde göra det. Eller cykla. En dag som den här hade det förmodligen till och med gått fortare på sträckan Hornstull-Sundbyberg. Spotify spelar Elvis Costellos senaste platta Secret, Profane and Sugarcane för mig. Det är inte dåligt på något vis men det är inte heller riktigt min Elvis och det har ingenting med att han inte heter Presley i efternamn att göra. Vi sov lite halvkrattigt i natt med. Höstloven var fler än tidigare på Tantoberget sydsida i morse. Snart kanske rent av plommonen är redo att plockas.

Söndag i Hornstull

När regnet föll i fredags kväll och under förmiddagen igår led jag med Smaklust-festivalen i Tanto men vädret tog sig och när vi gick dit för att köpa lunch idag led jag bara av trängseln. Vi orkade inte riktigt med men köpte några strömmingsburgare och slog oss ned på en gräsmatta. Det var gott men för att riktigt kunna njuta av alla smaker som fanns där skulle man nog ha fällt upp ett paraply och passat på att smaka sig runt i regnet. En lärdom till nästa gång.

Igår var vi på Lerkrogen i Älvsjö. J som fyllt 40 höll kalas och det var väldigt trevligt. Lite senare fyllde vi ett par hotellbarer i mässtorka och och oss själva. Jag tog för första gången i mitt liv buss från Älvsjö till Telefonplan där röd linje mot Hornstull synkade perfekt.



Jag och K hängde ett par timmar i och kring Högalidsparken i förmiddags. Vad jobbigt det kommer att bli när det är dags för vinteroverall och tunga stövlar igen.

Det är någon i magen på L som knackar på allt häftigare.

Jag köpte samlingen Gord's Gold med Gordon Lightfoot men blev lite besviken. Visst är till exempel Early Morning Rain en väldigt bra låt men jag hade väntat mig mycket mer.

I morgon möts Sirius och Norrköping i en match som de förstnämnda väldigt gärna får vinna.

Ska vi ta och bestämma att det här sensommarvädret vi har alldeles precis just nu får fortsätta en månad till? Minst.

Allt det där är nog bra kamrater

Men vad gör vi med den här första känslan av höst.

Rapport från en lunchrast

Åt på närmaste Indiern. Med gamle vännen MH som var i krokarna. Chicken Tikka Masala och nanbröd. Lysssnade på Style Councils A Casual Affair när jag gick tillbaka till jobbet. På Autopsy med Stephen Duffy på vägen dit. Tror K vaknade fem gånger i natt. Min sömn blev något upphackad. Ganska snart helg. Lyssnar nu på Jonkens 40-årsblandning Soundtracket till mitt liv.The Jonas utg på Spotify. Jag tror att eklektisk är ordet.

Nitton nitton

Jag är fortfarande lite tagen. Över tiden. Över lättheten. 19,19 på 200 meter. Jag tänkte ju tanken någonstans ditåt härom dagen men jag hade nog ändå inte riktigt trott det. Bolt.

Sports Market Review (Cykelomslag #24)

Titta vad jag hittade på ett skåp på jobbet! The Sports Market Review med cykelomslag och allt. Passar ju perfekt med tanke på Tour of Ireland, tänk att både Lance och Cavendish ska susa fram på den gröna ön, sänds på Eurosport nu i helgen och kanske ännu mer med tanke på att årets tredje och sista stora etapplopp Vuelta a Espana (hur gör man den där lilla flärpen över n?) börjar nästa helg. Lång mening där. Undrar om Åhléns i Sumpan kan ha tjuvstartat med ärtsoppa trots att vi fortfarande befinner oss i en bok av Carina Rydberg.

När jag slutligen gick med i Facebook

Bagare Bengtsson här i stan

Det finns ett och annat som talar för att Lennart Hellsings ABC-bok är den som jag läst flest gånger i år. Jag tycker att den är så pass bra att jag tror att K börjat tröttna på den men med meningar som "på ben utan knän, genom skog utan trän" är man hemma hos mig. Hur hemma den som gjorde filmatiseringen nedan för något barnprogram var vet jag inget om men det känns som att det rökts starkare saker än bananskal någonstans i processen.

Rapport från en lunchrast

Vi gick till Solna. Thaien precis på andra sidan Gränsgatan. Tre små rätter. Gott men nu är jag sugen på godis. Hann inte läsa något i Det är 1988 och har precis börjat snöa av Sigge Eklund som jag köpte på Stadsmissionen igår. Den är annars bra halvvägs in. Databasdags.

Better Things (Låttips #70)

Jag vet inte hur det är med er men jag blir alltid så otroligt upplyft av att höra Better Things. Oavsett om det är i Kinks original eller Dar Williams cover eller som idag på lunchen när den bärbara slumpade fram Fountains of Waynes version. Den sistnämnda hittar jag tyvärr inte på Spotify men de andra finns nu i en liten spellista: Better Things.

Nio femtio åtta

Oj. Jag sa igår förmiddag att kanske ned mot nio och sextio. 9,58. Förutom att det såg så skrattretande enkelt ut att det faktiskt fortfarande är svårt att fatta så är det en sak som sitter i hjärnan. Vad kan han göra på 200 meter? 19,20? 19,15? Ännu snabbare? Kommer ni ihåg hur oslagbart 19.32 var innan OS förra året. Jag undrar fortfarande hur fort han kan springa på 100 meter om han pressas.

Söndag i Hornstull

Living for the weekend. Tänk att vi trodde att det var då vi gjorde det. När vi skurade sjukhuskorridorer och stoppade hjärnorna fulla med saker att släppa så fort tentafesten inleddes. När drömmen var en förfest, ett rockband, ett dansgolv, något mer och annat.

Vi hade tänkt oss till Uppsala igår. 40-årskalas. Vänner. En fot satte ned foten. Sade vila, sade stopp, sade stanna. Vi stannade. Hölls i Hornstull fram till kvällen då vi pressade oss till Nytorget. Middag på Roxy. Barnen lekte i parken. Det var trevligt det med. Mycket.

Sirius slog till, slog J Södra. En femetta i elfte timmen. Måtte det räcka till stärkt självförtroende och förnyat kontrakt.

Vi satt på Dellons uteservering. Åt pasta och njöt av värmen. Blev inropade inför Bolts försök. Så lekande enkelt och avslappnat. Precis som i kvarten och i kväll i semin. Han är inte bara huvudet högre, han är steget före också. Hur fort kan han springa om han pressas?

Jag köpte till slut Springsteens The Rising för 30 kronor men den grep inte riktigt tag. En gammal Jonathan Rickman var roligare, bättre. Dylan har visst plockat bort sina låtar från Spotify. Har inte kollat om det stämmer men om så blir det inget av den där samlingslistan jag hade tänkt mig.

Vi var på treårskalas idag. Jag och K. Många andra också. K och V hade så galet roligt på studsmattan. Nästan hemma igen såg vi en pojke falla handlöst in i en stentrappa med bröstkorgen före. Jag kände verkligen mammans ångest när hon drog upp honom och hans ben inte bar. Innan han äntligen började jämra sig och gråta. Det var ju ångesten från när K föll med pannan före i stengolvet. De där sekunderna när tankarna far åt alla håll samtidigt som man blir alldeles tom.

Vi såg en stor hare några minuter senare. Vi var bara metrar ifrån och den stannade en lång stund. K var helt fascinerad.

Jag började läsa Georges Simenons Mannen som såg tågen gå förbi de minuter K sov på tunnelbanan.

He's always there (Skivkonsten #38)

Vi såg till slut I'm not there igår. Den var bra. Riktigt bra. Både för någon som lyssnat på Bob Dylan i 25 år och mer och för någon som inte alls hört så mycket. Han hänger på väggen nu också. Borde kanske gjort tidigare.

Der Junge mit dem Dorn Seitlich

Japp det är dags för lite Morran på tyska och ukulele igen. Sen jag senast tittade till hans MySpace har Perrecy lagt till Der Junge mit dem Dorn Seitlich och Zum Empfang bereit i sin musikspelare. Jag är mest förtjust i den förstnämnda och tar för givet att den är en hit på alla bättre indiediscon. När kommer plattan?

Baseball's coming home

VM-staden Sumpan. Mindre än en månad kvar nu.

Samtidigt över på Spengo

Cherry Red, Marine Girls, Monochrome Set, Dead Kennedys, EBTG. Tänk vad man kan hinna med när K slutat sova middag på förskolan och somnar redan vid åttatiden på kvällarna. Luften var frisk i morse, Drakenparken såg närmast reklamfilmsren ut, och de första bladen som minner om höst kan skönjas på Tantoberget.

Solregn i Hornstull

Dagens låttips: Aldrig så blå

Billy tipsar om att det är nytt på gång med Parker Lewis. Ni kan gå in på hans sida och ladda ned duetten med Love Antell, Aldrig så blå, i väntan på att hela EP:n Rak som en pil släpps på söndag. Själv är jag, som följer med måttligt bra, just nu nästan lika tagen av omslaget till EP:n The Cynicals som kan laddas ned här.



Fantstiskt fin hyllning till en av Nick Lowes bästa plattor, The Convincer, som finns att köpa här.

Vilken bok ska jag välja?

Förvillelser är utläst. Vi rensade lite böcker i samband med rumsflytten. Mest L ska medges. Jag lyckades väl ungefär plocka bort en Homan-deckare. Jag bar till Myrorna på Hornsgatan lämnade in och skulle bara kolla snabbt. Det var ta-tre-pocket-betala-för-två. Jag kom hem med nio. 120 kronor. I väntan på att ni hjälper mig med vilken av romanerna jag ska ge mig i kast med först tänkte jag läsa några reportage ur Christer Berglunds I dödens väntrum. Och på nattduksbordet, inte nattygsbordet, tittar Ofredsår, The Damned United, Dream Boogie, Black Farce and Cue Ball Wizzards, Döda paret och deras vänner, Ondskans Väg, Borg mot McEnroe och The Corrections mot mig. Olästa eller påbörjade. Men först ert val bland dem nedan. Flest röster eller bäst motivering vinner. Martin Jönssons i förordet till I dödens väntrum lyder: Men hans journalistik är större än det mesta vi kunnat läsa i Sverige de senaste 30 åren. Har du aldrig läst honom är du bara att gratulera. Vänd blad och börja nu.
K har redan somnat så jag tror att jag kostar på mig att tappa upp ett bad först. Solen skiner för övrigt över Hornstull och vi väntar på att plommonen ska mogna. Om Sirius talar vi tyst idag.

Rapport från en lunchrast

Snabbsushi. Från den lilla sushin. Äten på kontoret. Hann läsa tre sidor i Hjalmar Söderbergs Förvillelser medan jag väntade. Den ska läsas ut nu efter deckarsommaren. Friidrotts-VM redan på lördag. Oj vad fort det går. Jubileumsutgåvan The Stone Roses – The Stone Roses (20th Anniversary Legacy Edition) av Stone Roses debut har hittat till Spotify. 20 år sedan. Jag minns att den gick varm i en walkman i Uppsala och på Café Genomfarten. Tänk att jag var skeptisk först. Surgubbe redan som 20-åring.

Kom igen Sirius!

19.00 i kväll på Studan. Sirius-Landskrona. Håll en tumme är ni snälla. Snälla. Vi behöver poäng nu.

Gäst hos overkligheten.

Tillbaka i hörnet på jobbet efter fyra veckor. Gästspelet i den andra världen är över. Drygt tusen olästa mail i inboxen. Förhoppningsvis kan de flesta gå direkt i papperskorgen utan att passerera mina ögon.

Lördag i Hornstull

Andra morgonen i nya sovrummet. Mycket bra. Vi åt frukost på Cinnamon. Om hösten hängde i luften var det bara mentalt. På måndag börjar jobbet. Mycket kul händer men nog kunde de här sommar- och semesterveckorna få sträcka ut lite till. Lite till. K kom hem från farmor och Uppsala. Gillade sina nya hyllor, ommöbleringen och stökade till allt på några sekunder. Vi har hängt i Tanto, badat fötterna i Årstaviken och testat de nya bangolfbanorna. För mig var det första gången på betong, för K första gången. Hon tog första banan på tre slag och när det var för svårt lyfte hon bara upp bollen och kastade eller så droppade hon den självklart i koppen. Jag slog två spikar så det kanske är dags att börja fundera på hemma-VM 2011. Sammanlagt hann vi nog prova tio hål eller så. När vi kom hem tog vi slut så det var bra att morfar kom förbi. Nu badar de på Långholmen medan jag lyssnar på The River, bläddrar i Clash-specialen i Uncut nummer 79 (jag fastnade i den redan mitt i bok och tidningsflytten) och funderar på var jag lagt Den som dödar draken av GW.

Minken har tystnat

Minken är borta. Jag läste det hos Sånger från nedre botten. Willy DeVille. Eleganten. Borta. Jag hade tänkt köra en skivkonst men hade till min förvåning bara Mink DeVilles självbetitlade debut och Le Chat Bleu på vinyl. Det hade blivit lite stympat. Jag såg honom aldrig, han var inte en av mina största hjältar men oj vad jag och L dansat till Come a little bit closer från en av hans senaste, sista, skivor. Och vad jag älskar det där coola, avspända svänget i Mixed up, shook up girl eller på coverplattan Victory Mixture. Om ni inte tar er längre så ta er åtminstone till samlingsplattan Cadillac Walk - The Mink DeVille Collection. Det är ni värda. Det är Minken värd. Själv ska jag spela singelbaksidan My forever came today och se om jag kan hålla tårarna tillbaka.

Böcker och annat på gång

Vi byter plats på biblioteket och sovrummet. En spjälsäng ska få plats i det senare, senare i höst. K är hos farmor. Ryggen är trött men nu är bokhyllor och sängar där de ska medan lite annat hänger i luften. En skänk har mellanlandat i hallen och vi har inga läslampor men vi åt middag på Dellons pizza, den som nog egentligen heter något med Villabate. Jag åt sallad, L pizza. Det var varmt och skönt i luften. Nu blir det välbehövlig avslappning. Tror att jag druckit en liter vatten senaste timmen och ändå känns halsen torr. Det finns stora poänger med att ha en pirra i källaren att ta till när nationalencyklopedien ska byta rum. Månen över SÖS ser ganska dragen ut.

Snabbare än tiden

Nej den stod nästan stilla. Tiden. Tror jag hörde Strindbergs första gången sommaren för 24 år sedan. I samma veva som de splittrades. Hansen som forskat i vad som hänt efter KSMB visade vägen. För några timmar sedan stod de på Kulturhusets tak. Det var så bra att jag dels köpte en bootleg med inspelningar från 1983, dels en en röd (!) t-tröja med svart text och dels gick till Debaser Slussen efter spelningen. Tack för att jag bröt där, det var precis lagom. Det är betydligt lugnare i Hornstull än i eftermiddags när polisbilarna flockades eller när K gång på gång ville visa att hon lärt sig tricket med att vandra uppför någons ben och slå en volt. K. En dag som denna är hon den enda som spöar Strindbergs. Hon gör det å andra sidan med vilka djurlängder ni vill.

Strindbergs (Skivkonsten #37)

I kväll smäller det på Kulturhusets tak och klubben Kompledigt. Strindbergs. Ett av Sveriges absolut bästa och mest underskattade band någonsin. Tillfälligt återförenade. Jag har sett ett par tidigare försök och det har varit bra men nu ska de ha repat in en trummis på riktigt och det innebär förstås att det kan bli hur bra som helst. Om ett par timmar kommer några kompisar förbi och fyra sorters öl står på kylning. Skivkonsten är ganska självklar idag. De tre plattor i tolvtumsformat som Strindbergs gjorde. Komplettera med lika många singlar och ni kan lugnt sätta er ned och vänta på den box som måste komma någon gång.

Graden i baden

Tre snabba dopp. Det har inte direkt varit någon kanonsommar. Men en av sommarens vackraste upplevelser fanns där. Jag stod till midjan i vattnet vid Söderön och tittade åt Östhammarshållet. Solen speglade sig i vattenytan och när jag slöt ögonen fladdrade det av samma solskimmer där. Bara i en mörkare nyans. Jag stod helt stilla någon minut och tänkte att när den dagen kommer får det gärna vara så här. Precis så här.

The summer so far

Soldagar: fifty-fifty (knappt)
Mygg- och andra bett: ett tjugotal
Semesterdagar: 75% förbrukade
Kräftskivor: en stundande
Arne Dahl-deckare: tre och en fjärdedel
Sommarpratare: bottenrekord