Jag vet ju inte vad ni tycker men jag tittar på låtarna nedan och misströstar lite. De är förstås bra. Jag har förstås älskat dem. Gör kanske fortfarande. Ändå känns det lite futtigt. Låtar, listade, upplagda. Vad säger det? Om när vi hörde
Fidelity i fiket på Bengans i Göteborg och när jag senare försökte hitta den till L men den var slutsåld överallt? Om hur skönt Tomas Andersson Wijs allvarliga tilltal helt plötsligt kändes? Om de där första pappalediga månaderna i Draken med
Minature Birds på stereon och dagarna vigda till K?
Plats 80-71
080. Grand Archives - Miniature birds
079. Moneybrother - Reconsider Me
078. Danny George Wilson - Painted Pebble
077. Regina Spektor - Fidelity
076. Matthew Sweet & Susanna Hoffs - Care of cell #44
075. Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö
074. Tomas Andersson Wij - Landet vi föddes i
073. Pipettes - Your kisses are wasted on me
072. Vincent Vincent & The Villains - Johnny Two Bands
071. Robert Forster: Demon Days
Herr Alariks 100 från 00 är uppdaterad igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar