Jag vet ju inte hur det ligger till. Jag gladdes åt nyheten att en de som skrämmer mig avgår. Littorinarna, Odellarna, Billströmarna. De skrämmer mig. De verkar som att det aldrig tänkt på orden folk och förtroende i folkvald eller förtroendevald men som att de tänkt desto mer på att vara vald och hur det hänger ihop med strategi och karriär. Jag vet inte. Men jag tyckte synd om honom också. Barnen, familjen. Ett liv i fall som inga förmånliga fallskärmar i världen kan dämpa. Ett fall man måste ta själv. Jag såg helt kort på presskonferensen och tänkte varför? Varför inte bara ett pressmeddelande som drunknar i de andra? Locket på. Varför talet om att han gjort saker han ångrar? Varför utsätta sig mer om man ändå ska bort. Sen idag. Antydningarna i Aftonbladet. Finns det mer är det klart att det inte stannar där. Ryktena, nätet, tiden som inte väntar på någon och vågorna som ständigt slår mot strand kommer förstås att ta det längre. Vad visste statsministern, vad visste övriga i regeringen? Littorinarna, Odellarna, Billströmarna. De skrämmer mig när de är starka och de skrämmer mig när de är svaga. "Jag gör det för barnens skull". Jag hoppas det är sant.
2 kommentarer:
Littorin har skitit i det blå skåpet. Då är det bra att ha barnen som intäkt för att man backar ur en knepig situation.
Och som han verkar ha skitit...
Skicka en kommentar