När jag nu ändå fått upp ångan ångar jag på med en popskylt till. TAW. Från början var han ju bara känd som Tomas Andersson, popskribenten som blivit musiker. Eller han var väl knappt känd alls. Men så blev han Tomas Andersson Wij och släppte den fina EP:n Landet vi föddes i, sommarpratade om sin frireligiösa uppväxt med den kristna musiken och där någonstans upptäckte åtminstone jag honom. Det var allvaret som lockade. Tillsammans med begåvningen för språk och de där personliga iaktagelserna som tack vare sin exakthet blir allmängiltiga. Ibland kan han kännas lite väl torr och tråkig, särskilt i större doser, och jag har verkligen inte följt allt han gjort men en handfull av hans låtar ser jag som vänner av den typ man inte behöver träffa så ofta men alltid blir glad när man möter. Och så skaffade han till slut en förkortning av sitt namn också så han kunde hamna i den här postningsserien. För den som önskar och har Spotify bjuds här tio låtar TAW.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar