Rapport från en lunchrast

Sista jobblunchen på ett år. Jag gick ut. Själv men med Sven Lindqvist som sällskap. Den högra hissen strejkar så jag tog den vänstra. Gick Sturegatan upp med en hård vind i ryggen som skvallrade om att den höst som redan manifesterat sig i Tantobergets torröda buskar rycker närmare. Jag gick in på loppisarna och förbi middagserbjudandena. Gick till sist in på Greeens för första gången på år och dag. Beställde en bit hårt bankat kött med löksås och stekt potatis. Lättöl till. Det var gott och det lokala förmågorna som drack starkare underhöll några bord bort. "I love you yeah, yeah, yeah, I love you yeah, yeah, yeah, vad fan är det för text?" Och det kan man ju onekligen fråga sig. Hos Lindqvist föll bomerna lika obevekligt som vanligt medan jag bredde Bregott på en skiva knäckebröd. På väg ut blev jag så när påkörd av en fartblind man med permobil. Han bad inte om ursäkt. Jag gick tillbaka till jobbet. Det allra sista ska ska fixas på en arbetsbeskrivning. Jag har redan städat skrivbordet.