Känn ingen sorg för mig Göteborg

Göteborgskravallerna. Tio år sedan. Jag minns morgonen innan. Antagligen hade jag sovit hos F. Besparat mig en tur och retur till det Uppsala jag för ett år var tillbaka i. Jag gick gatan fram mot Odenplan på morgonen. H stack plötsligt fram ansiktet vid en buss. De skulle ned till Göteborg för en fredlig demonstration. Visa att de ville en annan värld. Han undrade om jag inte skulle hänga med. Det skulle jag inte. Jag skulle till jobbet. Skottlossningen sen. Rapporterna. Reaktionen. Ett Sverige som på gott och ont kommit ännu lite närmare den där stora världen.