OCS. Ocean Colour Scene. Ett litet tag i samma veva som Ash kändes det som att de var värda att följa. Dels var ju delar av bandet även Paul Wellers kompband och dels gödslade de friskt med modreferenser i både musik och skivomslag men om sanningen ska fram, och det ska den förstås i sådana här viktiga sammanhang, så var de alltid lite småtråkiga. Som att läsa facit istället för att göra räkneuppgiften. Det blir rätt men det är inte så stimulerande för hjärnan.
2 kommentarer:
Popskyltsbonanza! Vad trevligt. Ocean Colour Scene har faktiskt några rätt små trevliga poppärlor i sin samling, men visst, deras diskografi är kanske inget man lockas till att angripa med den största av alla förväntningar.
Väl bekomme. Kanske måste ge OSC en chans igen men jag känner att det tar emot lite.
Skicka en kommentar