Vad håller gubbarna på med?

En Magnus från Skåne, som är mindre än sin namne, skickade ett mail och meddelade att The Beautiful South har splittrats. Känns inte som att det kommer att slå ned som en bomb i svenska medier precis men jag tycker att det är ganska tråkigt. Jag piggar upp er och mig med att köra en postning som ursprungligen publicerades som en gästgrej på Beneath a Steel Sky sommaren 2005. Som en liten bonus för er som redan läst den slänger jag in lite tidigare opublicerade bilder från resan. Här hemma lyssnar vi samtidigt på en hembränd dubbel-cd med TBS. Låtlistan lär dyka upp här ganska snart.

Garden of England and all that

Hyrbil söderut från Heathrow. Ombyggnationer gör att det nästan är omöjligt att hitta påfarten till M25. Vänstertrafik och andra distraktioner gör att vi missar avfarten till Brighton. Eastbourne istället. Vi är på väg mot ett vuxnare rockliv. Hultsfred och Roskilde är utbytt mot The Beautiful Souths skogsturné. Sex utsålda spelningar i samarbete med engelska motsvarigheten till Skogsvårdsstyrelsen (när ska de börja fixa konserter?). Små kuststadshotell, afternoon cream tea, pint of bitter och pastoralt lugn istället för lera och fulla träskpunkare.

Eftermiddag dag två och vi lämnar utsikten vid ruinen i Hastings för fortsatt färd, på slingriga vägar med överhängande grönska, till den förmodade mordplatsen i hundratals pusseldeckare, den medeltida idyllen i Rye. Kyrkan är uråldrig och på The Old Vicarage förklarar värdinnan noggrant hur engreppsblandaren i duschen fungerar för att vi inte ska bränna oss. Sängen är inte nedlegad! Dag tre är konsertdagen. Vi bilar på omvägar upp till Goudhurst strax norr om Bedgebury Forest där Beautiful South ska göra turnéns andra spelning. Goudhursts gästparkering rymmer ett knappt tjog bilar, här finns ett bageri, en pub, en uråldrig kyrka (kyrkogården är större än centrum), en affär (cashmaskinen är trasig och förresten tar den inte europeiska kort upplyser oss den artige innehavaren) och en förvånansvärt högklassig italiensk restaurang. Centrum i Goudhurst är en damm. Änderna ser ut att trivas lika bra som pensionärerna som tittar på dem från de strategiskt utplacerade bänkarna.

Vi köar in till konsertområdet. De engelsmän som haft med sig vin i flaska dricker febrilt eftersom glas och burkar inte är tillåtet. Professionellt stora plastdunkar med öl är helt ok. Medelåldern är, trots barnen som hoppar rep med avspärrningen till parkeringen, hög. Undflyende hårfäste eller utsläppt mage är snudd på obligatoriskt.
Alla har picknick som en enda stor familj. Mattältet säljer korv, mos och vita bönor. Rutiga filtar med fukttålig undersida är årets trend. Ett förband från Amerika spelar. Ok men inte upphetsande. The Forestry Commision och en cancerfond samlar in pengar. Solen visar sig!

The Beautiful South släntrar på scen. Paul Heaton har keps. De öppnar lite oengagerat. “We Are Each Other” är först ut följd av “Dumb” och “This Old Skin”. Till “I’ll Sail This Ship Alone” och “Old Red Eyes is Back” har Heaton tagit av kepsen. Nu är det riktigt bra. Paul säger att de är först gången de spelar i Kent och efter en kort lätt sarkastisk tystnad lägger han till “Garden of England and all that” och han behöver aldrig säga “shite” för att man ska höra det. För ett band från Hull som ironiskt döpt sig till The Beautiful South och länge krängt merchandise med texten “Nothern Scum” måste det här vara ett ganska lustigt ögonblick. Och då kan de nog ändå inte se de 40-åriga mycket engelska damerna snett framför mig som dansar och sjunger med lätt hysteriskt i “Don’t Marry Her (Fuck Me)”. En låt som för övrigt får ett oväntat långt intro då sångerskan Alison passat på att gå på toaletten under låten innan.

Bandet bollar ut gigantiska vita ballonger till den nöjda publiken, gör dubbla extranummer och radar upp hits; “We Are Each Other”, “Dumb”, “This Old Skin”, “I’ll Sail This Ship Alone”, “Old Red Eyes Is Back”, “Everybody’s Talking”, “A Little Time”, “Hold On To What?”, “Livin Thing”, “Pretenders to the Throne”, “Rotterdam”, “Song for Whoever”, “Don’t Marry Her”, “36 D”, “Perfect 10″, “Woman in the Wall”, “One Last Love Song”, “Good as Gold”, “Let Love Speak Up” och “Keep It All In”.

Efter spelningen rullar vi tillbaka till vår Bed and Breakfast i Goudhurst-förorten Curtisden Green. Stillhet, böljande fält från sovrumsfönstret, frukost i familjens stora kök. Återfärden till Heathrow går utan en enda navigationsmiss. Garden of England vi kommer gärna tillbaka och hade vi vetat i förväg att Madness skulle spela dagen efter också hade det nog blivit ett dygn till den här gången. Hoppas ni som ska dit får en kul helg i Hultsfred med Manson och company, till nästa år vet ni att det finns alternativ.

TBS (samlingsskivorna del 3)

Den utlovade låtlistan från den hemgjorda samlingsskivan med Beautiful South kommer här. Observanta läsare inser förstås att den sattes samman innan plattorna Golddiggas, Headnodders & Folk Songs respektive Superbi släpptes. För den som saknar självklara klassiker som Song for Whoever kan det vara bra att veta att samlingen gjordes till någon som redan hade en Beutiful South-samling i form av Solid Bronze och att tanken var att undvika dubletter även om ett par lyckades smyga sig in ändå. Nu uppdaterad med den inkompletta Spotifylistan TBS.

The Beautiful South - Examination Compilation

Disc One

1. Old Red Eyes Is Back (Acoustic)
2. Pretty
3. I’ll Sail This Ship Alone
4. Tonight I Fancy Myself
5. I’ve Come For My Award
6. Prettiest Eyes
7. Hooligans Don’t Fall In Love
8. The Sound Of North America
9. 10 Lessons In Love
10. Who’s Gonna Tell?
11. You Keep It All In
12. Perfect 10
13. 36D
14. Mini-Correct
15. Life Vs. The Lifeless
16. Little Blue
17. Have Fun
18. Lips
19. I Think The Answers Yes



Disc Two

1. Mitch
2. Fleet Street BC
3. Mother’s Pride
4. Window Shopping For Blinds
5. Especially For You
6. Bell Bottomed Tear
7. Hold Me Close (Underground)
8. Tattoo
9. My Book
10. We Are Each Other
11. Let Love Speak up Itself
12. Worthless Lie
13. Hidden Jukebox
14. Just A Few Things That I Ain’t
15. Something That You Said
16. Hold On To What
17. I Hate You (But You’re Interesting)
18. Don’t Marry Her (Acoustic)

Hussvalorna flyger lyxklass

Jag vet ju inte hur mycket ni minns av 80-talet men om ni minns som jag minns ni att den var ett ljus i mörkret. Jag skriver om Housemartins debutplatta London 0 Hull 4 som inom kort återutges. Jag har skrivit det tidigare men jag skriver det igen. Att jag inte gick på Housemartins på Fryshuset är förmodligen mitt livs största konsertbesvikelse.

Jag har egentligen växt ifrån att mäta min skivsamling men bara för att ni lite grann ska förstå mitt förhållande till den här skivan tog jag fram tumstocken och jag äger över en halv hyllmeter skivor med Housemartins huvudsaklige sångare Paul Heatons olika grupper: Housemartins, Beautiful South, Biscuit Boy aka Crackerman och solo. Jag har bootlegs, den första Housemartins tolvan, bildsingeln till Think for a minute som föreställer en toalett och bär texten Picturediscs are crap och jag har åkt väldigt tidigt till Lollipop och till en skog i södra England för att få se The Beautiful South. Jag äger till och med plattan Backward Steps med John Cunningham bara för att Housemartins gitarrist och Heatons låtskrivarpartner Stan Cullimore producerade förstasidan och för mindre än ett år sedan köpte jag, mer än tio år efter att jag första gången sålde den, The Farms debutplatta för att jag ville höra den enda låten på den som Heaton och Cullimore producerade en gång till. Jag är till och med så störd att jag köpte tolvan Change the world med Dino Lenny vs The Housemartins och har läst Paul Heaton-biografin Last Orders at the Liars' Bar två gånger.

Jag har alltså gissningsvis, det är svårt att utläsa på Amazon vad det eventuellt är för alternativa versioner, nästan allt material på den De Luxe-utgåva av London 0 Hull 4 som släpps 8 juni och jag har dessutom hört de flesta låtarna hundratals gånger men jag blir ändå förväntansfull som ett barn på julaftons morgon. Om det är någon platta som förtjänar en lyxutgåva så är det den här och för många av de där gamla b-sidorna som ni kanske inte ens har hört innebär det här cd-debut. En låt som den fantastiska Stand at Ease har faktiskt så vitt jag vet bara funnits på cd i BBC-versionen förut. Det här är en så självklar toppkandidat till listan över årets återutgåvor att det känns löjligt att skriva det.

"If liking them is wrong I don't want to be right" som det stod på baksidan av Me and the Farmer-maxin. Nu väntar jag bara på att posten ska göra sitt och att den fortfarande gravt underskattade uppföljaren The People Who Grinned Themselves To Death också ska få the De Luxe-treatment.

Ta TSOPH till Stockholm

Det ligger mer och mer material ute på YouTube med Paul Heatons nya projekt efter Housemartins, The Beautiful South och mellanstickaren Biscuit Boy aka Crackerman . Någon driftig person får gärna ta honom till Sverige och till exempel Södra Teatern för jag skulle gärna se honom på en scen igen. Det låter bitvis riktigt bra och namnet TSOPH för The Sound Of Paul Heaton är ju en snygg passning till MFSB:s hit TSOP för The Sound Of Philadelphia. Snygga popknappar har han fixat också. I väntan på driftiga personer kan ni ju alltid klicka på Bring Paul Heaton to Stockholm-rutan ute till höger. Vem vet det kanske kan hjälpa.

TBS (Popskytarna #12)

Nu var det verkligen väl länge sedan vi hade en popskylt-postning. Tiden är knapp så jag länkar helt enkelt till den här postningen för er som vill läsa mer om The Beautiful South.

Tronpretendenter (Låttips #180)

De där fraserna från låtar som ibland poppar upp i skallen. Några är frekventa, andra kommer någon gång ibland, någon kanske bara gör ett endaste snabbt gästspel. "Your town is dragging me down"-mantrat ligger någonstans mellan den första och andra kategorin. The Beautiful South. Ett tag var de nästan allt vi hade att luta oss mot.

 

Old red eyes is back

Det var förstås via den mindre Skåne-Magnus och hans Paul Heaton-fanatiske vän Janne som jag äntligen fick koll på att det verkar vara en ny platta på gång med den tidigare sångaren, låtskrivaren och frontmannen från Housemartins och The Beautiful South. Det ligger fyra nya spår på hans MySpace och att en heter The Pub känns inte som någon stor överaskning. Det låter nog i ärlighetens namn, efter en första lyssning, mer ok än upphetsande men ibland tar det ju lite tid för hans låtar att växa till sig och det här är såvitt jag förstår inga färdiga versioner så jag tänker fortsätta att se fram emot skivan ganska mycket. Så länge åker Heaton upp bland MySpace-länkarna därute till höger.

Herr Alarik i readjungeln

Jag fick ett mail från Nitty Gritty. De har sommarrea. 50%. Jag hann tänka att oj vad osedvanligt billigt innan jag insåg att priserna i mailet av någon outgrundlig anledning var i euro.

Jag var inne i en av deras grannbutiker i veckan. Papercut hade också rea. Fyra lådor med mest tidningar men även lite cd och dvd. Jag gick därifrån med The Young Ones-boxen. Jag minns förstås den TV-serien som mycket bra men då det begav sig var ju å andra sidan inte konkurrensen särskilt mördande. Återstår att se hur den åldrats. 150 spänn fick jag betala och för ytterligare 25 fick jag en samling från Flogsta Danshall också. Jag tycker fortfarande att det är ett briljant namn på ett skivbolag.

Större delen av Hornsgatan lyser för övrigt röd av skyltar om rea men mina övriga fynd kommer från nätet. Elvis Presleys The Essential 60's Masters boxen och 70-talsditon med fem cd vardera kostar till exempel 179 spänn styck på cdwow och då ingår frakt. På Amazon köpte jag dessutom en Stiffbox för dryga 10 pund. Det är inte den utmärkta lilla lådan (varför köpte jag inte den då det begav sig) som inriktar sig på punkåren utan en som täcker hela bolagets karriär. Första skivan är förstås bäst och egentligen hade det väl varit rimligare att ha fler låtar än en med Elvis Costello och färre än två med Untouchables men poängen med boxen är faktiskt just att den inte fokuserar så mycket på bolagets tidiga år och stora band utan ger en mer heltäckande bild och även erbjuder sådant som Andy Whites fantastiska Religious Persuasion och sena Prisoners Whenever I'm Gone. När ni ändå betställer från Amazon är den löjligt billiga dubbeln med The Elgins ett måste och om ni är lagda åt det hållet den där boxen med Beautiful South Live at the the BBC som vi kanske redan ordat lite för mycket om.

Set list Pet Sounds Bar II

I går var det dags igen. Skivspelande på Pet Sounds Bar. Jag skulle säga att det blev mycket lyckat. Vi var nöjda efteråt. Jag och Magnus. I dag är det lite trött men det var det värt. Väldigt. Mina låtar nedan. Den här gången i stort sett i kronologisk ordning och dessutom med markeringar för när vi bytte och Magnus tog över. Med reservation för att någon låt kan ha hamnat fel eller glömts bort. Fem halvtimmar. Det här är vad som hinns med.

De av låtarna nedan som finns på Spotify hittas på Herr Alarik PSB II. Några dock i andra mixar/versioner.

The Beautiful South - Old red eyes is back
Tyrone Davis - Can I change my mind
Vic Godard & The Subway Sect - Hey now (I'm in love)
Stephen Duffy - You me and God
The Style Council - Headstart for Happiness
The Monochrome Set - Wallflower
Everything But The Girl - Living on honeycomb
Grand Funk - Bad time
----------
Mark Capanni - I believe in miracles
Linda Clifford - Don't give it up
Peoples Choice - Do it any way you wanna
Afro Cuban Band - Rhythm of life
Bettye Lavette - Doin the best I can
Odessey - Native New Yorker
Willie Hutch - All American Funkathon
The Bar-Kays - Holy Ghost
P.I.L. - Bad life
-----------
Mott The Hoople - Roll away the stone
Snatch - All I Want
Ian Dury - What a waste!
Department S - I Want
The Chameleons - Singing Rule Britannia (While the walls close in - BBC version)
The Godfathers - Birth School Work Death
T.Rex - Zip Gun Boogie
David Bowie - TVC 15
The Granite Shore - Flood of Fortune
Strawbs - Part of the Union
-----------
Tyla Gang - Styrofoam
The Contours - First I look at the purse
Elvis Costello & The Attractions - Radio Radio
Strindbergs - Kvasibarn
The Dukes of the Stratosphear - You're a good man Albert Brown
Zipper - The life of Riley
Rymdimperiet - Afrika
Rövarna - För tidig död
Madness - Baggy trousers
Laurel Aitken - Skinhead
The Clash - (White man) In Hammersmith Palais
-----------
Gorillas - Gatecrasher
The Flys - Love and a Molotov Cocktail
Sweet - Fox on the run
Velvet Crush - Worst enemy
Lemonheads - Luka
Wilmer X - Nere på knä igen
Reinholds - Stå upp Svensson!
The Beat - Stand down Margeret (Dub)
Dandy Livingstone - Right on brother
The Chairmen of the Board - Working on a buildig of love
Levi Stubbs & Chorus - Mean green mother from outer space
Otis Redding - (Your love has lifted me) Higher & higher

En vandring i solen

I Högalidsparken i förmiddags. Jag och P. Hon går. Jag går bakom. Hon håller sina händer uppsträckta mot mina. Min rygg har inte hunnit börja göra ont än. En kvinna ropar till en man. Att han skulle bli en bra förskollärare. Han svarar att det är hans drömyrke. Att han skulle älska det. Hon frågar varför han inte blir det. Han svarar att han har för dyra vanor. Men om han vann på Lotto skulle han bli det.

Nu på kvällen. Sverige har just besegrat USA med 2-1 i VM. Tjejerna var med nästan hela vägen. Med kvarten kvar ville K se på Nicke Nyfiken istället men hon somnade innan datorn hann komma igång. I halvtid stod jag med P i famnen på balkongen. Hon pekade ut luftballongerna med samma glädje som storasyster. Jag höll näsan mot hennes nytvättade hals medan jag hörde K och L prata inne i vardagsrummet och om det hade gått hade jag kunnat frysa tiden där

The Killing på TV nu. Jag tittar på början av ett avsnitt för andra gången men det går inte och det är inte bara för att TV4 har de reklamavbrott de har. Jag jämför med förlagan Brottet och hur mycket jag än älskar en del tolkningar och covers, jag spelade bevars Dr Roberts version av Deportee tre gånger på raken efter middagen, så klarar The Killing inte den matchen. Jag och L försökte börja se Sons of Anarchy också men det kändes så kalkylerat och själlöst att vi lade ner direkt. Som att skaparna suttit där och räknat på att en mix mellan Sopranos och True Blood i motorcykelmiljö måste funka och det verkar det ju ha gjort men inte för oss. Fast den kanske tar sig efter piloten.

Vädret var verkligen fantastiskt i Hornstull i dag. Lite för varmt i solen men perfekt i skuggan.

För er som undrar, om nu någon sådan finns, kan jag meddela att Beautiful South Live at the BBC är värd det låga priset på Amazon. The Elgins-dubbeln också men det har väl ingen tvivlat på.

Onsdag förmiddag i Hornstull

Vi gick en sväng till Hemköp efter lämning. Jag och P. Eftersom blöjorna är billigast där. På väg tillbaka väntade vi på att Myrorna på Hornsgatan skulle öppna. Anläggningsarbetarna utanför ondgjorde sig över moderna cykelställ och och något en av dem kallade lasercyklar. Vi köpte en röd liten Ferrari till P och två James Ellroy till mig för 45 spänn.

Förra veckan köpte jag fyra musiktidningar. Mojo, Uncut, Word och Novell. Alla hade män på omslaget, Mauro Scocco var väl den senast födda. Word var framme vid nummer 100. De hade bilder på alla sina nummer och färre än en tiondel hade kvinnliga cover stars. Däremot hade många av de cd som följt med tidningen tecknade tjejer på omslagen. Gärna lättklädda. Word brukar ibland anses vara lite intelligentare än sina gubbrockiga kumpaner men vissa saker är som det är. Jag gick för övrigt mest igång på att det ska komma en stor Small Faces box och att det släppts en BBC variant till med Beautiful South. Och så blev jag förstås lite upprörd över att Reg King inte var med i uppräkningen av stora brittiska r'n'b-röster också. Vissa saker är verkligen alldeles precis som de är.

Öppningen på Håkan Hellströms live från Way Out West i deluxe versionen av 2 steg från Paradise är för övrigt helt fantastisk men det visste ni förstås redan. Jag tror för övrigt att jag upptäckt Arab Strap. Ett drygt decenium senare eller så. Fast ska ni investera era surt förvärvade skivhandlingsslantar maximalt den här veckan är det hit ni ska.

Wild Swans har för övrigt kommit i brevlådan och den låter förstås bra men jag spelar faktiskt minst lika mycket låt sex och sju från cd:n med Susan Pillsbury och förstås Rickie Lee Jones Firewalker. Fast det är åt Håkan som händerna klappas av P.

Lite bilder på det där så har vi nog faktiskt nästan en vintage Herr Alarik-postning.

Vad har det blivit av oss?

Bra fråga och 12 maj får vi svaret när Paul Heaton och Jaqui Abbott, som bägge en gång i tiden var med i Beautiful South, släpper ett gemensamt album. Några av oss ser fram emot det.

Listmania 1962-2001

Jag satt och letade lite bland gamla dokument i datorn nyligen. Bland mycket annat hittade jag en sammanställning över de bästa plattorna från 1962 till 2001 från en omröstning vi hade på maillistan Hi-Five. Det är naturligtvis omöjligt egentligen att lista sådana saker. Det ändras ju hela tiden men så här såg min lista ut just då. Idag hade en del plattor garanterat bytts ut medan några hade suttit säkert. För er som tänker börja gnälla om att någon platta egentligen kom något annat år gjorde jag det enkelt för mig och tog det år som stod på baksidan av mina skivor så skyll på skivbolagen inte på mig. Era egna listor är naturligtvis välkomna. I kommentarfältet eller på era egna sidor. Fast några av er kanske fortfarande har fullt upp med de där sju plattorna.

1962 Bob Dylan: Bob Dylan
1963 Sam Cooke: Night beat
1964 Impressions: Keep on pushin
1965 Beatles: Rubber Soul
1966 Four Tops: Live
1967 Velvet Undergrond & Nico
1968 Van Morrison: Astral Weeks
1969 David Bowie: David Bowie (Space Oddity)
1970 Stooges: Funhouse
1971 David Bowie: Hunky Dory
1972 David Bowie: The Rise and fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars
1973 Lou Reed: Berlin
1974 Gram Parsons: Grevious Angel
1975 Bob Dylan: Desire
1976 General Johnson
1977 Elvis Costello: My aim is true
1978 Jam: All mod cons
1979 Clash: London Calling
1980 Dexys midnight runners: Searching for the young soul rebels
1981 Barracudas: Drop out with the Barracudas

1982 Jam: The gift
1983 Billy Bragg: Life's a riot with spy vs. spy
1984 Style Council: Café bleu
1985 Dexys midnight runners: Don't stand me down
1986 Housemartins: London 0 Hull 4
1987 Smiths: Strangeways here we come
1988 'Til Tuesday: Everythings different now
1989 Madonna: Like a prayer
1990 John Cale & Lou Reed: Songs for Drella
1991 Lloyd Cole: Don't get weird on me babe
1992 Paul Weller
1993 Aime Mann: Whatever
1994 Beautiful South: Miaow
1995 Jayhawks: Tomorrow the green grass
1996 Walkabouts: Devils road
1997 Steve Earle: El Corazon
1998 Duffy: I love my friends
1999 Kevin Rowland: My beauty
2000 Aimee Mann: Bachelor #2
2001 Nick Lowe: The Convincer

Dessutom bör jag nog länka till Herr Bergström nu när han äntligen kommit fram till en personlig favorit i sin intervjuserie med bloggare han gillar.

Apropå alla skivorna däruppe blir det även en länk till The blogger formerly known as ensamma mamman som läst mjölkpaketen lika noga som jag den här veckan. Musiken är luft numer. Kom ihåg det ni som eventuellt ska hjälpa till att flytta. Singelskåpet väger som luft. Tung luft förvisso men ändå.

Mitt klena skivår och några konserter

Förra året var jag extremt ambitiös med årsbästalistorna men i år blir det sparlåga. Jag har köpt för lite nytt, tankat för lite nytt och hört för lite nytt. Tio album till Hi-Fives årsbästaomröstning kändes svårt att få ihop. Tio singlar närmast oöverstigligt. Jag lyckades med dem men föll på tio i min egen kategori för återutgåvor, arkivrensningar och boxar. De enda musiklistorna som är någorlunda lätta att göra är den över årets konserter och den över plattor som jag nog kanske borde ha lyssnat på.

Årets konserter blir en bra början. Jag har bara sett tre. Vilken tur att alla var bra.

1. Jonathan Richman på Debaser Medis
2. Florence Valentin på Trädgårn
3. Confidence Men och Able på Kritans 40-årsfest

Årets plattor där jag i ärlighetens namn nog bara har verkligen har lyssnat på de fyra, fem första. Resten har jag mer hört.

1. Säkert! - Säkert!
2. Mark Olson - The Salvation Blues
3. Nick Lowe - At my age
4. Stephen Duffy & The Lilac Time - Runout Groove
5. Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård
6. Jens Lekman - Night falls over Kortedala
7. Golden Smog - Blood on the Slacks
8. Rilo Kiley - Under the black light
9. Pelle Carlberg - In a nutshell
10. Feist - The Reminder

Årets singlar är knepigt eftersom det väl knappt görs singlar i traditionell mening längre och om så måste de sökas på nätet. Ändå har jag faktiskt fyra av dem nedan på vinylsjuor och två som cd-singlar.

1. Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård
2. Säkert! - Vi kommer att dö samtidigt
3. Andy Lewis & Paul Weller - Are you trying to be lonely?
4. Stephen Duffy & The Lilac Time - Driving Somewhere
5. Hold Steady - Stuck between stations
6. Hästpojken - Shane MacGowan
7. Babyshambles - Delivery
8. Paul Weller & Graham Coxon - This old town
9. Johnny Clash - Old Clash fan fight song
10. Pelle Carlberg - Middleclass Kid

Årets återutgåvor, arkivrensningar och boxar är normalt något av en paradgren för mig men jag har verkligen inte hunnit med eller inte orkat uppgradera. Visst vore det fint med en remastrad Two Sevens Clash eller rent av något överskattade Colossal Youth men jag kan vänta tills jag hittar dem begagnat och Motowns boxar för 1968 respektive 1969 kommer ju att låta precis lika bra efter årsskiftet.

1. The Complete Motown Singles: 1967
2. Jim Ford - The Sounds of Our Time
3. The Beautiful South - At the BBC
4. Neil Young – Live at Massey Hall 1971
5. Dexys Midnight Runners – The Projected Passion Revue

Jag tycker att mycket som kommit och hyllats 2007 verkat för tråkigt för att kolla upp vilket bara bekräftas av till exempel Musikbyråns snabbgenomgång som jag kastade ett öga på på TV härom kvällen men ändå är nog årets missat-att-höra-plattor för många för att rymmas ens på hela Internet. Ett axplock kanske kommer i en senare post så jag vet vad jag ska hålla utkik efter framöver. Om det var värt att inte höra så mycket nytt för att rota i tiokronorsbackarna, lyssna på gammalt med L och gunga med K? Ni behöver nog bara en gissning. Nästa år kanske jag rent av är mogen att skita i det här. Eller så har jag fått en nytändning.

Årets album (årsbästalistorna del 3)

DN och SvD presenterade listor över årets album idag. Detsamma, fast med betydligt mer begränsad läskrets, gjorde maillistan Hi-Five som jag är med på. The Knife vann. Min något gubbigare lista över de bästa albumen jag hört i år (men oj vad många jag missat) följer här nedan. Om ni klickar på Herr Bergström hittar ni hans lite modernare radda. (fast jag var säker på att han som hört Lloyd Cole skulle ha med den)

Först måste dock en sak till från Hi-Five kommenteras. När jag läste igenom listan med alla skivor som fått röster studsade jag plötsligt i skrivbordsstolen. Inte släppte väl Kasey Chambers någon skiva 2006 tänkte jag. Det borde jag ju veta även om Lisa varit gravid och vi fått barn vilket minskat skivrundorna en del under hösten. Men se det hade hon visst gjort. Redan i augusti! Det är bara det att det svenska bolaget inte brytt sig om att ta in Carnival. Nåja det är nu åtgärdat. Plattan plus singlarna är beställda från Australien. Men jag undrar fortfarande hur de tänkte på det svenska skivbolaget.

De bästa plattorna Herr Alarik hörde 2006

1. Roddy Frame: Western Skies
2. Lily Allen: Alright, Still
3. Candi Staton: His hands
4. Johnny Cash: American V - A hundred Highways
5. Aimee Mann: One more drifter in the snow
6. Kris Kristofferson: This old road
7. Golden Smog: Another fine day
8. Belle and Sebastian: The Life Pursuit
9. Beautiful South: Superbi
10. Kajsa Grytt: Brott och straff - historier från ett kvinnofängelse

Bubblare:

Morrissey: Ringleader of tormentors
Dixie Chicks: Taking the long way
Brownswood Bubblers
Van Morrison: Pay the devil
Marit Bergman: I think it's a rainbow


En platta som nog borde varit topp 10.

Build (Låttips #104)

En stor liten personlig favorit från den senare delen av Housemartins korta karriär. Jag gissar att den melankoliska tonen har något med saken att göra. Om ni vill gå längre går ni förslagsvis till The Beautiful South och Pretenders To The Throne.

2006 års julsamling

Ni vet hur det är. Någon trevlig människa bjuder på glöggkalas och något bör man ju ta med sig känns det som. Men vad? Vi har satsat på en hemsnickrad julsamling i år. En som inte bara innehåller de där allra vanligaste jullåtarna (fast det är klart att Darlene Love skulle få vara med). Ganska många av de här spåren kan ni lyssna på här om ni inte orkar gräva fram plattorna hemma i skivsamlingen. Andra får ni leta efter på andra håll. Och om ni inte orkar leta, köp Aimee Manns julskiva och ge bort.



2006 års julsamling

1. Count Sidney & His Dukes - Soul Christmas
2. Jackson 5 - Santa Claus Is Coming To Town
3. Clarence Carter -Backdoor Santa
4. Brenda Lee -I'm gonna lasso Santa Claus
5. Dolly Parton -Hard Candy Christmas
6. Temptations -Rudolph the red-nosed reindeer
7. Stevie Wonder - What Christmas Means To Me
8. James Brown - Santa Claus Go Straight To The Ghetto
9. Coldcut - Coldcut's Christmas Break
10. Beautiful South - Hold it back xmas
11. Donny Hathaway - This Christmas
12. Lowell Fulson - The Original Lonesome Christmas Pt 1
13. Bright Eyes - Blue Christmas
14. Darlene Love - Christmas (Baby Please Come Home)
15. Pizzicato Five - 24 Decembre
16. Shonen Knife - Space Christmas
17. Captain Beefheart - There Ain't No Santa Claus on the Evenin' Stage
18. Brenda Lee - Papa Noel
19. Otis Redding - Merry Christmas Baby
20. Saint Etienne - I don't intend to spend Christmas without you
21. Nat King Cole - The Christmas Song
22. The Drifters - White Christmas
23. Carla Thomas - Gee Whiz, It's Christmas
24. Louis Armstrong - Christmas in New Orleans

Spindeln i nätet

I helgen. Jag rensade bort över 100 gamla övergivna getingbon och ett bebott. De allra flesta otillgängligt placerade på en krypvind. Det bebodda satt dock tack och lov över en dörr i en bod. Annars hade jag slagit huvudet i ett tak. Ett engetingshushåll var det dessutom. Tack för det med. På ett annat ställe på tomten kryllade det. Jag har aldrig riktigt funderat på hur nya spindlar ankommer denna värld men uppenbarligen gör de det en masse. Sirius vann för övrigt i går. 2-1 mot Bajen. Jag var inte där men jag njöt när jag läste resultatet på en seg dator efter vad vi skulle kunna kalla en maratonnattning. Vill ni ha ett lästips? Jag snubblade över den här bloggen i går efter ett krokben på Twitter. Blev sittande en stund. Om ni vill höra The Beautiful South men inte orkar vänta på att han sätter ihop en låtlista hittar ni min gamla här.

The Bitterest Pill

Hemma och sjuk, hostmedicin är vidrigt äckligt, efter den hälsosamma och stärkande vistelsen i fjällen. Som om inte det var illa nog skickar en skånsk Magnus ett mail om att Rick och Bruce ska turnera som Jam. Det enda lilla abret i deras paket är att en av killarna i bandet inte kommer att vara med. Han heter Paul Weller. Kunde du inte bara ha fortsatt att spela bas i Stiff Little Fingers Bruce? Och du kunde väl spelat trummor i något Jam tribute band Rick? Jaja det var väl ofrånkomligt att det skulle hända till slut. 11 december i år är det 25 år sedan Jam gjorde sin sista spelning. Det kommer det självklart även att vara efter att herrar Buckler och Foxton varit ute och snurrat på de engelska vägarna.

En bättre nyhet från samma källa är att det kommer en Beautiful South at the BBC platta under våren.