Något slags bildlös liten uppsamling

Jonken skrev om Gregory Isaacs på Spengo för några dagar sedan och nu snurrar Extra Classic hela tiden.

Sånger från nedre botten är en fantastisk källa när det gäller att hålla koll på vad som händer och inte händer i landet och staden. Nu senast om bidragsfusk.

Ica har åtminstone gott om banankartonger att ge bort. Snart är halva bokhyllan packad. Tack för erbjudandet om flyttkartonger PerB. Om de behövs hör jag av mig men nu ser det faktiskt ut att klara sig ändå.

Semmelsäsongen har tjuvstartat. Dellons är fantastiska.

Majlard önskade sig framtida idrottsstjärnor i SvD idag. Jag vill ha en MotoGP förare istället för Formel 1 (där det hela tiden känns gulflaggat), en kvinnlig tennisstjärna som slåss om Grand Slam-titlar, en ny bordtennisstjärna som kan ta över efter Äpplet, J-O och Jörgen, en medeldistanslöpare i världsklass (det är ändå något visst med 800 och 1 500 meter) och faktiskt och gärna lite konståkningsspetskompetens. Varför inte ett par? Ni har kanske andra förslag?

Kvar under gatan

Jag gick in på biblioteket igår och lånade Roslund & Hellströms Flickan under gatan. Det är spännande så det blir inte mycket mer idag. Bara ett kort konstaterande av att det är bra att bandyfinalen åtminstone får ett år till i Uppsala och att Sirius klamrar sig fast vid det sista halmstrået i elitserien. Om någon i närheten av Hornstull har ett gäng banankartonger som bara tar plats i ett förråd hämtar jag dem gärna. Oj vad många böcker det är som ska packas...

Har den äran Lego!

I en kartong i mammas källarförråd väntar det. Mitt gamla lego. Bitar som tagits isär och satts samman tusen och åter tusen gånger. Från den allra minsta tunna enpluppsbiten till den stora grå bottenplattan på femtio gånger femtio pluppar (kan det stämma?). Ingen annan leksak har upptagit så många timmar av mitt liv så kanske borde jag blivit byggnadsarbetare eller arkitekt men det funkar ju inte så enkelt. Jag minns en födelsedag när jag fick oljeborrplattformen och jag minns hur en rund enplupp med en platt tvåplupp på var en gubbe med keps. Fantasin fungerade. Nu väntar bitarna på K. På oss. På att hon ska växa sig stor nog och att vi ska bygga. Hon har redan Duplo. Hon kan inte sätta ihop bitar men gillar att ta isär dem och att sprida dem över golvet. Det lovar gott. Både för henne och Lego som om jag förstått saken rätt borde strunta i att försöka knyta sina klossar till filmer och serier, eftersom licenser är dyra, och istället fokusera på ursprunget. På konstruktionen och fantasin. Har produktens inneboende kvaliteter gjort att den klarat sig i 50 år och att sådana som jag sitter och skriver nostalgiskt framåtblickande texter så ska det nog räcka. Grattis till de första 50 åren!

Slip & Do It (Soul Monday #9)

Betty Wright går rakt in i den där raden med både starka och sårbara soultjejer som visste att det är lika bra att ha en fot på dansgolvet samtidigt som näven knyts i luften. Margie Joseph och Linda Clifford är några musikaliska systrar. Betty kanske är kändast för Shorrah Shoorah eller Clean Up Woman men souldiscodängan Slip & Do It går inte heller av för hackor. Rhino gav ut en samling år 2000 som hette The Very Best of Betty Wright men det kan mycket väl ha kommit någon bättre sen dess. En del av plattorna hittar ni utan större besvär på vinyl för en tia eller det dubbla i begagnatbackarna.

Vem älskar Yngve Frej?

I kväll klockan 21 visar SVT en av de filmatiseringar som gjorts av Slas böcker och det är ju toppen med Vem älskar Yngve Frej? men inte räcker det. Jag vill ha På palmblad och rosor, Henrietta och En vandring i solen med. Samt barnprogrammen om morfar som bor vid en landsväg längst bort vid stora skogen. Den jag var lite rädd för när jag var liten. Kom igen nu SVT. Snälla.

You're a good man Albert Brown (Låttips #23)

Fredagkväll och, om vi borträknar hostan, frisk. Ett bra flytthjälpsgäng är redan ihoptrummat trots att fler återstår att fråga, pastan är äten och ett halvt glas vitt drucket, K på väg att somna och sen ska vi se på På Spåret. Jag tycker vi firar av det som för de flesta varit en arbetsvecka med en glad bit. Dukes of the Stratosphear är ju förstås XTC under pseudonym och låten You're a good man Albert Brown var singel från deras andra platta Psonic Psunspot. Jag är ganska svag för sånt här.

Drick mycket vatten!

Febern var som en storm och när den bedarrat låg det mesta i ruiner. Jag drack för lite. Ville hellre bara sova och svettas, svettas och sova. Jag skulle ha druckit mer. Igår när febern gett med sig blev det läskigt på riktigt. Jag är inte någon tungviktskung till vardags. Jag har en utomordentlig ämnesomsättning. Sen jag lade om lite kostvanor för några år sedan för att mota kolesterolvärdet till rätt sida gränsen har jag inte haft så mycket reserver att ta av på kroppen. Nu hade jag kört den lilla reserv som fanns i botten. När jag skulle blanda O'boy skakade handen så hälften av pulvret hamnade på diskbänken, när jag skulle dricka var jag tvungen att hålla glaset med bägge händerna, när jag stod upp flimmrade det för ögonen och inte sådär sekundsnabbt utan det fortsatte till jag lade mig ner. Jag vågade inte lyfta K, kunde knappt gå från soffan till sängen utan att sätta mig ned och vila. Jag var tvungen att verkligen spänna benmusklerna bara för att stå. Det var väldigt obehagligt. L lagade pannkakor och hon var tvungen att skära bitar till mig som till K. Jag satt framåtlutad med armbågen på bordet inte för att jag saknar bordsskick utan för att jag aldrig hade orkat få gaffeln till munnen annars. Rösten blev ljusare, pipigare som om kroppen försökte spara på alla resurser den hade. Nu var det inte feber utan kallsvett vid varje ansträngning. Jag har vad jag minns aldrig varit med om att vara så svag. Så orkeslös. Det släppte tack och lov. Maten tog men jag vill aldrig vara med om det här igen. Nästa gång jag har hög feber ska jag ställa klockan på ringning för vätskekontroller.

Tillfälligt avbrott IV

Feber i natt. Sängläge till 16.15 idag. Kroppen galet tung. L fick vabba. K höll igång som vanligt. Just sett Landet Runt och UR. Det hör till. Nu blir det bad och sen får vi se när jag är tillbaka.

Minnen och värmebölja på Spengo

I wanna go back to when the world was free
When all my friends were just like me
Southern California 1963...

Turist i tillvaron

I Rågsved centrum stod julgranen kvar och soporna dansade små grodorna i stormen som drog in från sydväst. Jag knöt näven och kände mig som en turist i tillvaron. Funderade på hur hårt en spark måste ta i ett skrev för att en rånare ska hinnas undan medan jag passerade ett par utanför ett dagis. Den mörka gångbanan förbi Trivs och hem till M. Vin, musik, samtal och samma väg tillbaka. Tillkämpad medelklass i ingenmansland. En suck av lättnad på tunnelbanan mot säkerheten hos oss. Stilren miljö, lagom akademisk vi vet, vet vad vi är och dom är andra, medan vi har varandra, och bygger nåt bättre eller tror, medan dagarna går och allting består. Barnvagnar i vagnen är lugn och luvan över ögonen är osynlighet medan tomma burkar rullar över golvet och halvfulla lyfts till munnar som fått mer än nog. Jag brukade känna en annan puls.

It's the EBTG extravaganza!

Det finns egentligen ingen speciell anledning men regnet har fallit hela dagen medan jag burit kartonger, packat upp lite i nya lägenheten och saknat L och K som är på resande fot så varför inte köra lite Everything But The Girl. Det känns passande just nu och dessutom var det länge sen jag skrev om dem.





Det ska visst vara en ny återutgåva på gång med Marine Girls också. En video hittar ni här. Det regnade redan då.

Begreppsupplösning

Sosseri. Arbetarparti.

Nästan samtidigt i Hornstull

Woman in the Wall

Uppsamlingsheat XV

I den del av världen som hänger med har det tydligen varit allom bekant länge att en ny platta är på gång med Aimee Mann. Smilers ska den heta och jag ser fram emot den trots att där inte ska finnas en gitarr men desto fler moogar.

Flyttstäden i nya lägenheten var sådär men på fredag ska en firma som kan ta hand om saken och sen kan vi äntligen ta vårt nya hem i besittning även om det nog dröjer några veckor innan det stora flyttlasset rullar.

Soulmusic.com har rea på motownboxarna så nu ska jag komma ikapp med 1968 och 1969.

Bara en tanke som slog mig. Undrar hur det skulle gå i en folkomröstning om ifall folk ska få rösta på Kristdemokraterna?

Annika Norlin fortsätter att gå från klarhet till klarhet. Det är ju egentligen självklart att göra Wannadies My Hometown på svenska som Min hemstad det är bara det att ingen annan verkar ha sett det självklara. Jag hittade den via The Last Jonas som jag hittade via BASS.



Australian Open i tennis och Afrikanska Mästerskapen i fotboll. Oj vad jag hoppas att Eurosport ingår i vårt nya kanalutbud. Inget ont om TV4 Sport och innebandy, det är kanon att det finns för folk som gillar sånt, men det är inte riktigt samma sak i min värld.

K lekte med en gammal isskrapa som det stod IK Sirius Bandy på idag. SAIK lekte med IKS. Det känns onekligen som att det ska till ett under för att vi inte ska åka ur nu när Fosshaug tog två poäng genom att göra första målet efter 5 sekunder.

Just ja. Maillistan Hi-Five i bloggversion hittar ni här och bland länkarna ute till höger.

Tisdag i tillvaron

Jag har egentligen inget att skriva. Jag hade det ett tag men ångrade mig. Jag orkar inte gnälla. Kanske hann ni läsa om ni är snabba eller har RSS-läsare. Ni andra gick nog inte miste om något. Annars har K feber. Jag är trött. Familjen har ätit pannkakor. Vi fick nycklarna idag. Jenny Owen Youngs på stereon. Helt ok men jag byter nog snart. Vår skulle vara fint. I brist på kan riktig vinter fungera. Hittade Tysk Höst på ett antikvariat i Uppsala. Via antikvariat.net. Mamma hämtade ut den. Ser fram emot att läsa om. Party Animals på TV8 på lördagar. Jag följer en TV-serie igen. Teamet bakom This Life ligger visst bakom. Jag gick förbi en kyrka som ska säljas och en affär för modelljärnvägar idag. K sov i vagnen. Det finns semlor på kafé nu. Än så länge har vi stått emot. En maillista jag var med att starta 1997 har gått publikt. Jag vet inte. Kanske var det på tiden. Kanske inte. Ännu fler kanaler. Inga länkar. Om jag jobbat hade jag sagt att jag behöver semester. Jag återkommer.

Get Real - Idrottsgalan

Ibland gör jag ett försök. Slår på en gala och ser hur länge jag står ut. Jag har just sett 30 minuter med ett halvt öga på idrottsgalan och jag har klarat både Babben och annat men nu var det dags för The Real Group och kanalbyte. Finns det någon lagstiftning som säger att galor måste vara osebara?

Phil Jones & TUB (Mod Monday #14)

Jag var nog inte ensam om att tro att posten med Jam mycket väl kunde ha blivit den sista i Mod Monday-serien men nu är vi här igen. Eller rättare sagt hos en didgeridoospelare i Australien hur konstigt det än kan låta i sammanhanget. Jag vet inte längre riktigt vad det var jag letade efter när jag snubblade på den furiösa urladdningen i Pick a bale of cotton som Phil Jones & The Unknown Blues bjuder på men jag vet att jag spelat den här snutten många gånger sedan i mitten av förra veckan och att jag gärna skulle ha den på platta. Lite efterforskningar visar att Phil fortfarande är musiken trogen om än kanske i lite lugnare form.

Det stora centrumhålet

Det kan vara svårt att förstå vad dagens bilder illustrerar om ni inte klickar er över till den här posten hos Billy.

Older Guys (Låttips #22)

Jag försökte verkligen men jag kan inte hålla mig längre, fast jag borde sparat den till en postsnålare dag, så här får ni Older Guys med The Flying Burrito Brothers på en båt! Det är ju perfekt en fredag när vintern är mer vår eller höst än något annat.

Första, andra, tredje... och såld!

Ni kommer försent. Ni hade er chans men nu har vi sålt trots oron kring kris/ras/dipp/fall/svacka/prisjustering eller vad ni nu vill säga om det som händer på bostadsmarknaden (jag kanske återkommer till det där vid tillfälle). Oavsett ordval har det ju onekligen varit på gång ett tag men trots att det kom ganska olyckligt för oss slog det inte så hårt som vi befarade ett tag. Vi hade räknat på att få lite mer och hoppats på ytterligare lite mer men det blir bra. Budgeten håller i stort sett och det är inte en glädjebudget utan en som håller sig med både hängslen och svångrem. Vi kommer att klara oss finfint. Det har vi ju vetat hela tiden men när en nattflaska välling serverats och sömnen ska komma åter kan det vara svårt att hålla fast i den vetskapen inför fjärde visningsrundan. Det är då ögonen tycker at det är vettigt att titta mot taket i ett mörkt rum medan kroppen slår på något automatiskt vridmoment. Det där är över nu. Vi skrev på i går kväll. Köparna var glada, vi kunde slappna av. En liten flaska bubbel ligger på kylning inför kvällen. Nu ska livet återgå. Flyttdatum ska planeras, kartonger ska packas, nycklar ska övertas. Limbo blir något som dansas istället för något man hänger i. Det som varit ett svagt men ständigt irriterande surr i huvudets bakkant har tystnat. Vi kom fram till att känslan lite liknade tomt men snarare var blankt på ett positivt sätt. Vi har något att fylla och det känns väldigt bra.


Dagens reklam på hallgolvet kom lite sent...

Fozzie strikes back!

En gång för länge sedan i en era av indiepop och kvällar på Kalmar Nation i Uppsala skrev jag lite i Pop-Saras fanzine Fozzie. Jag var nog redan då på väg att bli ett gubbrockalias som inte behövdes i den där publikationen men det var kul. Att Sara med ojämna mellanrum fortsatt att ge ut sitt fanzine ända fram till nu är väldigt coolt och imponerande och nu tar Fozzie desutom steget ut på nätet efter drygt 13 år på papper. Ni hittar dit genom att klicka på den här länken.

Snoopy vs. The Red Baron (Låttips #21 )

Jag visste verkligen ingenting om The Royal Guardsmen när jag plockade upp sjuan Snoopy vs. The Red Baron för många år sedan men jag hade älskat Snobben sen jag var liten så jag var säker på att det var ett bra köp. Det var det också liksom uppföljaren Snoopy's Christmas som jag köpte på Mickes inför förra julen. Jag letade egentligen efter något helt annat på YouTube när jag hittade den här glädjechocken till klipp som gör att ni får vänta på det andra. Ni får gärna tycka att den är fånig för det är den nog men jag blir lika glad varje gång jag hör den här låten.

Något slags uppsamling

Uppsala i helgen som var och under måndagen. Domkyrkotornen försvann upp i dimman. Studenterna hade litteraturlistor i högsta hugg på väg in genom dörrarna till bokhandeln på Sysslomansgatan. Inuti kyrkan var det jag och busslaster med ryska turister. Digitalkamerablixtarna som ett nyårsfyrverkeri mot de gamla fönstren och taken. Bandy på Studan i söndags. Sirius gjorde 1-0 innan vi hunnit in. Sedan höll det nästan en halvlek. Innan raset kom. 1-5 till slut mot Broberg och det kliar lite av ett ohjälpligt före sist. På Sirius Loppmarknad köpte jag Slas Om vänskap funnes för en femma. Den äldre mannen i kassan konstaterade att han är död nu, Slas. Jag hade inte tänkt på det när jag tog upp boken. Jag vet inte hur många gånger jag köpt den men för en femma går det ju inte att låta bli. Ett ex glömde jag på en SweBuss Express från Karlstad en gång. Några andra har jag gett bort. Det är en väldigt bra bok.

I lördags på en bondgård där släktingar bott i generationer. Vi tittade på nya huset. Det blir fint. Åt gott, umgicks. I måndags på en pub som blivit indiskt lunchhak invid universitetshuset. Lunch med några vänner. Vi pratade barn och skola. Det finns hopp. I söndags gick vi och såg ett litet barn vi inte sett förut. Hos vänner vi träffar för sällan. Det var trevligt. Någon dag vill jag nog tillbaka. Inte nu men någon dag. En undran. Tänker göteborgarna lägga beslag på finalen i isracing också? Den brukar ju köras helgen efter bandyfinalen på Studan. Idag i Hornstull faller regnet medan vi försöker skjuta budgivningsångesten ifrån oss.

Klimatdebatt?

Ibland undrar man ju hur de tänker på marknadsavdelningarna och reklambyråerna.

La-La Means I Love You (Soul Monday #8)

Det finns ju egentligen inte så mycket att tillägga. Delfonics, Phillysoul och Thom Bell. De är var för sig kvalitetsstämplar så goda som några. Den här månaden är det 40 år sedan La-La släpptes och nådde en andra plats på R&B-listan och en fjärde på poplistan. Om ni inte redan har samlingen som heter som låten rekommenderas den varmt. Jag hittar den inte på nätet just nu annat än som nedladdning hos Bengans men Ginza säljer en fulare som verkar ha samma låtordning väldigt billigt.

Kärlek rostar inte

Det finns ju nästan hur många som helst. Nästan. Ändå var det första sidan i Kärlek rostar inte jag slog upp när L hört på radion i morse att Slas dött.

Ensamt lät det. Gud sov just då.
Gud sover sedan länge. Vi är alla trötta. Vintern har hittills varit snölös. Det har regnat sedan nyår. Ingen tjäle finns i jorden, dock faller sen i morse en ovälkommen snö.
Så sorgligt blött. Så tungt.

The name of this band is?

Trettonhelgen står för dörren och jag tänkte bara helt kort bjuda på lite pyssel idag. Förhoppningsvis räcker det en stund men risken finns ju att ni med era gemensamma kunskaper plockar samtliga gruppnamn innan jag ens hunnit sätta ihop det facit som kommer så småningom. Priser? Nej ni, här tävlar vi för äran.

Extra! Extra! Read all about it!

Lite tidigare i Hornstull

Nytt år, ny vardag. L gick till jobbet, jag och K gick ut lugnt. Parken såg mörk och kulen ut. Vi spanade drama istället. På andra sidan rutan som tillhörde fönstret var det aktivitetstopp. Inte stopp utan topp. Åtminstone för att vara andra januari på Högalidsgatan. Den gata som är vår några veckor till. En bärgare bärgade en vit skåpbil. Föraren tog god tid på sig. Det måste nog ha tagit minst 20 minuter. Ned mot Långholmsgatan väntade en 66:ans buss tålmodigt. Upp förbi Pålsundsgatan till slut en sopbil, ytterligare en bärgninsgbil och några personvarianter. På själva Pålsundsgatan stod till slut inte mindre än två 66:or. De av er som känner den linjen vet att turtäthet och snabbhet inte är dess främsta signum. Småtrevligt snirklande är vad den bussen står för. Det var smått förunderligt hur lugna alla var. Bärgningsmannen som inte blev stressad, de andra förarna som vilade tutorna, åskådarna som intresserat stod kvar och tittade, vi i fönstret.

Lite senare spikade jag fast fyra lister vars avsaknad på några hyllkanter jag retat mig på trots att de inte är nödvändiga. Att en lägenhet ska bli en annans innebär inte att det går att strunta i sånt. Kalla det gärna fullföljande av uppgift eller anständighet. Jag har tänkt mig att det ska komma starkt under 2008.

Vi stekte pannkakor till lunch och gjorde fiskgratäng till middag. Jag undrar lite över hur jag ska kunna gå tillbaka till jobbet längre fram. Hela helgerna kommer att gå till storkok känns det som. Åtminstone om vi inte ska falla in i hämtmats- och halvfabrikatslunken.

Det blir inte mer årssammanfattning, ni kan ju själva läsa posterna. En hel del står där. Resten skulle ni förmodligen ändå inte få veta.

God fortsättning

Hoppas ni hade ett bra nyår. Mitt var lågnyckel. Fem vuxna med plockmat runt ett bord. Tre barn som somnade efter hand. En vuxen med feber som gjorde samma sak. Vin och samtal. Inte ett danssteg. Vi börjar verkligen bli vuxna. Eller åtminstone äldre. Det slog mig även när jag såg på Alla mår bra härom kvällen. Huvudpersonerna är bara några år äldre än jag. Kanske fyra. Ändå är några av dem redan med på sina barns studenter. Jag kommer att vara så mycket äldre. Men det behöver ju inte bara vara negativt. Idag har jag gått genom nästan folktomma gator i det snöblandade regnet på jakt efter ett borrstål. Det gav ett resultat som med lite tur kan fungera. En bonus är att jag hittade Mavericks Live in Austin på Mickes för 30 kronor. Vi lyssnar på den nu. I morse lyssnade vi på Louis Primas The Greatest. Shit vad den är bra. Då blev det några försiktiga danssteg. Om jag nyper mig i armen är jag fortfarande inte Mats Olsson. Men jag måste ta i.