Rapport från en lunchrast

Regn och brandbilssirener utanför de neddragna persiennerna så jag tog lunch. Det är lugnt på dem nu. Rent av svårt att få med sig kollegor ut. Det ger tid till loppisbesök och läsning. Just nu är det Hjalmar Söderbergs debutroman Förvillelser som gäller. Jag gillar den. Tyvärr gör väl inte min begagnade En bok för alla-utgåva Adolf Hallmans illustrationer full rättvisa men det är trevligt att de är med.

Veckans fynd är nog annars drama-utgåvan av Vilhelm Mobergs Din stund på jorden. Jag kan just nu inte för mitt liv förstå varför jag aldrig läste ut romanversionen, ska åtgärdas i sommar, men det är klart att jag behövde den här finfina utgåvan från Bonniers och 1967 med relieftryck (heter det så även när bokstäverna är lite nedsänkta i papperet eller är det bara om de är upphöjda?) och allt. Och just papperet är sådär härligt matt och lite strävt till skillnad från det i Förvillelser som bara är torrt på ett sätt som suger fukten ur fingertopparna.



Jag hittade Dusty Springfields Cameo på loppisen och vinyl. 40 kronor. Om ni vill och kan kan ni lyssna på Spotify: Dusty Springfield – Cameo. Wallenbergare på Åhléns. Det är lågsäsong nu. Wallenbergaren var väl inte allt annat än en Wallenbergare men den var inte heller riktigt optimerad. Moset var ok. Jag avstod den kritvita gräddsåsen till förmån för sky men smakade dumt nog på de geggiga rårivna morötterna. De var skämda. Knäckebrödet var mjukt och juicen svag. Det är lågsäsong. Men solen är tillbaka och ganska snart blir det Tour de France på en TV bakom mitt huvud. En halv jobbvecka till semester. Den första halvan har gått väldigt långsamt. I kväll far K norrut med mormor.

Cykelskon i bakgrunden tillhör kollega P.