Onsdag i Hornstull

Jag sitter på balkongen. Jag har precis läst 100 sidor i Ulf Lundells En öppen vinter. Jag har inte lyssnat på den medföljande skivan än. Jag har lyssnat på McCartneys första och en gammal dubbel med soul. Atlantic 1962-1966. Tio kronor styck. Jag har lyssnat på Linton Kwesi Johnsons Forces of Victory. P somnade på min arm. Tröjärmen är fuktig av svett där hon borrade in huvudet. L läser för K. Rasmus Nalle och årstiderna. Lundell skriver om fåglar. Jag ser Tantoberget stå grönt och jag tänker på Israel. Jag förstår det fortfarande inte. Soldater som mördar på internationellt vatten. Hur når en våldsspiral dit? Jag var hemma idag igen. De sista vattkopporna vägrar ge sig. K är pigg som en frisk men så länge de tre kopporna fortsätter att vara vätskefyllda blir det ingen förskola. Vädret var fantastiskt. Är fortfarande. Vi matade fåglar vid Årstaviken. Jag kan just inga namn. En svan, några änder, något slags måsar och de ständigt närvarande duvorna. Vi tog oss ut på Långholmen. Kaffe på kolonilott. Hos MK. Sen träffade vi ESA vid badet. Hängde en stund på en filt. Hem igen via parken. Himlen är nästan molnfri och värmen börjar avta på ett behagligt vis. Jag ser en röd- och en svartklädd på klippan.. De gör solkatter. Inga ballonger uppe, lyftkranarna äger luften. Jag fick ett sms från polisen. Mitt pass är färdigt. Snart är jag åter en man med papper på vem jag är. Rent av en man med microchipat fingeravtryck. Jag undrar hur länge det här ska få vara.