Ibland när jag ser eller tänker på P. Det är som att hela mitt inre rasar samman. Som att jag faller genom ruinerna av mig själv. Det kan vara vid köksbordet eller på väg till jobbet. Det varar oftast bara några sekunder. Kanske en halv minut. Sen fortsätter jag som vanligt igen. Med bara en svag, svag känlsa kvar av den där största skräcken.
Till nästa PAL
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar