Den som tvivlat på cd-skivans sjunkande status kan sluta nu. Nedan veckans skörd från grovsoprummet. Samtliga i perfekt skick, eller snudd på, och jag lämnade lika många till åt någon annan fyndare. Jag har nästan bara hunnit lyssna någon låt här och där men tyckte till exempel bättre om Mauro Scoccos skiva, som jag spelat i dess helhet, än vad jag hade trott (jag har ju annars fått för mig att jag bara gillar enstaka låtar med honom). Inte minst hans cover på Ulf Lundells En sprucken vas som jag helt hade missat innan gillade jag. Sen är det förstås senare än sent, snudd på för, men det känns ändå lite bra att jag till slut ska ge till exempel R. Kelly och Rufus Wainwright en chans.
2 kommentarer:
Wainwright-skivan är fin! Eller har fina stunder i alla fall. Annars är faktiskt Pete Yorn-skivan jag skådar längst ner i hörnet en riktigt trevlig bagatell.
Ska spisa. Så många skivor, så lite lyssningstid...
Skicka en kommentar