L och K är ute och cyklar, jag hukar i soffan med en varm filt. De här sista dagarna av mörker innan det vänder. Innan kroppen förstår det som hjärnan vet. Det kommer ljus, det kommer vår. Jul- och jobbstress på det. Alla männsikor borde få ledigt i december. Hela.
Jag hade tänkt mig årsbästalistor. Skrivna, inskickade, sammanställda, utlagda. Energin saknas.
I fredags framför På Spåret. Ingvar Oldsberg i rutan. K pekar och säger tomte.
Tidigare i fredags. Förskola. Luciatåg. Alla de som tror att det går att gå genom livet med ett coolt överseende leende och en inget imponerar och berör när det kommer till mig attityd. De har nog aldrig suttit där på en för liten stol när deras tvååring kommit in i ett mörkt rum tillsammans med andra sjungande barn. Hon såg så liten ut och ögonen var så stora när hon såg alla föräldrarna och ett tag trodde jag att hon skulle börja gråta och ett tag trodde jag att jag skulle göra det. Hon som sjungit, sjungit, sjungit alla de där sångerna om pepparkaksgubbar och Lucia med kraft och glädje i veckor, nu var hon helt tagen av stundens allvar och storhet. Satt helt stilla på golvet med sin ena hand på en förskollärares knä och först i någon av de sista låtarna tyckte jag mig se att hennes läppar rörde sig något lite.
Martin skriver i dag. Inte jag utan Redaktörn. I Svenskan. Sen skrivs det om honom också i Aftonbladet. Om dödshjälp. Jag tycker fortfarande att det där är en så oerhört svår fråga. Jag respekterar verkligen hans ståndpunkt och gläds något alldeles väldigt över hans vilja till liv och jag skulle verkligen inte vilja vara den som ska rita ut linjerna för när det är ok eller inte men tänk om någon annan spenderat åtta år i samma sits och aldrig nått fram till den där viljan till liv, aldrig kommer att nå fram till den viljan, utan hela tiden velat dö. Hela tiden vill dö. Utan att kunna genomföra det själv. Det där är fortfarande en så oerhört svår fråga för mig. Jag är glad att den debatteras.
Jag läste ut Richard Yates Young Hearts Crying i går kväll. Drog ut på det. Nu finns det bara ett par romaner och något dussin noveller kvar som jag inte har läst av honom. Bara det kvar att läsa. Nu väntar Rabitt, Run av John Updike och Pär Rådströms Stjärnan under kavajslaget innan jag ska överväga att gå ned mig i ett deckarträsk igen.
Jag började skriva innan lunch, pannkakor, nu är det efter. K och L är ute igen. Promenad och sim. Jag håller mig under filten. Hålls här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar