Baristans Last Stand

Om vi ska dra ned det så mycket som möjligt så har jag nog två favoritfik i världen. Det ena ligger i Stabby i Uppsala och heter Savoy och det andra ligger i Hornstull och heter Café Dello Sport. Jag var föräldraledig ett år för ett tag sedan och tillbringade var och varannan dag en stund på Dellon. K lärde sig faktiskt till viss del gå där under personalens kärleksfulla och uppmuntrande övervakande och jag har en känsla av att hon alltid är lite mer välkommen än vad jag är.

Anledningarna till att jag gillar Dellon är flera. De har bra kaffe, de har bra bakverk, de har bra pasta och de har karaktär och en egen stämning. Den kan vara gapig, rå och exkluderande men den kan också vara varm, hjärtlig och omfamnande. Dellon fjäskar inte men Dellon är schysst mot dig om du är schysst tillbaka och Dellon håller av de sina. Jag gillar det.

Under en stor del av det där året drev killen bakom disken, han som i de sammanhangen kallar sig Baristan, en blogg som hette I huvudet på en Barista. Den är nedlagd nu men i en senkommen uppdatering, ja han sa det personligen i söndags också, framgår att den blir bok och att det firas just idag. Det är nog tveksamt om jag hinner dit men om ni har vägarna förbi då (anmäl er först) eller någon vardagsmorgon kommer ni nog att kunna se en hel del av de där människorna jag delade en liten del av ett år med.

Jag tycker fortfarande att det är roligt att tänka på alla som har sitt kontor på det där fiket på vardagarna och som simultant reser sig upp och springer ut för att flytta sina bilar när en lapplisa dyker upp i kvarteret och jag är helt säker på att jag aldrig kommer att bo ovanpå ett lika bra kafé igen. Savoy ligger ju trots allt i en enplansbyggnad.