Fattigsverige, nationalsången och valet

Jag vet inte riktigt om eller hur det hänger ihop men någon jag känner på Facebook, och för all del i verkligheten, läste den här texten som ett bevis för att vi ska tacka Alliansen eftersom Sverige ju har klarat finanskrisen bättre än nästan alla andra länder och samtidigt gick någon annan jag känner med i en grupp på samma ställe som heter När jag var liten fick man sjunga nationalsången utan att vara rasse och jag tänkte lite på det första och gick in och tittade lite på den där gruppen och bland det första jag såg var en hakkorsflagga och min ork dog en smula även om jag skrev nedstående stycke apropå tolkningen av texten jag länkar till ovan.

Inser att det går att fokusera på olika saker i artikeln men är mindre intresserad av vems fel det är än vad vi gemensamt gör för att fånga upp dem som drabbas av de ökande klyftorna, som som jag ser det är en kombination av både krisen och en tydligt förd politik, och även om jag fortfarande betalar kyrkoskatt just för att jag tycker att kyrkan i mycket genomför ett bra socialt arbete tycker jag nog snarare att det är statens sak att kanalisera skattemedel till "ett ökat antal människor som inte har råd med tandläkarbesök, kläder till sina barn eller mat som räcker till nästa lön" än att det ska skötas via allmosor.

Sedan ändrade jag undertiteln för den här bloggen innan jag via Andres Lokko snubblade på den här texten, om det stundande brittiska valet, som jag kanske inte helt skulle kunna dra en karbonkopia på men som ändå säger en del om både mig och tiden så kanske hänger det ihop även om det är löst. För övrigt var det länge sedan jag var så oerhört sugen på att bosätta mig under en stubbe i skogen men det här är inte riktigt stunden för det.