Det är klart att Weller just nu handlar en hel del om nu men det finns banne mig plats för mer eller mindre obskyr nostalgi också och på tal om nu så känns det just nu trots allt lite besvärande att jag ska sitta och titta på gammal kalksten när Paul går på scenen på den där festivalen i Göteborg som eventuellt tagit sina initialer från Wendy O Williams. Ganska mycket förresten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar