Återuppstående och tacksägelse

Det är P som står upp igen där vid spisen här hemma i Draken. Bilden är ett undantag. Barnen är inte med på foto här. Hon fyller ett och ett halvt år just idag. P. Det är er förtjänst att hon står där. Tack. För tre veckor sedan tystnade bloggen i två. Den som läst sen dess har inte behövt vara någon större texttolkare, någon genialisk läsare av det som sägs mellan raderna, för att förstå att något hände. Att något hänt.

Den moderna medicinen talar knappast om mirakel men på ett sätt är det. Ett mirakel. Att hon föddes just här, i just denna tid. Att hon tack vare det kan stå där vid spisen eller som nu sitta bredvid mig vid bordet och stoppa tunnpannkaka i munnen. Den som är lagd åt det hållet kanske skulle skriva att det varit en resa. Jag lutar mer åt att det varit ett stillastående. En närmast oändligt lång rad av frusna ögonblick

Hennes hår är kortare uppe på hjässan, några sårskorpor är kvar och två stygn väntar på att tas. Tack igen. För varenda skattekrona ni någonsin pumpat in i systemet, för varje gråzonsavdrag ni avstår att göra när deklarationen ska in om en dryg vecka. Jag skrev inte här under de där två veckorna men jag skrev. Med start senare i kväll får ni följa med tre veckor tillbaka i tiden. Det är mina i stort sett oredigerade anteckningar som väntar på er. Mina ord men våra upplevelser och känslor.

Ni får läsa det av två anledningar. Jag vill att ni ska veta vad era skattepengar går till. Jag vill påminna om att det som inte kan hända när som helst kan hända. Ta vara på tiden, på vardagen. Ibland kommer den tack vare samhällets resurser åter men det finns inga garantier för det. Inga alls.



Till nästa PAL