Det är redan torsdag. Datorn var hemma en sväng för att K skulle kunna se på Bolibompa-webben. Onsdagen. Den är lite dimmig. Farmor och mormor var här. Jag gick en sväng med mamma i Hagaparken. De tog bort sista syrgasen så P andades helt själv. Vi åt lunch i kaféet. P fick sjukgymnastik. L åkte hem och gick med K på kören.
Vid halv fyra sa de att P skulle få flytta upp på sal. De kopplade loss henne och jag kände en klump av hur-ska-det-här- gå. Lämna BIVA. Lämna all personal, alla maskiner och all expertis. Det gick bra förstås. Jag följde med. Det går bra förstås. De tar hand om henne, om oss, här med.
Hon ligger på rum 8 på Q82s. Hon ligger med nattvak så vi fick sova kvar i familjerummet. Jag satt bredvid henne kvällen igenom. Hon vaknade och var ledsen en halvtimme och jag sjöng henne lugn. Annars sov hon. L kom tillbaka. Trött förstås av världen utanför och värdefulla timmar med K. Vi gick ned till P en sväng. Pussade henne god natt, gick upp och drack O’boy och åt skorpor. Somnade.
Till nästa PAL
3 kommentarer:
Tack Martin. Underbart skrivet. Ger kraft och hopp. Och det är fint att få vara med. Ta hand om er.
Tack än en gång för att du delar med dig. Det är starkt! Men smart som du säger att publicera i efterhand, för er, för barnen o alla andra inblandade.
Sjukvården i landet är helt underbar när det kommer till kritan. Barnsjukhusen borde få obegränsat med pengar o medel för att driva verksamheterna, vi tillhör Ackis o där är vi ju en del. Barnsjukhuspersonal är som änglar...
kram till er!
Tack!
Skicka en kommentar