Det var sommaren 1992. OS var fortfarande någon månad bort. Vi bodde på ett hotell i vad som fortfarande var så nära ett rödljusdistrikt man kom just då i Barcelona. Sängen sluttade farligt mot en krater i mitten och värmen var påtaglig. Dagen innan hade vi vandrat i timmar åt fel håll. Om vi hittade rätt är tveksamt. På en av områdets små skivaffärer fann jag åtminstone Shaft med Isaac Hayes. Dubbel-lp:n. Det här var innan en cd-återutgåva var en självklarhet. Över tre veckors tågluff återstod inklusive en dag i helveteshålet Brindisi på väg till ännu kraftigare värme i Aten. Det var sommaren jag överdoserade på Sly Stone. Strapatserna spelade alltså ingen roll. Skivan skulle med.
Jag fraktade den så försiktigt det gick längs med Medelhavet och sen upp mot Uppsala via ett pärlband av huvustäder. På väg till Wien hade jag nästan kunnat döda för mat. Alplandskapet var fantastiskt men vi hungrade bakom brandgula gardiner. Till slut åt vi pasta på fel station. Natten tillbringades med flipperspel på ett ölsjapp. I Berlin var allt för dyrt och jag minns en tillsynes oändlig promenad längs Kurfürstendamm. Skivan kunde både ha knäckts och blivit knäckt flera gånger med den står hemma i skåpet.
Jag ska spela den i kväll. Det var en resa men nu är han död Isaac. Musiken lever vidare förstås. Inte minst på YouTube. Jag gissar att de flesta satsat på Walk on By så här kommer Stormy Monday.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar