Berlin i Paris (Låttips #96)

Jag kan inte säga så mycket om det här. Det är Lou Reed live i Paris 1972. Framförandes Berlin. Kompad av John Cale. Jag glömmer ibland hur mycket jag tycker om Lou Reed. Det här var verkligen en påminnelse.



Vi kör väl en spotifylista också med några av de mest uppenbara favoriterna bortrensade. Håll tillgodo med Lou Underground.

Samtidigt i Hornstull

Lördag i Hornstull

Jag sitter i soffan. Helt själv. Giro d'Italia på TV. Näst sista etappen och storslagna bilder.

Det är en sådan där randanmärkning som vi alltför ofta kallar radanmärkning men om man nu döper en cd med Reeperbahn till Samlade Singlar och speltiden ändå bara blir 52 minuter hade det väl kanske varit läge att slänga in Marrakesh remix från baksidan på Vackra livet också.

Det är loppis-VM i närområdet i helgen. Vi fyndade två legobottenplattor för 10 spänn i förmiddags och i morgon är det både stora loppisen i Hornstull och en i Vinterviken.

Vattkoppor. Vad jag hatade dem som mest igår när det kliade, kliade och kliade på K och hon inte fick någon ro. Nu håller vi tummarna för att det värsta är över.

Rapport från en lunchrast

Det åts pasta. Med köttfärssås. En skiva bröd till. Det åts hemma. Vid köksbordet. VAB och födelsedag. Ett prickigt barn och ett som får tänder. En stund skreks det i kapp och jag kände mig alldeles för gammal. Nu lyssnar jag på Roddy Frames Live at Ronnie Scotts och läser Lars Keplers Hypnotisören. Jag köpte den senare på Stadsmissionen i Sumpan i veckan. Jag var skeptisk förstås. Det är ju så med medieuppmärksamheten. Men den är bra såhär långt. Välskriven, spännande och lite undflyende. I morse på radion hörde jag att det otänkbara hänt. Sverige gick inte till final. Jag försöker att inte kommnetera vissa saker men det ska bli väldigt skönt när allt det där är över. När vi eventuellt inte behöver läsa en rad mer om ishockey-VM, melodifestivalen eller prinsessbrölloppet. Kronprinsessbröllopet. Klart kungen ska få överlämna Vickan till blivande maken förresten. Det är verkligen fritt fram. Men dra till Vegas först. Eller Disneyland.

Trans Global Unity Express Revisited

Vi brukade kolla på den ibland i Tomtens källare och jag kopierade videon och hade hemma med. Trans Global Unity Expresss. The Jam live från Bingley Hall i Birmingham 21 mars 1982. Ett halvår senare var det över och jag upptäckte dem via ett rea-ex av The Gift på Wessels (eller om de redan bytt namn till B&W) för 29.90 och singelrean på BK Records. Det var en väldigt bra VHS det där men kort. Bara nio låtar. Idag vet vi inte bara att konserten var mycket längre, vi kan se den också. Inte officiellt men via stövelben av hög kvalitet. Ett ex hamnade i min brevlåda igår. Nu är det 23 låtar och dessutom i rätt ordning. Eftersom jag är hemma med VAB stoppade jag i den i dvd-spelaren. Strangetown var första låten och jag skojar eller överdriver inte när jag säger att jag fick gåshud över hela kroppen. Det är eventuellt lite tragiskt men få saker berör mig så mycket som det här. Sjunde låten är Just Who is the 5 O'Clock Hero och i avslutningen väver de ihop den med Sam Cookes Chain Gang. Direkt efter kommer That's Entertainment med både Paul och Bruce på akustiska gitarrer och där krävde vattkoppesjuklingen att få se på Nicke Nyfiken istället men det är ok. Jag kan leva resten av dagen på det jag redan sett och vetskapen om att ytterligare 15 låtar väntar. Ni får ett klipp från YouTube och hela låtlistan.



The Jam live at Bingley Hall in Birmingham

1. Strangetown
2. Carnation (2)
3. Town Called Malice (1)
4. Happy Together
5. Boy About Town
6. Ghosts (4)
7. Just Who Is The 5 O'Clock Hero?
8. That's Entertainment
9. Tales From The Riverbank
10. Precious (3)
11. Running On The Spot
12. Move On Up (5)
13. In The Crowd
14. Private Hell (6)
15. Pretty Green (7)
16. Trans Global Express (8)
17. The Gift (9)
18. Circus
19. Pity Poor Alfie
20. Fever
21. Funeral Pyre
22. The Butterfly Collector
23. When You're Young

De låtar som var med på originalbandet vi såg i Tomtens källare har sin position i den klippta låtordningen inom parentes efter respektive låt.

Rapport från en lunchrast

Jag jobbade med att lösa en sak. Hämtade en hämtsallad. Från stället vid tunnelbanan. Det i mitt gamla hus har lagt ned lunchen. Catering är vad som gäller. Salladen var ok men inte mer.

I morse innan jobbet gick jag och handlade. Onsdag morgon klockan åtta på ICA är en bra tid. Lugnt, snabbt. K har vattkoppor. Jag köpte en Bamse till henne trots priset. Nummer 500. Jag minns nummer 1. Jag fick det av farmor, precis som så många nummer efter det. 1973 och jag förvarade dem i min låda som var den nedersta i hennes och farfars hallbyrå på Salagatan 45C i Uppsala. Lådan ovanför hade kusin I. Jag kan fortfarande känna handtagen mot fingrarna. Skymta det blå skåpet i köket. Tomtedekorationerna på väggen i juletid. I lilla rummet hörs väggklockan.

I helgen som var. Barnkalas. K hade på sig sin Pippi Långstrump-utstyrsel. S fyllde år. 3 år. Solen sken. S sken. Tårta, bullar, saft och godis på gården. Blommorna blomstrade, träden grönskade. Livet återvände. Dragkamp och björnen sover. Det skulle bli bad i fontänen. Barn flockades. Kläder kläddes av. Plötsligt ett svart moln som närmade sig. Snabbt. Inne i lägenheten på andra våningen. Alldeles intill. Röken tjöt ut genom ventilerna. Fönsterrutorna skakade. Barnen evakuerades till lekparken, nyfikna flockades i deras ställe. Brandkåren larmades. Kom snabbt. Ambulansen också. Det räckte inte. Döden är sällan särskilt långt bort.

För veckor sedan utlovades halvt om halvt en lista från Spotifys begränsade utbud av Costello. Här är Cosse gamle gosse.

Sirius. Jag antar att man får vara glad åt att man inte håller på Bajen.

Robin Söderling. Skaplig start på Franska mästerskapen.

Kolla era brandvarnare, blås ut ljusen när ni lämnar rummet, rök inte i sängen.

Acid Country

Planerat releasedatum för Paul Heatons kommande platta Acid Country är satt till 13 september. Vi är några som längtar.

Herr Alarik och himlen därtill

Heaven Is A Place On Earth sjöng ju redan Belinda Carlisle men det hindrar ju inte att det kan vara intressant med vad så kallade högre makters uttolkare här nere tycker och tänker. Min före detta chef, från fritidsledartiden på Café Genomfarten i Uppsala, David Berjlund har försökt ta reda på lite av det där i boken Uppdrag Ärkebiskop - Samtal med Anders Wejryd. Jag har inte läst den men har på känn att det är värt att göra det.

Vad hände med lest?

Ibland funderar jag på orden som inte blev. Lest till exempel. Låg det helt enkelt bara för nära läst? Lider de av att vi saknar grundformen les så en böjningsanvändning inte kan komma på tal? Av att vi inte tagit in det som låneord? Väntar det bara på att tas i bruk? På att ta sin plats i raden: last, list, lost, lust, lyst, låst, läst, löst? Lest. Det borde finnas en plats för lest i svenska språket.

Rapport från en skurkthink

Centerpartiet försöker ta billiga poäng på ungefär samma dumma kortsiktiga sätt som sitt ungdomsförbund. Tänk att det en gång i tiden kändes lite stadigt med Centerpartiet. Några som tog det lugnt, drog i långbänk och inte förhastade sig. Nu är det snabbt på med dumstruten inför reklambyråns första idé. Citat: "Att städa ett hem är lika fint som att städa ett företag". No shit! Följdfrågorna de glömmer blir då varför just städningen av hemmet ska delfinansieras av skattebetalarna och framför allt varför inte städpengarna investeras inom offentlig sektor istället där de också skapar jobb men sådana som verkligen behövs? Svaret heter förstås medelklassväljarna. Vi som för varje dag som går ska fås att tänka mer, mer och mer på oss själva, de våra, vår konsumtion och våra privata sjuk-, arbetslöshets- och pensionsförsäkringar och mindre, mindre och mindre på de som har det sämre ställt. VD eller piga? Det handlar om VD och städpersonal och alla andra och vilket samhälle de och vi ska leva i. Det är inte utan att man önskar att Centerpartiet hade satt sig ned en stund på en bänk och funderat på det.

Herr Alarik känner sig frisk

Jag tycker ju att det är fascinerande med den där totala fixeringen vid obskyra vinylsjuor inom Northern Soul. Den där fixeringen som gör att singlar som vi, som bara har ett hundratal cd-samlingar från bolag som KENT och Goldmine, aldrig hört talas om kan kosta 50 000 kronor. Upp med en hand om ni hade koll på Larry Clintons She's Wanted. Och kolla noga nästa gång ni bläddrar någon kartong med omslagslösa 45-varvare. Den kan ju lika gärna stå där för en femma. 6 766 dollar...



Uppdatering: Forskade lite och jag har låten på en cd-samling som förmodligen inte kostade mer än 50 spänn på någon skivbörs.

Er man i statistiken

Det har hänt igen. Efter mer än 20 år. Herr Alarik ska Sifoundersökas. Idag. Ikväll. Stor intervju på en timme. För att veta var jag står värmde jag upp med Svenskans valkompass. Jag står där jag trodde. Ett litet boktips på det kanske?

Spring i cirklar!

Läs på lite inför fotbolls-VM istället.

Spring i benen!

Läs om tyska kval istället.

It's that Wella fella again

Det är klart att Weller just nu handlar en hel del om nu men det finns banne mig plats för mer eller mindre obskyr nostalgi också och på tal om nu så känns det just nu trots allt lite besvärande att jag ska sitta och titta på gammal kalksten när Paul går på scenen på den där festivalen i Göteborg som eventuellt tagit sina initialer från Wendy O Williams. Ganska mycket förresten.

Spring i luckan!

Läs en intervju med Wild Swans så länge.

Alla dagar är som söndag (Daglåtar #7)

Vi tog tåget. Efter tunnelbanan. Färdades norrut genom en uppländsk explosion av försommar. Uppsala. Vi gick den gågata fram där husen för varje gång tycks bli lägre. Vi följde Fyrisån en bit och passerade Svartbäckens utlopp. Mamma hade födelsedagskalas. Farmor. Pensionär. Jag tänker på en bild i fotoalbumet. På henne och mig. Hur mycket yngre hon var med mig än vad jag är med K och P. Vi åt rökt rådjur och potatissallad. Min moster hade gjort en marängtårta. Vi gick tillbaka sedan mot stationen. Trängdes på tåget och ännu mer på centralen i Stockholm. Hem med två trötta barn. En morfar och en moster är här. Vilttemat håller i sig. Resterna av gårdagens hjortstek med potatismos till. K tycker att det är omåttligt festligt med citronvatten. Nästan lika mycket som med luftballonger på himlen över Drakenberg. Dagens daglåtlista har en ganska missvisande titel. Everyday is like Sunday. Men lyssna för all del ändå. Om ni inte har CD-samlingen med Doris Duke som heter I'm A Loser kan ni göra er själva en stor lyssningstjänst genom ett inköp. Om ni inte hört de monoremastrade versionerna av Beatleslåten med samma namn som den just nämnda samlingen och dess föregångare No Reply har ni något annat att se fram emot. Två och en halv månad kvar. Knappt. Jag är väldigt redo för ett föräldraledigt år.

Lördagens barn (Daglåtar #6)

Vi tog det i omgångar. Först jag och K i gungarna. In en sväng och ut igen. P och L tog sig mot Långholmen medan vi såg dem komma nästan på parad till Draken. Vännerna. VFEM var först sen LHFK och sist KPSS. Vi hängde, vi grävde, vi kurragömde och vi åt en glass. Lunch i gröngräset och när vi var hemma igen stöp K i säng. Sov en timme och nu städas det badrum medan en hjortstek gör sitt i ugnen. Jag gör äntligen något med alla skivorna GP hade med till grubbkvällen. Tids nog ska jag väl hinna lyssna också om jag bara får över dem till den bärbara. Bob Hunds Min lön kommer fem år försent från den där Nomadstributen ni kan köpa för en tia på Ginza. Och när ni ändå är där slår ni till på Jay Farrar och Benjamin Gibbards Music from Kerouac's Big Pink också för en knapp hundring och får filmen One fast move or I'm gone på köpet. Vi skulle väl ha en låtlista också. Saturday's Kids. Det skrivs en del låtar med lördagskoppling.

Fredag jag är kär (Daglåtar #5)

Andra lediga dagen och redan lite dagvill. Det lovar gott för den där föräldraledigheten som väntar efter sommaren. Jag röjde i klädkammaren och säkrade en bokhylla medan L och K köpte sandaler och diadem. P sov. Senare strosade vi till och strålade samman i Högalidsparken och en morfar anslöt. Solen värmde så det blev några minuter i kortärmat och på vägen hem via matbutikerna smet jag in på Mickes och kom ut med såväl Doris Duke som Charles Aznavour, Toni & Terry och Manitas De Plata. För att nämna några. Ni får inte höra dem på Friday I'm in love men lyssna ändå.

Torsdagsbarn (Daglåtar #4)

Vi var inte uppe med tuppen men vi var nere vid Årstaviken före halv tio och matade fåglarna med gammalt bröd och flingrester. Några av dem, fåglarna inte flingresterna, kändes väl stora och närgångna men som helhet hade jag och K en väldigt bra stund. Vi gick tillbaka sen och hängde i lekparken. Draken är ommålad och helblå i väntan på barnens utsmyckningar. K pekade på nästan varenda blomma hon såg och berättade att den och den och den skulle hon måla. Jag åkte rutschkana för första gången i år och K skrattade så hon kiknade. Vi gick ett par varv i stenlabyrinten utanför vårt hus också och höll på att få våra hjärtan i halsgroparna när den stora haren plötsligt avslöjade sitt gömställe bara metern ifrån oss och satte fart ut genom vårens skira grönska. Dagens daglåtlista heter som av en händelse Thursday's Child. Torsdagar är inga stora låtskrivardagar de heller. Kanske för att de så sällan är helgdagar. Om K hade varit musikläggare hade ni för övrigt fått Abbas Mamma Mia tio gånger på raken istället.

Vanligt folk (Låttips #95)

Ok för att ljudet inte är särskilt bra men det är Docenterna och det är nya låten Vanligt folk så det är klart att den ska upp här som låttips. Nästa vecka spelar de på Pluto i Gröndal. Vi får väl se om jag kommer iväg.

Rapport från en lunchrast

Jag gick till Åhléns. Där var avfolkat. Solsken och långledighet kan inte vara en lunchrestaurangföreståndares bästa kombination. Åtminstone inte om uteservering saknas. Jag åt pannbiff med det som kallas rösti, brunsås, sallad och rårivna morötter. Jag drack juice till. Läste en bit i Liars in love. Richard Yates novellsamling. Igår hemma i soffan lyssnade jag på Bob Dylans Tell Tale Signs. Dubbelvarianten. Jag hittade också genom att följa Patrik och Throwmeaway till Yourheartout något jag ännu inte lyssnat på men ser fram emot. Jag tycker att vi firar det med en titt ur två vinklar på något jag gärna hade varit med på.

Onsdagsvecka (Daglåtar #3)

Det är inte mycket att orda om. Låtar med onsdag i namnet. En vanlig vecka hade det varit Mittwoch nu är det uppladdning inför långhelgen. Onsdagar verkar för övrigt i likhet med tisdagar vara måttligt inspirerande ur låtskrivarsynpunkt. Men ta gärna för er av Wednesday Week. En låttitel som både Elvis Costello och The Undertones begagnat sig av.

Svängig tisdag (Daglåtar #2)

Tisdag morgon men inte någon Alberts bro i sikte. Vi kör veckodagslista nummer två istället. Tisdag. Det är banne mig inte den lättaste dagen att hitta låtar på. Kanske borde till och med någon av dem som kom med ha skalats bort men då blev det ju ännu färre. Spisa Groovy Tuesday så får ni höra vilka som kom med och har ni förslag på andra tas de tacksamt emot.

Djävulen bor i Hornstull (Låttips #94)

Herr Alarik brukar ju inte precis klassas som en bluesman, och än mindre så när blusen pratar svenska utan att innehålla textfrasen Jag såg Gud på tunnelbanan/han såg inte mig, men med den låttiteln och det skivomslaget och det där lite påträngade mässandet av Djävulen bor i Hornstull blir det förstås uppmärksamhet ändå för Hornstull.

Måndag, måndag (Daglåtar #1)

Det är väl en vecka så god som någon. För att påbörja en ny postningsserie alltså. Veckodagslåtar. Från Spotify. Måndag idag. Sedan. Varje dags låtar sorterade från den med kortast speltid först till den med längst sist. Idag innebär det att vi börjar med Leadbellys On Monday och avslutar med Fela Kutis Monday in Lagos. Åtminstone en av dagens låtar var med på listan över 00-talets 100 bästa. Håll till godo med Monday Monday.

Söndag i Hornstull

Vi tog en eftermiddag, kväll och natt off. Bara jag och L. Vi tittade in i några affärer, tog ett eftermiddagsstopp på Snottys, en fördrink på Gondolen, en god och lång italiensk middag på Timmermansgatan, vi sov en hel natt (ok jag vaknade en gång för att det var för varmt med filt på täcket och två för att en korridorsdörr var lite tunn men ändå), vi åt frukost i lugn och ro och ändå var nog det bästa av allt att komma hem till K och P.

Girot är igång men jag har inte sett en minut. Det ska bli ändring på det i veckan.

Veckan som dessutom är arbetsmässigt kort. Vad skönt det ska bli.

Det var för övrigt fascinerande att se så många polisbilar däruppifrån Gondolen. Men det verkade kallt att aktivera och demonstrera i regnet. Mycket kallt.

Grekland, oron och allt. Jag vet verkligen inte.

Jag köpte Reeperbahns samlade singlar på Pet Sounds. Det var en väldigt billig cd-samling men nog känns idén om att låta booklettexten löpa igenom flera skivors fodral lite sådär.

I dagens DN såldes det plats i någon bröllopsbilaga för dem som vill hänga med kungligheter. Dyrt var det men det vi fastnade mest för och skrattade åt över hotellfrukosten var alla årgångsjubileer från 1-70. 25 för silver och 50 för guld hade vi ju hört talas om men fatta att vi missade att fira läderbröllp förra året. Och nästa års sockerbröllop måste ju firas rejält. För att inte tala om kommande höjdpunkter som plywood-, galon-, cement- och plåtbröllop.

All grown up med Elvis Costello igen. Någon dag när jag orkar ska jag sätta ihop en vettig Spotify-samling med Declan.

Vi avslutade förstås kvällen med Scener ur ett äktenskap.

Vem väljer orden?

Funderar lite över valet av kontrollord på Facebook.

00-talslistan äntligen uppdaterad

Det tog sin tid men nu är det nog faktiskt minst 100 låtar på den där listan. Herr Alariks 100 från 00. Det är för övrigt sådär alldeles grågrått i Hornstull men vi håller modet uppe med badhusbesök respektive te och Keith Hudson.

Jonathan Fridgeman

Våra nya kylskåpsmagneter kom i veckan. Tolv stycken små replikor (sex gånger sex centimeter) av några av Jonathan Richmans skivomslag. K är mycket förtjust. Jag med.

Vad lyssnar du på nuförtiden?

Paul Weller: Wake up the nation
Mark Capanni: I believe in miracles
Keb Darge & Paul Weller present Lost & Found
Goodbye Nashville Hello Camden Town - A Pub Roch Anthology
Keith Hudson: Entering The Dragon
France Gall: Lounge Legends

Peps Blodsband: Hyreskasern

Purple Hearts: Mod Singles Collection
Melissa Horn: Lät du henne komma närmre
Rolling Stones: Plundered my soul
Parken: Blått öga, svarta tankar
The Squares: This Is Airebeat
Don McLean: American Pie
Taken By Trees: To lose someone
Cornell Campbell: I shall not remove
Richmond Fontaine:

We used to think the freeway sounded like a river

Ni hittar en del av låtarna och några andra på April 2010.

Fattigsverige, nationalsången och valet

Jag vet inte riktigt om eller hur det hänger ihop men någon jag känner på Facebook, och för all del i verkligheten, läste den här texten som ett bevis för att vi ska tacka Alliansen eftersom Sverige ju har klarat finanskrisen bättre än nästan alla andra länder och samtidigt gick någon annan jag känner med i en grupp på samma ställe som heter När jag var liten fick man sjunga nationalsången utan att vara rasse och jag tänkte lite på det första och gick in och tittade lite på den där gruppen och bland det första jag såg var en hakkorsflagga och min ork dog en smula även om jag skrev nedstående stycke apropå tolkningen av texten jag länkar till ovan.

Inser att det går att fokusera på olika saker i artikeln men är mindre intresserad av vems fel det är än vad vi gemensamt gör för att fånga upp dem som drabbas av de ökande klyftorna, som som jag ser det är en kombination av både krisen och en tydligt förd politik, och även om jag fortfarande betalar kyrkoskatt just för att jag tycker att kyrkan i mycket genomför ett bra socialt arbete tycker jag nog snarare att det är statens sak att kanalisera skattemedel till "ett ökat antal människor som inte har råd med tandläkarbesök, kläder till sina barn eller mat som räcker till nästa lön" än att det ska skötas via allmosor.

Sedan ändrade jag undertiteln för den här bloggen innan jag via Andres Lokko snubblade på den här texten, om det stundande brittiska valet, som jag kanske inte helt skulle kunna dra en karbonkopia på men som ändå säger en del om både mig och tiden så kanske hänger det ihop även om det är löst. För övrigt var det länge sedan jag var så oerhört sugen på att bosätta mig under en stubbe i skogen men det här är inte riktigt stunden för det.

El Mundo - minnen och nutid

Någon gång i något som känns som en annan tid. Jag spelade skivor ibland på Matkulturs utomordentligt trevliga bar El Mundo. Det var i Woodys regi och vi hade en väldigt bra deal som inkluderade middag på Matkultur. Country och gubbapop. En gång reste sig en man som shottat betänkliga mängder från baren och gick ut och gränslade en chopper innan han drog iväg förbi min gamla bytlånslägenhet och vidare ned mot Folkungagatan. Hjälm var det inte tal om. Jag tänker ibland på om han lever eller inte. El Mundo dök upp två gånger igår. Dels fick jag ett mail från gamla Woodyvännen Magnus om att han ska spela där ikväll. Dels fick jag ett facebookmeddelande från Conan om att klubben Supermix ska ha provlyssning av kommande Teenage Fanclub-skivan där imorgon. Det är inte ofta jag önskar att jag fortfarande bodde på östra Söder sitället för här borta i Draken men just den här veckan hade det varit lite praktiskt. En Teenage Fanclub-lista i bokstavsordning på det? Hur skulle jag kunna låta bli. Tonåringarnas Intresseförening.

Något slags uppsamling

Helgen var god. Valborgsfirandet var lugnt i Tanto. Polisen gjorde sitt. Vi hade några grann- slash förskolegäster. Första maj blev en stillsam affär. Vi får göra vårt senare. Söndagen förflöt. Jag och P hängde själva några timmar. En föraning om vad som väntar om tre månader. Föräldraledig. Ett år. Jag köpte några LP-skivor på Mickes för tio kronor styck. Peps Person och Trio Lligo bland annat. Sirius vann. Problemet med Open Doors är att man inte bryr sig om någon av karaktärerna och inte tror att de skulle gå hela vägen och genomföra en sådan grej. Fast jag är bara halvvägs. Och spännande och välskrivet är det. Men det känns som att vi skulle kunnat få så mycket mer. 31 maj släpps nya Teenage Fanclub. Jag känner pepp. Tanto var fullt av solnjutare igår men vinden var kall. Jag ger inte så mycket för SBAB:s Värdeguiden. Hos oss slår den just nu en halv miljon fel. Minst. Flytta? Nej. Byta låneinstitut? Kanske. Deklarationen är in-sms-ad. Snooker-VM tar slut snart. Det är bra för läggtiderna. Girot börjar på lördag. Det är bra för vårkänslan. Jag tror att jag har något mer. Det kanske kommer.