P ligger och sover här bredvid mig på sjukhussängen. Rum 16. Sängplats b. Avdelning Q82s. Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Just i dag finns det inte ord för den tacksamhet jag känner över att leva i ett samhälle som än så länge har en kollektivt skattefinansierad sjukvård. Inte heller finns de ord för den ödmjukhet jag känner inför vad Europas, om inte världens, bästa händer har gjort med blodkärlen längst inne i hjärnan på P. Om jag ändå ska försöka blir ordet tack. Tack.
Hon får förmodligen åka hem redan i kväll. Den närmsta tiden kommer det att komma lite läsning här om tiden mellan den där dagen då vi fick veta att en fransman också skulle se på bilderna och den dag som är i dag. Den läsningen är inte precis en skrattfest men när ni läser det tänk på att mellan skrivandet av de där texterna fanns många ljusa stunder av förvånansvärt vardaglig vardag. Tänk på det här ögonblicket med P sovande bredvid mig i sängen. Tack.
Till nästa PAL
7 kommentarer:
Det är alltid en högtidsstund att läsa dina texter. Texter som berör på ett unikt sätt.
Lättnad. Fantastiskt!! Kramar
Vet inte vad jag ska skriva men det är ju så fint och fantastiskt att man kan få världens bästa hjälp när den behövs, att det kan prioriteras och ordnas också, allt är inte nattsvart och omöjligt.
Kram till hela familjen från Roths
Gläder mig enorm över att läsa detta och har haft er i tankarna väldigt ofta senaste dagarna. Med en tumme kramad har jag undrat hur ni haft det och slappnar nu av och instämmer i din tacksamhet, både för er, min och andras skull. Önskar er god fortsatt bättring och några lugna dagar framöver. Kram
Jag tänker väldigt ofta på er, hela familjen.
Fantastiskt att det gått bra. Allt, allt gott till er!
Stort tack allihop. Det värmer.
Skicka en kommentar