Jag pallade tio minuter av Rebus på TV4. Första reklamavbrottet kom efter fem och varade länge, länge. Siobahn såg inte ut som hon skulle. Det är ju inte Fyrans fel men reklamavbrotten. Jag insåg igen varför jag knappt ens läser tablåerna för den kanalen.
Enligt dagens DN släpper Pink Floyd en platta som heter Piper at the gates of dawn den 5 septeber. Det kändes nästan som en fyrtio år gammal nyhet till frukostyoghurten men lite nätforskande visar att det förstås är en 40th anniversary utgåva. Expanderad och fixad. Jag kanske inte hade listat den som tungt skivsläpp men för att vara en återutgåva med Pink Floyd är det ju klart intressant.
Roslund & Hellström är utläst. Jag vet inte om jag tycker att twisten på slutet var så nödvändig men det är säkert bra för försäljning av filmrättigheterna. Annars var den som jag redan skrivit bitvis riktigt bra. Det är spännande i Luftslottet som sprängdes i DN. ...och på soffbordet ligger boken, som L lånat av Jeppe, och retas. Min kamp mot den, för vår tid så typiska, omedelbara behovstillfredställelsen är ganska hård just nu.
Nya eurosport.se är uppe.
Jag hade nog försökt förtränga det men plötsligt insåg jag hur nervös jag är inför Sirius match mot Åtvidaberg i morgon.
Solen skymtar igen bakom molnen. Vi tar med en trasa för att torka av gungan. K klappar händerna.
5 kommentarer:
Piper at the gates of dawn är den enda Pink Floydplatta jag gillar.
Jag fattar inte hur dom bar sig åt för att få till det ljudet. Fast det är synd att Arnold Layne, Candy & a currant bun och See Emily play inte var med på den plattan. Nu måste man köpa en massa samlingskivor med skräp för att få dom låtarna.
(nej, jag tycker inte att Syd Barrets soloplattor var nåt kul heller)
Med tanke på min kärlek till Sandinista! borde jag väl gilla Pink Floyd, men näh, det går inte.
Tror att alla de där tidiga singelspåren som fanns på samlingen Relics ska vara med på nyutgåvan. Kan bli första gången det verkligen är värt att köpa en platta med PF sen Åhlens i Uppsala reade dubbelplattan A nice Pair (The Pipers at the Gates of Dawn + A Saucerful of Secrets) för 19 kronor. Jag gissar att det var 1983. Kanadapress om jag minns rätt. Har heller aldrig fattat Syd solo men 1967 var han bra. Sånger från nedre botten kanske ska försöka börja med låten Bike och arbeta sig utåt?
Utåt? Låter som en enda lång nerförsbacke! Och hur kul är det på en skala?
Den blir inte så lång. I fallet PF blir det snabbt uppförsbacke och den är betydligt längre. Närmast omöjlig att forcera skulle jag säga. Som ett bergstempo uppför Mount Everest.
Skicka en kommentar