Daggen drev visst med oss

Regnet i morse var inte mycket att hänga i den stundande midsommarstången. Det räckte precis för att en massa barn skulle luras att ta på stövlar och sen var det över. Det var många varma fötter i parken i eftermiddags. K sov och sov och sov i morse så jag fick vila halsen. När vi gick hem från förmiddagspasset i Högalidsparken gick strömmen. Hela Hornstull och mycket mer slocknade. Det är slående hur vi som går och de som kör skiljer sig ibland. De gående verkar milt roade av strömavbrott medan de körande bara ser en chans att äntligen slippa stanna vid rött. Om sedan någon barnvagn eller pensionär stryker med spelar ju mindre roll. Det gäller förstås inte alla men alldeles, alldeles för många.



Vi bor på ganska många trappor så det fick bli buss till Vasastan där propparna fortfarande satt i skåpet. Vi delade en sushi från stället som heter som en skivpostorderfirma. Verkligen delade. K åt fem bitar och jag fick nöja mig med lika många. Jag är ingen sushiexpert, äter ju helst laxbitar, men jag tycker att den lokala på Genkai är bättre. Ingen misosoppa fick man heller.

Nu är strömmen tillbaka och oj vilka snygga mål Spanien gjort men också oj vad torftigt det är mellan halvlekarna. Fyran har ju uppenbarligen satsat multum på sin studio i Kungsan och jag förstår ju att de måste plocka in reklampengar men som det är nu hinner ju nästan inget sägas i halvtid fast på ett sätt kanske det är lika bra när ändå just inget av vikt sägs. Jag är faktiskt lite nervös inför Sveriges match. Mest över att det ska bli ett 0-0 sömnpiller.