onsdag 11 juni 2008
Målen är tittandets lön
Jag är inte bättre än att jag kan tänka mig att försöka förtränga hur otroligt tråkig matchen mot grekerna var fram till Zlatans kanon och det där märkliga flippersnubblandet. 2-0 är ju skönt men jag har ändå mest tre frågetecken kvar efter det här när glädjen lite lagt sig. 1. Varför skjuter inte svenska spelare i allmänhet oftare? 2. Varför skjuter inte Zlatan i synnerhet oftare? 3. Hur långt räcker det här egentligen mot ett lag som inte bara vill trilla boll i den egna backlinjen? Åtminstone den tredje frågan får vi ju snart svar på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är väl det som är grejen med fotboll. För händer ingenting, sen händer ingenting, sen händer allting. Väldigt ofta är det ju så. Trevligt hur som helst. Ikväll ska jag trotsa förkylningen och gå på första riktiga hemmamatchen sen 1997 (förra matchen jobbade jag ju i sthlm på dan).
Men ingenting kan ju hända på olika sätt och definitivt roligare än i första halvlek i går.
Åhh vad härligt med riktig hemmamatch, jag hade en gäng 2000, men passa förkylningen det är ju bäst att du är frisk på lördag.
Skicka en kommentar