Det finns ju många sorters spelberoende och mitt är av enklare slag. Jag fastnar ganska ofta vid datorn inbygda patiens Hjärter. Det är ett tystare sätt att tömma hjärnan än att lyssna på The Stooges och ett lugnare än att dricka sig tokfull. Ganska ansvarsfullt om man vill. Mina mål i Hjärter är att antingen få så få poäng som möjligt eller se till att alla tre motspelarna går över 100 poäng. Det är inte helt lätt att komma under fyra poäng men ett par gånger har jag hamnat på tre. Så igår mitt under nederbördsmatchen mellan Schweiz och Turkiet hände det. En poäng. Kanske borde jag lägga av nu men samtidigt gnager möjligheten att hamna på noll i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar