Thåström och Kent på Zinken i morgon enligt affischer vid tunnelbanan. Jag gissar att det räcker med att vi öppnar fönstret för höra konserten. Undrar om det är lagligt eller räknas som något slags upplevelsedelning?
Lite tidigare hemma vid köksbordet var det nära att ögonvrån tårades när jag läste Lokkos krönika i SVD (verkar inte vara upplagd på nätet än) om Terry Hall. Det är svårt att förbereda sig för vad som kommer att gripa tag. Bara några dagar innan bad mig den store Magnus från Skåne att skriva något om Terrys karriär efter Specials på Spengo och kanske kan det bli så någon dag. Jag har ju hur konstigt det än kan verka faktiskt ganska många skivor med såväl Fun Boy Three som Colourfield, Terry, Blair & Anouchka (den kan ha blivit felstavat), Vegas och soloplattor samt den med Mushtaq (det kan också ha blivit felstavat).
Spanien täppte verkligen till det för ryssarna och de flesta hål är väl även tilltäppta när det gäller statistik kring EM men jag skulle vilja veta om det någonsin tidigare varit så många regntimmar under ett stort mästerskap (ja i fotboll alltså - jag minns också friidrotten i Helsingfors) och i hur många procent av matcherna det händer att bägge målvakterna spelar i kortärmat som i matchen igår.
Jag hade nästan glömt hur gott det kan vara med färska jordgubbar.
Vi var på det sista sommarkaféet i Högalidskyrkan idag. 26 barn på en sångstund som var väldigt bra. K kommer att sakna dem. Jag med.
Jag läste del två i Måns Ivarssons biografi över Lundell som jag lånat på bibblan i veckan. Annars går det just nu trögt med läsandet. Det är en typ av svacka jag har svårt för. Men det höjer min korsordslösarkvot avsevärt.
Om ni som jag föll för Grand Archives kan jag tipsa om att det finns en konsert att spisa här.
Jag säger inte att det har fel men tycker att det är så pass lustigt att Kent utser sig till sveriges största rockband (fråga inte mig varför de skriver litet s i Sveriges) på sin hemsida att ni får en bild på några fina förstenade elefanter också.
Redheaded Stranger med Willie Nelson i cd-spelaren och högtalarna. Väldigt bra skiva.
2 kommentarer:
De står där i bokhyllan... Ivarssons tre böcker om mannen som är större än Gud. Nåja.. det var väl att ta i förståss.. men de står där bara och jag vet inte varför jag inte läser dem. Kanske vill jag behålla den bild jag har..? Kanske tror jag inte på att någon människa kan skriva en annans memoarer..? Kanske vill jag bara njuta av allt underbart konstnärsskap som emellanåt fullkomligt sprutar ur den där mannen och kanske vill jag försöka strunta i honom som person..? Vet bara att jag inte läser dem... trots att de står där och tittar på mig varenda kväll.
Borde jag?
Borde kanske är att ta i men de är läsvärda utan att i de första delarna ge så mycket nytt. Har du sett/hört/läst några intervjuer och sommarprogram samt läst häftet som följde med Livslinjen är det mesta i de två första delarna bekant så för mig som mer eller mindre tappade kollen efter Xavante är det nog trean som är mest intressant. Om den nu bara inte var utlånad hela tiden...
Skicka en kommentar