En vanlig dag. På ny energi. Snön liggare tunnare. Det är grått i Draken. Vi lyssnar på Olle Ljungströms första soloplatta. Det var länge sen. Den behövde torkas av för att inte börja ticka och hacka. Smutsen är nog deceniegammal. Nu låter den bra igen. Det var länge sen. K möblerar med pallarna för alla sina kompisar och kokar ägg på sin lilla spis. Hon är piggare. Hon ropar ut deras namn. Återstår att se om magen är lika redo. Jag läser Larm #5. Den kostade 6,50 då men 40 nu. I förrgår. På Mickes. En andpaus i hemma med sjukt barn. En kvällspromenad. Jag läser samtida, dåtida, recensioner av The Nerves och The Sneakers. Korta positiva. Ingen visste vad som skulle komma ur de där grupperna. Jag har också alltid gillat (Love is like) a Cuban crisis. Alltid sen jag först hörde den. Långt efter att recension skrevs och långt innan jag läste den. K vill stänga dörren. Det är laptop-locket. Vi måste kolla äggen och bordsplaceringen.
3 kommentarer:
Missa inte dokumentären "En film om Olle Ljungström" på Zita just nu. En knapp timme lång, femtio spänn, och svårt deprimerande. Hade ingen aning om att han var så illa däran, även om jag ju snappat upp att killen krökat ganska duktigt...
Jag skulle gärna se den men något säger mig att det inte kommer att bli av förän den dyker upp på TV.
Jo, den ska visst komma på tv (svt) sedermera.
Skicka en kommentar