Det här var sista året

Dom sa på radion i morse att Hultsfredsfestivalen läggs ned. Och fast jag inte brytt mig på många år utan mest skakat på huvudet åt artistbokningarna så kändes det. Under några år var ju trots allt den där helgen vid Hulingen en självklarare punkt i kalendern än julafton och midsommar. Jag minns första året vi var där och jag och Tomten sov i hans dieselmerca, snubben bredvid mig på The Men They Couldn't Hang som stod i en vattenfylld grop utan att märka det, "jag sover i min parkas", Jakob Hellmans Tant Strul-cover, älgkebaben, Traste Lindéns Kvintett som spelade precis när vi klev på MusikÖrat-bussen för att åka hem, blandbanden på vägen ned, när strömmen gick i presstältet samtidigt som fotograferna skulle sända sina bilder och jag var enda volontär på plats, när jag och J liftade upp till Stockholm på 3 timmar (nedresan tog ett och ett halvt dygn), insmugglat vin, hur vi alltid sa att det här var sista året - aldrig mer festival.



Jag minns kravallpoliserna och hundarna på Toy Dolls, trängseln på bron, Eggstone, Elastica, Walkabouts, Wu Tung Clan, Pulp, norrmännen som grät på parkeringen när Status Qou ställde in, This Perfect Day, Pontus och Amerikanerna, killen som stagedivade runt jorden på Lagwagon, Docenterna All Stars, Creeps rymdkläder, Van Morrisons leende och evighetslånga gubbgungande, Motörhead som fick marken att skälva och volymen på Oasis 1994 som gjorde att folk slet till sig de gratis öronproppar som delades ut, system- och matköerna, första gången jag såg Jonathan Richman (på den där lilla avlägsna scenen), Peo och rekordförsöket på rutschkanan, hur mycket plats det var framför scen på luftgitarrfesten Rocket From The Crypt jämfört med hur det såg ut på TV-bilderna, historierna och bajamajorna, de nattliga promenaderna längs rälsbusspåret och hur mycket till som helst men allra mest värmen och vänskapen åren vi bodde i Arnes hus. Det har inte verkat vara så kul de senaste gångerna men jag hade kunnat tänka mig att åka till Hultsfred med K (om tolv år eller så) om hon växer upp till en sån som vill åka på festival. Nu får vi ta oss någon annanstans om det alls finns några kvar då. Tack för minnena.

Ack, Sundbyberg (Låttips #98)

Det är ju ett tag sedan och det är inte 100% min tepåse och ljudet är sådär på YouTube-klippet men när nu Det nya arbetarpartiet vill minska valdeltagandet i min gamla hemmakommun, eller åtminstone bibehålla det på nuvarande låga nivå, den kommun där jag just nu sitter och skriver dessa ord så känns titeln så passande att ingen annan låt kan komma i fråga. Ack, Sundbyberg. På tal om Det nya arbetarpartiet, låtar och benämningar kom jag att tänka på Svarta gänget också. Knappast VM-guld i nyansering men det verkar ju inte som att vi lever i nyanserade tider utan nya - nyordsnya och nygamla. Det är ju inte första gången i historien de vill att de sämre bemedlade ska hålla sig borta från valurnorna. Däremot är det nog första gången i Sverige som några som kallar sig arbetarparti vill det.

Tour de France (Cykelomslag #36)

Egentligen borde man förstås läsa Graeme Fifes bok om Tour de France, som ligger och frestar på kollega B:s bord, innan det börjar i helgen men jag tror att jag får nöja mig med att lägga upp den som cykelomslag. Tiden vill inte riktigt räcka till.

Rouleur (Cykelomslag #35)

På lördag börjar det. Tour de France. Tre veckor av TV-följetong i världsklass. På jobbet laddar vi med nya numret av Rouleur som kollega P förstås inhandlat. Kul att Gotland är klar också.

Söndag morgon i Hornstull

Jag är först upp. Familjen sover välbehövligt. Jag lyssnar på radio och gör försäkringsärenden. Asexualitet och vattkoppor. Solen skiner över Draken, Tanto och Hornstull och som för att göra allt extra somrigt svävar det små lätta moln också på den himmel som är blå. Fem veckor kvar till semester.

Midsommaraftonen. Vi hölls hemmavid. Hängde på gården med SJFG plus HAL. Sillunch, hemgjorda lammfärsköttbullar och folköl. Senare grill och bubbel. Väldigt trevligt. Tidigare på dagen hade jag handlat med K och P och K hade hjälpt mig att trilla köttbullarna. Vi dansade helt kort runt midsommarstången i Tanto och K och F lekte picknick på gården till sin förskola. Det är verkligen helt fantastiskt att ta del av deras treårsfunderingar och att se deras samspel.



Igår spelade vi bangolf på de kommande VM-banorna i Tanto. För mig var det första gången på betong och vad det rullar. Bollen behöver knappt träffas vid puttarna. Inte för att det gjorde mig mycket bättre. Vi lyssnade på en golfare också. Annika Sörenstam var först ut i radions Sommar och någon borde tänkt annorlunda. Det lät som extremt stel innantilläsning av någon som rabblade sitt CV, eller möjligen sin ansökan för ett annat sorts green card än det som behövs på golfbanan. Trist i alla bemärkelser eftersom det känns som att det kunnat finnas något spännande att få fram ur den där fantastiska karriären. På kvällen visades Den ofrivillige golfaren på TV. Vi såg den inte.



VM är inne i åttondelsfinalerna och det känns som att det blev mer på riktigt i och med de avslutande gruppspelsmatcherna.

Jag läser just ingenting, även om jag långsamt försöker avsluta en rad påbörjade som Lundell, Kaupi, Hemingway och listan kan göras längre, men jag har lyssnat ganska mycket på återutgåvan av första Waterboys och vi har sett klart första säsongen av Dexter och vill se mer.

Hämtar tidningen och ser att nya Kepler ska gå som sommarföljetong. Kanske gör jag om exprimentet från Stieg Larsson och läser en deckare så igen. Mitt tips är att den kommer att vara helt ok men något för lång och med ett slut som inte riktigt matchar boken i övrigt. Eftersom det är en svensk deckare lär det inte bli några pengar tillbaka på det.

Jag hade glömt hur oerhört gott det är med svenska jordgubbar med bara lite ovispad grädde på.

Worlds Collide (Cykelomslag #34)

Dagens lagnamn

Jag har rotat i databasen igen och hittat lite intressanta lagnamn. Frågan är väl bara om jag ska hålla på Alabama Vipers, Spokane Shock, Tulsa Talons eller Oklahoma City Yard Dawgz i Arena Football League och TV-soffan. Ähh vem försöker jag lura. Klart att Iowa Barnstormers är mitt lag.

VM nu är det Lego VM

Läste Mats Olsson i Expressen i dag och förutom att det fick mig att vilja lyssna på Small Faces (läs för övrigt femsidorsspecialen om Ronnie Lane i senaste numret av Uncut) påminde det mig om videon nedan som jag hittade fram till via en perfekt passning från Griskindspatrik.

Dagens spelarnamn

Tempest-Marie Norlin. Om mindre än tre veckor börjar fotbolls-VM. U20-damernas alltså. Tempest-Marie är med i den svenska truppen. Jag räknar med att få se henne fara fram som en stormvind över planen.

Lite tidigare på Hornsgatan

Tio minuter. Det var tiden det tog. Jag stod vid busshållplatsen vid Varvsgatan. Tio minuter. Det var vad det tog. För bussen att komma fram till mig från det att jag såg den uppe i backen. Tio minuter. Det var tiden det tog. Jag satt på bussen. Tio minuter. Det var vad det tog. För mig och bussen att komma från hållplatsen vid Varvsgatan ned till Långholmsgatan. För mig är det alla argument som behövs för höjda avgifter och skatter. Det är för billigt att köra bil i den här stan. I det här landet. I den här världen. Ställ bilarna puckon! Ta tunnelbana, buss, cykla eller promenera. De två sistnämnda alternativen går snabbare. Åtminstone på Hornsgatan. Samtliga är miljövänligare.

Markis innan sista vilan

Några av er kanske minns jakten på fjädern och undrar vad som skett med den begagnade rappliga markisen i dessa tider av inglasning och effektiva solgardiner. Svaret ligger i en container.

St: Billy, Draken och lite Abba

Jan Gradvall skrev en läsvärd liten artikel i DI förra veckan apropå fotbolls-VM och skyddshelgon men glömde som så många gör att bifoga en länk till soundtracket. Herr Alarik hjälper dock till med hjälp av Billy Bragg och Red white and blue.



På tal om Gradvall så skrev han för några veckor sedan om Hans Arnolds omslag till Abbas Greatest Hits och det är förstås tokklassiskt men användes inte överallt. Köpte skivan begagnat på vinyl till en gravt Mamma Mia-önskande tre och ett halvtåring för ett tag sedan och på den kanadensiska utgåvan, på klassiska soulbolaget Atlantic, sitter abborna istället på en parkbänk omgivna av höstlöv. Anni-Frid och Benny råhånglar medan Agneta sitter och ser nollställd ut bredvid en Björn som läser någon trycksak om läkemedel. Bild kommer. Kanske.

Söndag i Hornstull

Helgen är snart slut. Vi har inflyttningsfestat, grannhängt, källarförrådsröjt, vinterjacksundanhängt, städat, sommarnattscyklat, slappat, gungat, skrattat och i mitt fall skivvarvat och ölat. K sprang genom duschen i Tanto och P skrattade ett av de underbaraste skratt som hörts när hennes storasyster jonglerade med en ballong. Sirius vann också och jag upptäckte Better Days med The Proclaimers. En bra helg. Det räcker långt. Ny vecka väntar.

Vad tror vi om det här då?

En smula hälsosamt skeptiska är vi förstås men det är klart att vi kommer att se den. Så länge lyssnar vi på The Complete Introduction To Northern Soul. The Weekend Starts Here! Eller snarare om några timmar och då med det mest klassiska av upplägg. Skivvarv följt av sunkhak. Det var ett tag sedan sist.

En gång är ingen gång...

Vi stod på jobbet igår och tyckte att likheten mellan den där killen som ska gifta sig i helgen och den där killen som äntligen fått tillstånd för att börja sända Eurosport 2 var lite rolig. Samt att de haft en väldig tur med reklamplaceringen där. Idag undrar jag efter att ha bläddrat i Sportbladet om det istället är en helt ny strategi vi ser, en där omslagsbilden speglar reklaminnehållet. Men förmodligen är allt bara en slump. Oj vad alldeles väldigt sugen jag just blev på choklad.


En bit Schweizer nit eller en böt Schweizer nöt?

Dags att optimera eBay!

Jag fick ett mail från eBay. Baserat på mina senaste inöp tycker de att plattorna nedan är vad jag ska göra vågen över och öppna plånboken för. Inget ont om de där skivorna, jag äger en, men mina senaste inköp var en uråldrig dubbelvinylboota med Kinks, en dvdboota med Jam, kylskåpsmagneter föreställandes Jonathan Richman-konvolut och ett par promotolvor med Clash så eBay skulle nog må bra av att finjustera några inställningar. Se det som dagens surgubbetips.

Herr Alarik skojar till det lite

Myrorna i Sumpan är en frekvent källa till glädje. Just den här gången var det den gamle spjuvern Bo Setterlind som genom sin svarsskrift hjälpte till med humörhöjandet. Föredömligt och påpassligt Bo.

Rapport från en lunchrast

Sakerna vi gör. Jag gick mot bättre vetande. In på Foodcourt. Beställde en kebabtallrik. Coca Cola till. Sakerna vi gör mot bättre vetande. Petade pepperonin åt sidan. Tänkte på B. Han brukade ta dem. Jag missade hans sista dag i fredags. Åt halva. Äcklades. Gick. Hann nästan läsa en kort novell ur Hemmingways Men without women. In på loppisen. Ibland lönar det sig. Allt det där bläddrandet och tittandet i lumpen. Idag till exempel. Igår till exempel. Då efter indiern. På Myrorna. 150 kronor för rubbet nedan. Ok, Tom Paxton-plattorna har lite små ytrepor. Men ändå. O.V. Wright på Backbeat. Memphis Unlimited. Tre för 50 spänn. Jösses. Jag har inte kommenterat Gröndal - Sirius än. Jag tänker inte göra det vidare. Någon som vet något, aldrig så lite, om The Lee Riders platta från 1972? Ni undrar kanske om ni ser rätt på singlarna. Det gör ni. Soul meeting med The Soul Clan. Den som ändå hade en jukebox.

Now that's a bit odd

Rapport från norr

Vi tog nattåget upp. Vandrade genom morgonsömniga gator. Jag gick in på Burmans men köpte inget. Däremot två Pär Rådström på antikvariatet. Det trevliga. En av mina bästa bokaffärer. På kvällen abborre och potatismos på uteplatsen. Innan hade P somnat i hammocken.

Begravningen var fin. A. Vilket liv. Från nybyggande på fjäll till den här tiden. Långt, hårt, rikt. Vi åkte bil genom Sveriges längsta björkallé. Regnet hängde i luften. Winnerbäck sjöng i stereon.

Jag läser Dannyboy & kärleken. Jag återkommer till den. Så länge kan vi säga att den är lite för smart för sitt eget bästa. Jag tror att det i kontexten är en komplimang.

Fotbolls-VM. Det har börjat. Jag väntar fortfarande på den där uppslukande känslan. Kanske kommer den. Så länge spelas det oavgjort.

Uppförsbacke (Cykelomslag #33)

Det går lite trögt så här på tredje veckan med vattkoppor i familjen. Då kan det vara skönt att trösta sig med att vissa har större motlut att ta sig an. På lördag når cyklisterna i Criterium du Dauphine Libere klassiska Alpe d'Huez. Vi firar det med omslaget till deras presskit.

Onsdag i Hornstull

Regnet faller över Draken. Välbehövligt. P är prickig. Vattkoppig. Hon sover i min famn. The Style Council på dvd. Far Out And Far East. En fulripp från VHS. Undrar om det inte finns en riktig överföring nu? Steve Whites trumsolo är verkligen sådär men som helhet är den värd att ha. Läste att både Hollywood Town Hall och Tomorrow The Green Grass ska få the de luxe treatment. Samt att det kommer en ny skiva med Säkert! i höst. Vi kallar det goda nyheter här hemma. Snart danska Livvakterna på TV och kvällsfika. Jag träffade min blivande chef idag. Om ett drygt år ska vi jobba ihop. Det blir nog bra men först ett föräldraledigt år. Och semester. Som jag behöver den.

På skuggsidan av gatan (Låttips #97)

Jag kan fortfarande få rysningar när jag tänker på Dan Penn och Spooner Oldham framförandes den på Södra Teatern i Stockholm. The Dark End Of The Street. Många har känt sig kallade men sanningen som säger att ingen gjort den bättre än James Carr är så sann som sanningar blir. Jag har samlat en rad versioner, plus en väg ut, på spotifylistan På skuggsidan av gatan. Om någon händelsevis känner till en svensk version får ni gärna tipsa. Jag är svag för svenska versioner just nu. För er som inte har Spotify finns den på YouTube också. Till exempel med Billy Bragg.

Herr Alarik serverar rester

Jag fascineras verkligen av musikbloggar som Girls From Tahiti. Att det sitter folk därute och gör kulturgärningar som att rippa 018/Tio Grupper eller Tripple Cripples EP så att jag slipper göra det själv.

Hittade The Falls VM-låt via Lokko och det är nog första gången sedan deras cover på Kinks Victoria som jag varit sugen på att köpa en singel med The Fall, om den nu finns på singel alltså, och så kom jag att tänka på när Mark E Smith gästsjöng på Inspiral Carpets I Want You och sen på när Ian Dury gästsjöng på sin egen What A Waste. Var det med Echobelly? Mitt minne är deframgmenterat.




8-0 till Sirius. Har för mig att det mesta jag sett är 6-0 i den där matchen där Benny Guldfot spelade fram till Kjelledines sista mål i siriuströja. Jag skulle ha varit på Studan.

Spelade Du Har En Vän ganska många gånger igår.

Har alltid hyllat Villabate men den räksallad jag fick hem därifrån igår gick efter tre provbett (tomat, räka, blomkål) rakt i slaskhinken. Bortsett från det bissara i att fylla ut en räksallad med vad som såg ut att vara resterna från en libanesisk tallrik (stora bönor, dolmar, syrade morötter) så är det inte så kul att betala för mat som är så uppenbart skämd. L sa åtminstone att pizzan var ok. Hoppas salladen var ett olycksfall i arbetet annars lär slutet vara nära.

Söderling föll men med tanke på hur Nadal spelade så hade alla gjort det.

Valentino Rossi föll också. Jag har ju tappat bort Moto GP sedan det försvann från Eurosport men nu kom jag att tänka på den där helgen på Mugello, all publik i gula krullperuker och det smått fantastiska i att vi fick äta middag i Rossis eget tält medan han stod och spelade TV-spel med några kids bara metern ifrån oss.

Critérium du Dauphiné Libéré är igång och en klättring på Alpe d'Huez ingår. Peppen inför Tour de France intensifieras. Har däremot inte riktigt fattat att fotbolls-VM börjar till helgen men det kommer, det kommer.

Lördag i Hornsull

Jag sitter i soffan med P i mitt knä och Van Morrisons Summertime in England på stereon. Någonstans bortanför den öppna balkongdörren spelar Classwar Kids på Area Turns Red i Tanto. Vi skulle ha grillat men det skulle alla grannar också så det blev ugnen hos EAM. Gott och trevliga vänner.

I morse var jag och KP först i lekparken. Vi plockade krossade flaskor från marken och slängde i papperskorgarna samt gungade. Senare våfflor på balkongen och Ann-Kristin Hedmarks Du har en vän på vinylspelaren.

Jag stod i Drakenparken när ett white trashigt gäng med för mig okända fascistfanor uppenbarade sig ur grönskan. De såg ut som stillösa nutida SA-trupper som bara väntar på att rensas ut av sina egna men reflexen sade ändå åt mig att hjälpa till genom att skjuta barnvagnen åt sidan och hämta ett järnrör innan jag såg att de poliser som följde och motade var dubbelt så många. En mormor eller farmor sammanfattade det bäst med sitt: vad fula ni är, bort från vår park.

Jag stod på balkongen och borstade tänderna. Tänkte på en kropp balanserades i jämnvikt och lyfte blicken mot en mås som passerade. Jag mindes Jonathan Livingston Seagull och det obegripliga i att Moderata Ungdomsförbundet i Uppsala för mer än 20 år sedan försökte göra honom till sin samtidigt som Adelsohn höll massmöten i ishockeyhallar. Van sjunger. It ain't why, why, why, why... it just is.

Mindre än en månad kvar nu

Tour de France 3-25 juli 2010. Vill ni värma upp finns ju dessutom Critérium du Dauphiné Libéré med Alpe d'Huez.

Prolog: Rotterdam - Rotterdam (ind. tempo 8,9 km)
Etapp 1: Rotterdam - Bryssel (223,5 km)
Etapp 2: Bryssel - Spa (201 km)
Etapp 3: Wanze - Arenberg Porte du Hainaut (213 km)
Etapp 4: Cambrai - Reims (153,5 km)
Etapp 5: Épernay - Montargis (187,5 km)
Etapp 6: Montargis - Gueugnon (227,5 km)
Etapp 7: Tournus - Station des Rousses (165,5 km)
Etapp 8: Station des Rousses - Morzine-Avoriaz (189 km)
Etapp 9: Morzine-Avoriaz - Saint-Jean-de-Maurienne (204,5 km)
Etapp 10: Chambéry - Gap (179 km)
Etapp 11: Sisteron - Bourg-lès-Valence (184,5 km)
Etapp 12: Bourg-de-Péage - Mende (210,5 km)
Etapp 13: Rodez - Revel (196 km)
Etapp 14: Revel - Ax-3 Domaines (184,5 km)
Etapp 15: Pamiers - Bagnères-de-Luchon (187 km)
Etapp 16: Bagnères-de-Luchon - Pau (199,5 km)
Etapp 17: Pau - Col du Tourmalet (174 km)
Etapp 18: Salies-de-Béarn - Bordeaux (198 km)
Etapp 19: Bordeaux - Pauillac (ind. tempo 52 km)
Etapp 20: Longjumeau - Paris (102,5 km)

Rapport från en lunchrast

Vi gick till husmannen. Sista fredagslunchen med B. Vi gick tillbaka. Studentflak passerade och det slog mig igen hur konstigt det är. Att vi måste ha säkerhetsbälten på oss i baksätet (vilket är fullt rimligt) men att skitfulla studenter tillåts att åka ståendes på lastbilsflak (vilket är fullständigt orimligt). Solen skiner, Söderling spelar semifinal och jag tycker att ni kan passa på att läsa det här om ni har tiden.

Onsdag i Hornstull

Jag sitter på balkongen. Jag har precis läst 100 sidor i Ulf Lundells En öppen vinter. Jag har inte lyssnat på den medföljande skivan än. Jag har lyssnat på McCartneys första och en gammal dubbel med soul. Atlantic 1962-1966. Tio kronor styck. Jag har lyssnat på Linton Kwesi Johnsons Forces of Victory. P somnade på min arm. Tröjärmen är fuktig av svett där hon borrade in huvudet. L läser för K. Rasmus Nalle och årstiderna. Lundell skriver om fåglar. Jag ser Tantoberget stå grönt och jag tänker på Israel. Jag förstår det fortfarande inte. Soldater som mördar på internationellt vatten. Hur når en våldsspiral dit? Jag var hemma idag igen. De sista vattkopporna vägrar ge sig. K är pigg som en frisk men så länge de tre kopporna fortsätter att vara vätskefyllda blir det ingen förskola. Vädret var fantastiskt. Är fortfarande. Vi matade fåglar vid Årstaviken. Jag kan just inga namn. En svan, några änder, något slags måsar och de ständigt närvarande duvorna. Vi tog oss ut på Långholmen. Kaffe på kolonilott. Hos MK. Sen träffade vi ESA vid badet. Hängde en stund på en filt. Hem igen via parken. Himlen är nästan molnfri och värmen börjar avta på ett behagligt vis. Jag ser en röd- och en svartklädd på klippan.. De gör solkatter. Inga ballonger uppe, lyftkranarna äger luften. Jag fick ett sms från polisen. Mitt pass är färdigt. Snart är jag åter en man med papper på vem jag är. Rent av en man med microchipat fingeravtryck. Jag undrar hur länge det här ska få vara.

Now if that's a fact, tell me, am I lying?

Det tog ett par dagar men när jag nu äntligen kom mig för att minnas Dennis Hopper blir det med en av de coolaste filmscenerna någonsin från en av de bästa serietidningsfilmerna, som inte baserar sig på en serietidning, någonsin. True Romance. En kille, vi kan kolla honom Herr B, som jag sett den filmen och dess kollegor Point Break och Tombstone med lite för många gånger för att det ska vara rimligt sammanfattade det bäst på Facebook i helgen när han skrev: "Hopper må ha varit med i många stora filmer men för mig är han för evigt pappan som tog en kula för sin son i True Romance."