De sa på radion i morse. Sveriges Radio. De sa att dollarkursen är rekordlåg. Jag gissar att reportern inte lusläste Årsbok '79 lika mycket som jag i ung ålder. Det var en bra årgång. Diktatorerna föll som furur. Borg vann Wimbledon. Och så var det dollarn. Jag minns fortfarande formuleringen på ett ungefär. Dollarn föll till 2,79 innan Carter drog åt alla bromsar. Eller var det 2,78? Betydligt lägre än dagens 6 och någonting halvhögt åtminstone. Rekordlågt. Det måste ha syftat på något annat.
Men vi är ju där nu. Där lägsta nivå på länge eller låg nivå inte räcker längre. Där det måste vara rekordlågt. Allt måste vridas och spettsas lite extra. Och det gäller verkligen inte bara kvällstidningarna längre. Varför är det så?
2 kommentarer:
dom tror att vi inte lyssnar eller läser annars, vilket är just skälet till att vi inte längre läser eller lyssnar...
Ja men varför tror de det? Jag är ganska säker på att det finns ett samband här som bottnar i underbemanningen och elvamånadersvikariaten på redaktionerna som slagit sönder kontinuiteteten. På att alldeles för många nöjer sig med att intervjua en annan journalist eller skriva av istället för att kolla fakta. En annan sida kan vara glidningen i nyhetsvärdering där marknadssidans aktiviteter och den egna koncernens position allt mer får vara med och diktera inte bara vinkeln utan även påverka språket. Allt det där smittar av sig även på det som inte har något med det att göra. Kan ingen forskare ta tag i det där? Eller det kanske det redan gör fast vi inte får läsa det i tidningen?
Skicka en kommentar